... ändå! Vad man än råkar ut för så fortsätter det iallafall. Livet. Varje morgon vaknar... och varje kväll går ner. Märkligt, tänker jag.... om jag så dog här på fläcken så skulle arbetarna här utanför fortsätta att lägga ner värmerör under gatan. Som om ingenting har hänt...
Kanske skulle de inte stå där förrän på måndag morgon, men ändå... livet fortsätter. Märkligt...
Men livet ska levas... så man måste ju säga att det är rätt finurligt uträknat!
Carolina och hennes kompis Malin fixar middag idag.... mamma får äta i rummet. Jag har bakat kardemummakaka... och brände mig som vanligt. Solen strålar... bastuvarning på balkongen.
Så livet fortsätter att levas... och jag är rätt tacksam just nu för att livet är så finurligt uträknat!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Jag förstår så väl den känslan du beskriver. Jag får den ofta när jag är ute i skärgården t.ex. och ser ut över havet och alla öar och holmar.
Då tänker jag på att de har funnits där kanske i tusentals år före mig och kommer att finnas där sedan jag är död i ytterligare tusentals år.
Men så tänker jag att jag får försöka göra det bästa av min lilla stund på jorden och då brukar vemodskänslan gå över.
Det verkar som du har fått tillbaka en del av din gamla livslust. Härligt! Kramar/Musikanta
Ja, vi ska gifta oss (om prick en vecka) men det har gått så fort så det är inte alls konstigt att du inte har förstått det... Vi bestämde "att det var dags nu" tidigt en morgon för en och en halv vecka sen nämligen! Präst och kyrka fick vi tag i senare samma dag, och på kvällen skickade vi ut inbjudningar med SMS. Dagen efter fixade det sig även med en restaurang där vi ska hålla till med festen. Så varför börja planera så himla långt i förväg?
;-)
I går var vi och pratade med prästen i kyrkan och DÅ slog nervositeten plötsligt till! Pang, bom! Men det ska bli jättekul, jag längtar till nästa lördag!
Visst är väl livet ett förunderligt liv! Du ser säkert helcool ut med ditt oranga hår!kram/Kajsa
Så där tänker jag också, att det är konstigt att allt fortsätter, precis som om inget hänt. Men det gör det. Men om så inte vore fallet, så skulle det nog varit ändå konstigare. För det inträffar ju stora saker i våra liv hela tiden.
Livet är till för att levas. Så rätt.
Kramar Nalle
Ja, visst är det finurligt, märkvärdigt och underligt. Hoppas du har en fin helg!
Livet är ett märkligt fenomen och jag tror aldrig vi blir kloka på det.
Så trevligt att din syster var på besök.
Önskar dig en skön söndag vännen
Kram
Ja visst är det märkligt att trots att livet verkligen stannar för en själv, så pågår det runt omkring en..som om ingenting har hänt.
För mig har det varit så att efter de där stillastående tiderna så har "det stora i det lilla" märkts så mycket tydligar.
*jättekramar*
Tack, Elisabeth, för din kommentar på min sida. Jag skulle verkligen känna mig hedrad om du länkade till mig. Jag tänker på dig och er ofta, det är nästan som om jag kände er personligen. Ja, visst är livet förunderligt som kan ge en cybervänner. Önskar er en härlig, solig och skön sommardag idag! Kram från Maggan i Laxå
Hej hjärtevännen!
Tack för hälsningar. Idag har jag varit på utflykt till Gröönsöö slott som ligger utanför Enköping vid Mälaren. Underbart vackert slott och toppenväder. Vi var 45 st fd kontorister.
Skön och fin söndagskväll önskas du av Eleonora
Tack för dina kommentarer på min blogg. Jag läser din blogg och följer med dig på din livsresa...den berör mig väldigt mycket.
Kram till dig
Hej Elisbeth,
vet inte riktigt hur jag hamnade på din blogg men nu är jag här.
Känner igen dina tankar också. Tänker ofta på hur obetydligt mitt lilla, korta liv är i det stora hela.
Vi kommer och vi går och ingenting kan stoppa det som vi kallar tid.
Allt bara fortsätter oavsett vad som händer med mig och medan en människa dör och efterlämnar stor sorg så finns runt hörnet den stora glädjen över ett nyfött barn.
Man ska "Carpe Diem", man vet aldrig vad som väntar imorgon.
Ha en trevlig vecka
Skicka en kommentar