... är det viktiga. Det viktigaste. Om det viktigaste.
Det är inte så noga i vilket tonläge det sägs, hur det formuleras, eller vilka ord som behöver berättas om just då. Det viktiga är att någon lyssnar...
Att få berätta om hur det känns. Att få berätta om sorgen, smärtan, förlusten, saknaden....
Det behöver inte vara så stort. Det räcker med att man vet att den som lyssnar förstår att man behöver få säga det svåra högt... ibland flera gånger. Det räcker med att man känner att den som lyssnar verkligen gör det... lyssnar. Å inte kommer med en massa pekpinnar hittan och dittan. Kanske komma lite försiktig med råd och tips på nytt tänk. Men framför allt... lyssnar.
Det kallas att bearbeta en sorg.
Jag vet sedan många år tillbaka, genom min mammas alla hjärtklaffsbyten, hur viktigt det är att få prata, och älta om svåra och traumatiska saker. Livsviktigt är det. Prata och prata och prata... om det som måste få sättas ord på. Min mamma gjorde det.... länge. Men det hade också hennes läkare förvarnat oss om.... att hon skulle behöva prata och älta om det så länge hon kände att hon behövde det.
Men då måste man ha någon att prata med. Eller rättare sagt, någon som vill finnas där och lyssna. Å det har inte funnits så många av den varan här....
Visst har jag haft "min" kurator på geriatriken, men det har blivit allt mindre av samtalen med henne. Varför vet jag inte...
Kanske var det för att min läkare skulle ordna en "kognitiv beteendeterapeut" för mig, och jag gick vidare till en väntan på det... jag vet inte. Men någon sådan terapeut har ännu inte dykt upp..
Nu är det snart dags för ännu en träff med f-kassan och läkaren. Då måste jag ta upp frågan igen... vart har terapeutkontakten tagit vägen? Slåss lite för det. Även för Carolinas del... som totalvägrar varje form av kuratorskontakt nu.
"Jag behöver INTE det... jag behöver familjen" har hon sagt x antal gånger nu.
Jag ser fram emot det mötet. För jag tror det kommer med nya vägar... bra vägar, hoppas jag.
Men då måste man ha någon att prata med... skrev jag. Hon finns. En.
Hon ringer ofta nu. Frågar "Hur är det då?"
Till henne kan jag säga " Det är inte så bra...." och sen bubblar det ur mig det som inte är så bra.
Hon lyssnar. Kommer inte med pekpinnar... än om hon, precis som jag, tycker att vi borde ha fått lite mer professionell hjälp än vad vi hittills har fått.
Med henne får jag prata om SE. Det allra viktigaste för mig nu...
För just det faktum att han nu är borta, han som var min SE, gör ju att sorgen blir densamma som efter någon som aldrig mer kommer tillbaka. Förlusten, känslan, och sorgen blir lika stark och smärtsam.
Å än om Carolina uttrycker sig mer drastiskt än jag... att han är död... så är det så förlusten känns.
Å det är då det är viktigast att någon lyssnar....
Å att få prata om det VI som bara är minnen nu...
Men jag tycker det är för sorgligt... egentligen. Hon ska ju inte behöva... inte bara hon... känner jag. Jag brukar be henne om ursäkt för att jag bubblar ur mig som jag gör. Då säger hon bara: " Men det gör ingenting... bubbla på du... jag lyssnar." Lugnt och tillitsfullt. SE:s syster B har funnits och lyssnat ganska länge nu...
Det borde ha funnits andra också.
Det är det viktigaste i mitt tänk.... men en kurator, terapeut, eller psykolog kan aldrig och neverever ersätta de man mest behöver i en sådan här process.... familjen.
Tack B.
-24,9 grader hade vi nu på morgonen.
" Ja, om pappa hade varit hemma så kunde han ha skjutsat idag... och jag kunde ha haft kjol om jag velat" sa hon. Innan hon gick.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
17 kommentarer:
Så rätt du har och så viktigt det är att få ur sig, att säga det hemska och det smärtsamma många gånger och så otroligt viktigt det är att någon och allra helst mer än en enda person finns som lyssnar. Det är att bearbeta, det är att se och så smångingom finna sina egna lösningar, vi har ju dom oftast inom oss. Det måste få ta den tid det behöver och det måste få komma åter för det gör det.
Att inte ha någon just när man behöver det, att inte få säga hur allt är utan att någon genast berättar hur eller vad man ska göra, känna eller tycka, det är hemskt och det förlänger bara plågan. Att lyssna är en konst. Jag lyssnar till det du skriver och vet...Sluta inte prata eller skriv. Prata dig framåt och skriv dig vidare. De där som genast kommer med lösningar förstår nog inte att dom genom det nedvärderar personen som talar och förminskar det svåra. Det får aldrig göras. Att få prata, berätta och bli lyssnad till, det är en hjälp i sig...Kram/fideli
Ja det är det viktigaste.. och att lyssna utan att någon dömer eller bedömer.
Kramar till dig från Liv
Lyssnandegivandet är mycket viktigt, ja!
