Just nu...

... blev det tugnt. Jag vaknade för en stund sedan, och kände redan då det tunga.... och gråtet som bara fanns där.
Men jag kände det redan igårkväll... ensamheten. DET ÄR nästintill heljävla svårt att klara av sånt här när man är ensam... (förlåt sväret... men det är bara så tungt just nu på morgonen..!)

Idag är det söndag. Carolina och jag har varit tillsammans hela helgen...
Vi har haft det mysigt... med Melodikryss och loppis. Vi har sett på körlslag och ätit godis... men det räcker inte!! Vi behöver andra omkring oss också... som hjälper oss att orka.

Så därför åker vi inte och hälsar på Sven-Erik idag... Vi hade tänkt packa fikakorgen och åka dit och hälsa på honom... men det får bli en annan dag. För att åka till honom... då måste man orka, och vilja spela den väl inövade rollen av hurtigkajsa... jag vill inte det just nu.
Just nu vill jag bara gråta...
För att det blev jobbigt just nu... för att jag inte vill åka till SE... och för att vi är så ensamna...

Men sen så måste jag ju göra något åt det... just nu... det jag kan...
så det får bli en promenad upp till mormor och morfar... lite fika... det känns som en bra idé just nu. Så ringer jag till SE i eftermiddag istället...

Just nu... känns det som en bra strategi.