... och toleransnivå. Två ord som jag har fått ett nytt förhållningssätt till... två ord som berättar om något som jag inte har särskilt mycket av nu!
Innan Sven-Erik blev sjuk så var dessa ord något som jag inte ens reflekterade särskilt mycket över... jag tyckte ju att stressiga situationer hanterade jag ganska bra, och än om min toleransnivå inte kom i närheten av Sven-Eriks förmåga till tolerans, så tyckte jag nog att det kunde gå ganska länge innan jag förlorade tålamodet.
Så icke idag...!!
Idag har jag knappt någon toleransnivå alls! Blir stressad över det minsta lilla... frustrerad och irriterad när någonting går på tok. Somliga stunder tappar jag faktiskt helt förståndet... ja, åtminstone känns det så!
Idag blev det glashyllan i kylskåpet som fick sig en utskällning... sen Carolina... sen tårarna... förlåtet... och sen ångesten över alltihopa.
Men jag hann helt enkelt inte... glashyllan lossnade, ut rann både mjölk och juice... mina kläder och Pontus Ps:s dyna blev genomblöta... och jag... jag exploderade i samma sekund!!
Så nu känns det inte så himla muntert alls.... för jag tycker ju inte det är särskilt intelligent att skälla ut ett kylskåp, och än mindre en dotter som inte ens har gjort något! Sen att kylskåpet fick sig en avhyvling, ja... det kan jag ju skämta bort och säga att det tog han då ingen skada av. Men Carolina... där ligger ångesten. Den stora och svåra som inte alls vill försvinna... trots alla förlåt till henne... och trots alla kramar jag fått tillbaka!
HUR kunde jag skälla på henne??? Det gör ont... och jag försöker hela tiden svälja ner skammen. Känner mig som den uruslaste mor som skrapats fram under en sten...
Varför gjorde jag så här? Vad var det som hände? Varför var min reaktion så stark över att det for ut lite mjölk och juice? Herregud, det går ju att torka upp! Å det finns tvättmaskin...!
Men jag vet ju... jag har ju märkt det ganska länge nu... min stresskänslighet ligger nästan på bristningsgränsen, och toleransnivån är bara så låg!
Under de år som jag var hemma med SE så var det tvunget att vara precis åt andra hållet. Annars hade det ju aldrig gått...
Men i det här nya livet nu... så kanske det är sådant som bara måste ut... på något sätt! En reaktion, eller frustration över där jag befinner mig nu - utan honom. Jag vet inte...
Men jag känner mig ur ur ur ur ur ur urUSEL....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
13 kommentarer:
Hejsan Elisabeth!
Tack för dina vänliga ord i min reseblogg. Jag blev så glad att du uppskattade min beskrivning av vår Sicilienresa.
Jag tycker inte att du ska ha dåligt samvete för att stressnivån är låg just nu. På något sätt måste du ju få avreagera dig och att göra det på kylskåpet är väl alldeles utmärkt. Hade jag råkat ut för en lossnaden glashylla som gjorde att jag fick mjölk och juice över mig hade jag minsann sagt både det ena och det andra.
Annars måste jag erkänna att det är i bilen jag avreagerar mig. Det är inte bra det medges, men när jag är ensam i bilen, kan jag vräka ur mig både det ena och det andra om medtrafikanternas beteende. Jag fattar inte vad det beror på, för jag är ganska sansad annars, men då blir jag stressad och vill bara fram så fort som möjligt. Vi har väl alla våra svaga sidor!
Jag önskar dig och Carolina en fin helg och en riktigt härlig Mors Dag!
Kramar i mängd till er båda!
Kära Elisabeth, du är inte alls en usel människa. En usel människa tänker ut sina elakheter, planerar otyg mot andra, tungan vet hur den skall fara i munnen så att orden sårar. Det är en usel människa. Men du, du har så många återhållsamma känslor kvar inom dig över allt som hänt. Nu börjar du släppa ut dem. Kanske inte bara en å en, utan ibland kommer en hel hop av känslor som bara skall ut.Du är arg, ledsen, frustrerad över att du inte kan hjälpa SE, att han blev sjuk,att du är ensam ja allt som följt med detta. Du är trött i ditt känsloliv, för du har varit på helspänn så länge. Du har ju hört om droppen som fick bägaren att rinna över. Din bägare har varit så fylld att minsta lilla droppe som kommer till gör att det flyter över. Sånt kan man inte behärska hur gärna man än vill. För sådana känslor måste ut, men dessvärre kan gå ut över de som minst behöver känna dem, som Carolina, Pontus osv. Men jag tror att Carolina förstår. Det är inte henne du blir arg på - det är på hela situationen. Många varma kramar Nalle
Vännen min, du måste få ur dig allt skit som du samlat på dig under åren.
Att Carolina fick ta det var ju olyckligt men jag tror nog att hon förstår.
Hoppas att det har lagt sig nu och att du kan få en skön kväll
Kram vännen
Det kan ha varit droppen! Du har varit så himla stark under denna hela svåra tid och den svåra tiden är inte över ännu. Klart att du måste få explodera nån gång, det måste du! Det finns såna föräldrar som jämt gapar och skriker åt sina ungar utan ett endaste förlåt. Jag skulle ha kastat hela hyllan med innehåll på golvet och gapat som en idiot åt alla som var nära. Det är ju dom som står en närmast som får ta det!/Stor och varm kram Kajsa
Att få ur sig sin vanmakt ibland är skönt och då kan det vara bra att det just är t ex ett kylskåp eller något annat obetydligt som får ta emot reaktionerna som ju är naturliga i din situation. Jag beundrar din styrka.
Kramar
En skön Mors Dag önskar jag dig.
Hoppas Du får en fin Mors Dag med din dotter.
Jag tror det där är en helt naturlig reaktion för dig Elisabettan..
Nu kan det bara bli bättre ska du se:-)
Tack söta du för alla fina ord om mina foton i Fotobloggen.. du är en underbar människa ska du veta.
Kram på dig på Mors Dag.
Läser fortfarande ofta här, och följer din vandring genom tidens rum...fascineras av din uppriktighet och ditt sätt att klä livet i orden här...
Hoppas din dag idag, kommer med ett rogivande vindsus...
KRAM från Eva
Kära vännen, du är ingen usel människa! Inte konstigt om du flippar ur lite över glashyllan som lossnade. Det hade jag också gjort, sådana händelser kan ju göra en vansinnigt arg.
Tycker det känns som om du har klart för dig varför du reagerade som du gjorde...
Jag är helt säker på att Carolina förstår...
Så tänk inte så mer nu, du är en urgullig, snäll och god människa!
Kram
Du är inte usel på något vis. Du reagera helt normalt, ävaen om jag förstår din önskan om mer känslokontroll. Men det är en svår tid för dig och har varit så himla länge. Då kan dumma kylskåp, nedrans juice- och mjölkpaket bli de som får "skället". Men det vanligaste är ju att man skäller på dem man minst vill skälla på, sina käraste. Som man ångrar sig. Men du sa ju förlåt och inte en gång heller utan många många många... Döm inte dig själv så hårt Elisabeth! Styrkekramar...
Tittar in för att ge en måndagshälsning med önskan om en god vecka. Styrkekramar...
Hoppas att allt är väl med dig vännen
Kram
Skicka en kommentar