... så kom det bara. Gråten. Nyss. Nu också...
Alldeles omkring mig stod han bara här nu.... och kramade mig så nära. I sekunden nu så kände jag hans armar, hans doft, hans kropp.... sådär som jag alltid brukade känna.
Sven-Erik... du var här. Jag vet det. Någonstans möttes vi nu.... jag som stod och drack kaffe, och du kom och tröstade.
Älskade älskade gubben.... så trygg. Jag fick luta mitt huvud mot dig och gråta...
Jag älskar dig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Kram hjärtat.........
Å vad fint du skriver, alltid om dina svåra dagar, men också om de fina dagar du har, det är fint att läsa! Stor kram till dig..styrkekram i solen!!
Jag tror på tankarnas möte. Det var säkert vad du kände.
Kram
Men åh! Skickar massor av kramar till dig och hoppas att du mår bättre nu.
Så sorgligt - men så otroligt vackert.
Varma kramar Nalle
Jag hoppas att du får en lugn natt Elisabeth. Din SE finns nog där hos dig även om han är långt borta.
Många varma kramar!
Så vackert och ledsamt på samma gång.
Kram vännen
Tack för dina värmande och fina ord på min blogg och kramar till dig, vännen...
Skicka en kommentar