Men nu då...

"Mamma, vet du, jag tycker att du är världens snyggaste mamma!"

Ett sådant uttalande måste man ju bara bevara för eftervärlden.... då jag vet att orden är sagda av kärlek, och inte riktigt baseras på hur verkligheten ser ut ! Jag har ju en spegel.... och den förskönar icke det minsta!
Jag gillar verkligen det där uttrycket: "Skönhet sitter i betraktarens ögon"!

..........

Jag skulle egentligen skriva om något annat.... den process som alltmer börjar ta form. En process, som i takt med att det ramlar in lite energi emellanåt (som när det kommer bloggvänner), börjar se varifrån den här Elisabeth kom.... var hon står idag... och framförallt vart hon ska gå sen.
Den är bara i sin linda, för ännu ligger det så mycket förtvivlad sorg som måste överlevas, och läras att leva med varje dag. Å att hantera sådant på allenast en mamma och en dotter.... det är en sorg bara i sig!
Men processen har börjat... det får gå i myrstegstakt nu... det får ta den tid det tar... men att skriva om det är viktigt! För mig, och för oss.

Jag har skrivit det förut... att lägga sig ner och dö åt eländet är inget alternativ! Men då gäller det att hitta strategier för att orka kliva upp när eländet kryper ner! T ex att bara skumläsa svaret från den försäkringsmedicinska utredningen som kom i förra veckan.... eller att välja bort sådant som stjäl energi och glädje... eller att påbörja en process!

Med myrsteg...