måndag 13 april 2009

Från förtvivlan och påskdagen...

... till hopp och annandagen. Jo, lite åt det hållet iallafall...

Igår var det nog att bara vara i verkligheten... jag vill inte ens skriva om den. För vad finns det att skriva om att man har fullt upp med att bara vara. Inte så att vi dog, eller satt och grät floder.... men sådär så att varje andetag bara togs för att man absolut måste.
Usch, jag lämnar det tänket...

.... och går över till en ny dag. Till hoppet.
Hon kom och väckte mig imorse...
"Mamma, vet du, igår kväll när jag gick och la mig... då kändes det bara... ja, du vet... men nu, nu när jag vaknade, så kände jag.... hoppet.... så där i magen... å det känns bara så himla bra!" Hon log ikapp med solen, tror jag....

Å säg den mamma som inte får styrka då?
Denna fantastisk underbara lilla varelse, som kvällen före hade varit så så ledsen och pratat om förtvivlad längtan efter sin pappa, berättat om saker hon gjort tillsammans med pappa, om hur orättvist och ensamt allting var..... då jag bara kunde lyssna och krama.... finnas där. Men så imorse.... som om något litet magiskt trollspö hade sviftat till det under natten.... in till mig kom en Carolina... glad, och kvittrande som en fågel... med just de orden.... att hon hade känt hoppet i magen!
Å det.... hur litet det fröet än är.... o hur fort jag än vet att det kan svänga.... idag... idag har hon levt på hoppet... och då ligger min glädje hos henne.

Idag har solen lyst hela dagen, bokstavligen.
Idag har hon bakat "hoppmuffins".
Ikväll ska vi äta dem och se van veeteren.
Imorgon ska hon till sin kompis V och baka.

Det är sådant här... kanske för många inte så mycket att orda om... men för mig är det det viktigaste... att se hennes lycka... höra om hennes hopp... se solen (om än genom skitiga fönster), äta muffins... veta att hon är hos en kompis... ja, det är det som kan göra vilken skitdag som helst till en dag av hopp.
Inte ens att hårfönen dog mitt i hårblåset i eftermiddag fick mig att tappa humöret... "jaha, då får vi klara oss utan den ett tag... inte mer med det..." tänkte jag.

Vi fixar det här med lite hopp.... muffins ikväll!

6 kommentarer:

Vida sa...

Önskar dig goda hoppmuffins!

Kramar

Eleonora sa...

Hoppmuffins - det låter gott! Men nu är det ju så att SE har allt tillrättalagt för sig och sin situation. Nu gäller det er två. Eller egentligen dig Elisabeth. Du behöver hoppmuffins och din söta dotter gör dom till dig!!

Men Din söta lilla dotter måste också få leva sitt eget liv - inte ditt!

Nu tycker jag och kanske även du att det är ganska skönt att Påsken är över och att det gick bra! Var och en på sitt sätt. Nu ser vi fram emot sol och värme och riktig VÅR. Och överraskningar som kommer i form av besök och så.

Du tänker på mig och jag tänker på dig. Så känns tråden mellan oss mycket starkare! Stora kramar min vän

Samtal från min trädgård sa...

Så bra med en fin Annandag, bra att Carolina vaknade till en ny bra dag och gav även dig en bra dag. Det kan man leva på länge.

Kersti sa...

PÅ hopp kan man hoppa långt. Hoppas med er. Kram

Gisan sa...

Så gott med Hoppmuffins till filmen! Så skönt med hopp från dottern till mammahjärtat. Stora kramar...

Isabelle sa...

Solen kommer med hopp! Så är det! Jag känner själv en tro på framtiden nu som jag inte känt på länge. Undra om man kan få FK att besluta om sol och ljus året om. Vad tror du om det? =)

Ha en fin dag min vän. Stor kram!