Har du så kyligt därhemma utanför husknutarna Elisabeth...? Brr! här är det också kyligt, men ändå lagomvinter, men jag måste ju erkänna att jag inte ser fram emot rastningar varje gång heller, för vi har det mycket mysigare härinne i stugvärmen :-)))
VARM Kram från Eva
Att ha någon som lyssnar, bara lyssnar, och inte inflikar "så var det för mig också" eller "du kanske skulle kunna tänka .... så här i stället". Nej lyssna, bara lyssna och finnas till - hålla handen, stryka pannan - vara deltagande. Inte så många kan det. Jag menar lyssna utan att dra in och föra fram sina egna upplevelser. De inkognitiva beteendevetarna brukar kunna detta. Hoppas att FK kan plocka fram en samtalspartner till dig. Det vore gott för dig tror jag. Många varma kramar
mmm, så sant! Det är viktigt att ha någon som lyssnar, så att man får prata ur sig. Väldigt viktigt,,,
Det är ett av de viktigaste sakerna i stegen till att komma ur sina banor man kan få när man har det tungt och sorgligt. Dessa banor som inte är bra för en,,,
Det blir inte som förut kanske, och sorgen finns kvar,,,,men att få älta och prata hjälper en att få livet att fungera bättre så som man har det just nu,,,att komma ur dåliga banor.
Och för att bryta banor krävs energi,,,och den energin kan någon som lyssnar ge en bara de lyssnar,,,
Kramar i massor!
Prata är bra, det är i samtalet det händer brukar jag säga. Helst plötsligt så har man klarat av det svåra eller kommit på vad det är man grubblar på.
Jag hoppas verkligen att du/ni får en chans till kognitiv beteendeterapi.
Att få hjälp med att reda ut HUR man tänker är bra.....
kramar i kylan
Vilken tur att det finns människor som kan konsten att lyssna.
Ha det så gott.
Kram Elzie
så sant så sant..och gällande Gisans födelsedag så hade jag en påminnelse om den som kom till mig :)...och var inte för hård, du kan ju inte ha koll på alla :) kram kram
Hej vännen
Jag ville bara säga att det gör inget att du inte kommenterar. Herregud, du har nog att fundera över.
Prata är viktigt, KBT är en jättebra metod som renar sinnet från det jobbiga och kan få en att tänka på något annat sätt. Hoppas du får det snart.
Stor kram min vän
Ängeln på din axel
Tack för fin kommentar hos mig.
Det är superviktigt att man får prata om det som känns svårt och om sin sorg. Och den som lyssnar skall vara ett hjärta med öron, fast utan mun.
Det där sista lärde jag mig på utbildningen i sorgbearbetning. Och det ligger så mycket i det. Ett hjärta med öron, utan mun. Att lyssna.Den som lyssnar skall bara lyssna. Du och Carolina behöver sådana hjärtan som lyssnar, om och om igen. Jag önskar att Carolina kunde tänka en gång till på att få prata med någon utomstående. För kanske, kanske det kan vara bra för henne att få prata av sig hos någon som endast lyssnar. Ja, vederbörande behöver ju inte vara stum:) Den får komma med små förslag som du säger, men i huvudsak lyssna.
Viktigt, viktigt.
Många gånger kan det vara så att den som man pratar med börjar istället prata om sin egen sorg, utan att lyssna, och tar över, så samtalet istället kommer att handla om den som man tytt sig till. Det är så mycket ouppklarat som människor går och bär på.Då kan det vara bra att det är en terapeut som man vänder sig till.
Jag vet också hur många gånger som min mamma pratade om sorgen efter pappa. Om och om igen. Jag lyssnade säkert hundratals gånger på samma berättelse.
Tycker absolut att du ska kräva att terapeuten visar sig nu. Det har gått så lång tid och ni borde fått mer hjälp. Fler hjärtan med öron utan mun.
Snälla Elisabeth be inte om ursäkt för att du vill bubbla på om det som hänt. Den som lyssnar har ju sagt att hon vill lyssna, och det är viktigt för dig.
En annan gång kanske det är du som lånar ut dina öron. Ett hjärta det är du redan min vän.
Kram Kram Nalle
Åh Elisabeth....Det gör ont i mig att läsa hur det känns för er nu men jag förstår ju att den känslan måste komma när det inte är S-E som ni känner honom. Men det värmer i mig när jag läser om syster B....Så skönt för dig att ha någon, om än bara en enda...
Stor varm kram
Elisabeth min vän önskar dig allt gott. Det är viktigt att bearbeta sätta ord på vad man känner för att få upp det till ytan. Du känner bäst själv vad som behövs. Det beror ju precis på vad du befinner dig i din sorg. Det är ibland skönt att ha någon som lägger bitarna på plats och strukturerar. Men att få sätta ord på sina känslor är det viktigaste. Önskar dig och Carolina allt gott/Kramar från Tussegumman
Du har en utmärkelse att hämta på min blogg/Kramar Tussegumman
Tack för din långa berättelse hos mig! Full i skratt blev jag flera gånger men det där med on/off-knappen tog ju priset. Datakillen du pratade med hade nog hört detta många gånger.
Jag gillar att kunna handskas med det tekniska och få ut så mycket som möjligt av mina apparater. (förutom div. konstruktioner med bloggandet - där är jag glad av att jag kan kommunisera)
En fin helg önskar jag dig och Carolina. Kram till er båda!
Det är ett sorgligt men sant faktum att man måste slåss för att komma till tals, göra sig hörd, få en läkare att förstå vikten av en samtalsterapeut.
Jag har nog skrivit om det tidigare, att jag tycker inte du verkar ha fått tillräcklig hjälp där.
Man måste ha någon som lyssnar, utan pekpinnar, råd eller något. Bara lyssnar.
Hoppas du får hjälp!
Så glad jag blir att höra om denna B. En sån person som betyder så mycket och som du förtjänar så väl. Kramar...
Det är viktigt att ha nån som lyssnar! Varför har din mamma op nya klaffar? varför jag undrar är för att min son har ett klaffel som ev måste åtgärdas i framtiden.../Kram
Skicka en kommentar