... på att läkaren ska ringa. Jag avskyr det. Att prata om mig.
Varför då.... jag vet inte.
Det eviga rabblandet om hur jag har det... och hur jag mår.
Det är sådana här stunder jag skulle vilja gå ut härifrån... och ha något bättre precis utanför dörren.
Jag måste fråga om försäkringskassan... och deras planer.
Jag vill framåt... försiktigt... för jag vill inte stanna här.
Carolina har gått till skolan.... och sen skulle hon följa med en kompis på stan, och vara smakråd. Å de skulle gå på Sandy´s och fika....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
13 kommentarer:
Tror att jag förstår din känsla inför samtalet...
Det eviga rabblandet kommer förmodligen att ha ett slut, när Du känner att tiden är mogen för det...när Du känner att steget vidare...är nästa steg.
Jag fascineras alltid av hur otroligt starkt du möter din sorgkänsla...du räds absolut ingenting...!!!
Hur ledsen och förtvivlad du än känner dej, så kommer du altid vidare, därför att du VÅGAR möta sanningen, så som den har kommit till dej, och din familj.
Ja, du kommer alltid vidare, hela, hela tiden...MEN självaste steget vidare, det som du längtar...fram dit har det varit/är många, långa mil av tankar och känslor...en LIVSRESA som man som medresenär i din blogg...bara kan ana, förnimma vidden av.
Jag fascineras så av DIN KOFTA, den verkar stickad av miljoners miljoner starka garntrådar fångade genom regnbågens alla livsnyanser...!!!
Min ALLRA VARMASTE KRAM om Dej
Eva
FK är det nåt läskigt med... just det du säger "fråga om deras planer"... med DITT liv. Det ska inte dom bestämma över, tycker jag. Stå på dig och påminn dem lite då och då om vems liv de pratar om! Jag har, som du vet, inte så roliga erfarenheter av deras "engagemang".
Jag skickar styrka och omtanke till dig. Så mycket jag kan uppbåda. Vilket iofs inte är så mycket just nu, därav min tystnad. Men goda tankar orkar man alltid tänka och speciellt då till dig min vän. Stor kram!
Skickar upp en kram till dig.
Kram vännen
FK bestämmer INTE om ditt liv det är du!!
tänk ut i förväg vad du vill ha så blir du inte så hänvisad till dem!
Men samtidigt vill man vara "liten" bli ompysslad.sörja och det skall man tillåta sig.
Om du vill läsa en blogg som berör ...hennes situation är inte alls som din men jag kan tänka mig att du kan ge stöd!
www.mittlivsabina74.blogspot.com
Hoppas du fick bra samtal och att du känner att du är på väg.
från en anonym som inte har någon blogg!
Håller med Bloggblad, kom ihåg att det är ditt liv! Det enda FK vill är att du ska vara ute och jobba. Ger du dom lillfingret kommer dom snart ta hela handen. Förstår om du tycker det är jobbigt att prata om dig själv - men kanske det leder till något bra. Allt veror på hur personen på andra ändan telefonen låter. Lycka till! Kram
Det är svårt med såna samtal. Då vill jag helst bli barn och ha en vuxen med som talar om hur jag mår och vad jag behöver för hjälp. Det är så tungt att vara stark när man är svag. Jag tänker på Dig! Kramar...
Skickar dig en stor KRAM! Klart du klarar det här och vilken underbar dotter du har som berättade i skolan... det var med tårar i ögonen jag läste om det. Alla samtal leder väl förhoppningsvis till någonting och gör de inte det så får man ta det som en erfarenhet antar jag.
Ha det gott!
/ Maria
Det är tufft att prata om sig själv när man är i en utsatt situation. FK är inte helt kass..beror nog på vem man möter, hur man blir bemött. Så var det i alla fall när jag var långsjukskriven. Hade en jätte trevlig handläggare som verkligen månade om mig.
Det låter som om du är på gång. Sakta men säkert, det är bra.
Skickar styrkekramar och tankar.
Hoppas det gick bra när läkaren ringde,,,
Tänker på dig.
Kram
Hej på dig. Ser att du har det jobbigt och tufft. Men det är konstigt så människan kan vara stark helt plötsligt man har några dolda inneboende krafter som bara liksom ligger där och väntar på att tas i anspråk.Hoppas du kommit ifrån telefonens rabblande nu.Fkassan och deras planer vore ju bra om DE hörde av sig till dig istället tycker jag.
Sen hoppas jag innerligt de kan ge dig lite avlastning och hjälp i vettig form. Det räcker ju för din del att hantera denna stora sorg som du måste lära dig att hantera! Önskar att du får en bra dag så bra som den bara kan bli!
Hoppas du fick något positivt besked som kan ge dig hopp om en smidigare tillvaro. Kramar
Tittar bara in och lämnar en stor och varm kram till dig!
/Ingrid
Skicka en kommentar