söndag 4 januari 2009

På livets teater...



... spelas en tragisk opera. När ridån går upp så får publiken se en föreställning som hämtad ur La Traviata eller Carmen. Rollerna spelas med bravur... väl inövade och repeterade på alla genrep genom åren. Publiken får möta sorg och förtvivlan i alla dess skepnader. De får se människoöden som agerar i, och utifrån kärlekens namn.


Men de ser inte... de hör inte... regissören med sin förtvivlan... han som har kämpat med denna ensemble länge nu. Han vet vad som händer när ridån går ner... då skådespelarna går av scenen utan vare sig ett ord eller ett leende till den de nyss besjöng sin djupa kärlekssorg.


Han känner sitt misslyckande. Allt han har bevisat är att livets teater handlar om kärlek, och att kärlek endast handlar om teater.

Inga kommentarer: