Å sen skulle jag dammsuga, och fixa middag.
Glad över att Carolina gått ner på stan för att möta kompisen L, och för att hon ska gå på bio med kompisen V ikväll.
Jomendetblirenbradagdethär-känslan fanns....
Så ringde de nyss från Tomtebo. Där SE bor.
Frågade om jag kunde tänka mig att följa med
honom till tandläkaren på måndag. Å visst, självklart
kunde jag göra det, sa jag. För så kändes det...
självklart, och ingenting som egentligen skulle behöva
frågas om... jag skulle ju följa med honom till världens
ände, om så vore.
Jag vet ju också att de har brist på personal, och att
avsätta någon för att följa med SE till tandläkaren, är
inte helt lätt för dem. Så... självklart där också.
Men när samtalet var slut... självklarheten för det
vi nyss hade bestämt fanns kvar, men alla goda
föresatser för dagen hade bara förtunnats ut,
och ramlat ner till tyngsta tomluft.
Ett tandläkarbesök är ju ingen Romresa... men ändå...
det blev, hur jag än försökte att hitta igen känslan
med de goda föresatserna... bara så tungt.
Att hitta sätt att hantera vardagen utan honom... och
samtidigt hantera samma vardag med honom.
Jag försöker att balansera det...
Å som om inte det räckte för att förstöra en god
föresats.... varje dag så ser vi nu "våra" två bilar
parkerade av sina nya ägare. Den ena... den
senaste vi hade... SE:s absoluta ögonsten... den
ser vi från vårt köksfönster. Den andra står
på tvärgatan här bredvid...
Våra minnen... våra resor... se honom sitta på
förarplatsen... det är tufft. Det är plågsamt.
Ny dag imorgon... med nya föresatser.
7 kommentarer:
Vad jobbigt det blir för dig...
Det enda råd jag kan ge dig är att leva här o nu, inte i det som varit, inte i det som ska bli, utan här och nu.
Inte så lätt alltid, men för mig har det blivit ett sätt att överleva i tunga tider.
STYRKEKRAM till dig
Förstår att känslan måste bli väldigt kluven.
När det gäller bilarna så är det ju olyckligt, när de säljs i en såpass liten stad som Umeå ändå är. Vissa kanske tänker att det är ju saker. Inget att sörja kanske, men saker har också varit med om upplevelser tillsammans med dess ägare å vise versa. Då blir det svårt, och minnena kommer.
Men du får ändå se det så att, vad skulle du gjort, annat än att sälja dem? Om de inte sålts så skulle de stått och förfallit och kostat pengar. Nu har de iaf blivit till glädje för någon annan.
Tänker på dig
Stor Kram Nalle
Elisabeth!Kram på dig !
Detta fixae du.
Lisa
Jag brukar tänka så här när jag måste igenom jobbiga saker. Tänk vad skönt när det är gjort.Men förstår det känns gruvsamt.
Med bilarna så nog är väl det typiskt att dom skulle va nära er.
Men du är ju ändå realist så tänk på att det är bara döda ting.
Tänk om vi hade haft de där vinnarmiljonerna då hade du kunnat hänga med på min resa.
Min gubbe tycker nog att jag kunde slösa pengar på bättre saker och visst har han rätt.
Men det känns viktigt för mig att komma i väg lite.
Sedan hörde han ju vad min mamma tyckte jag skulle göra.
Kram på dig
ewa
Jag kan känna din punkterade energi. En dag som du hade satt upp ramarna för blev raserad. Att inte själv få avgöra när du orkar brottas med livet med SE. Nä, det blir mest svammel det här. Jag nöjer mig med att skriva att jag tänker på dig. Men det hoppas jag att du vet redan. Varmaste kramarna från mig...
Styrkekram från mig.
Trots alla goda föresatser och tecken på en bra dag, så kan luften gå ur en plötsligt och allt känns tungt och meningslöst. Men det blir bättre och det är kanske nån mening med dessa dalar, så att man ska uppskatta när det känns bra (?), och jag hoppas att dalarna kommer mer och mer sällan.
Kramar, vännen...
Skicka en kommentar