tisdag 15 september 2009

Idag har jag...

... varit hos min samtalskontakt på psyk igen.
Å det känns bra, tror jag. Men jag är trött
och tom i huvudet.
Sen sätter det ju igång en massa tänk också...
... sånt där som vill följa med hem sen.

Hopp... till exempel. Vad har jag för hopp
för framtiden? Vad vill jag? Hur ska jag
kunna byta hoppfocus nu...? Jag menar,
nu, här SE sitter på ett hem för dementa,
hur ska jag i det läget kunna ändra på
de hopp som vi ägde tillsammans för
framtiden... utan dåligt samvete och skuld-
känsla... och hitta ett nytt hopp... en egen
väg, ett eget hopp, mitt i.... för mig och
Carolina.
Lätt är det inte... jag måste nog leta
ett tag.

Men ett hopp kom jag på nu... ett hopp.
Jag bär hoppet att jag trots allt ska
fixa det här.... det ska jag. För ett vet
jag ju alldeles säkert... jag tappar aldrig hoppet!

Men inte ikväll... ikväll orkar jag bara bära kaffekoppen.

9 kommentarer:

Kersti sa...

Det är inte det sämsta och kaffe kan göra underverk när man minst anar det. Om man inte som jag får hjärtklappning av det. Kramar

Bloggblad sa...

Kram på dig. Det känns svårt att läsa - och att svara nåt klokt är ännu svårare, ja, omöjligt. Jag hoppas ändå att du får hjälp att hitta till en plats inom dig där du kan acceptera hur det är, och hitta ett nytt hopp för dig - så det smittar på dottern (och sonen och barnbarnet)

Christina sa...

Vad härligt att du fått en samtalskontakt. Visst kan det väcka mycket tankar och känslor men det är ju ett måste för att så småningom kunna läka. Ibland kan det göra riktigt ont, ibland vill man inte gå dit, de är oftast de gångerna som det händer stora saker inom oss som blir ett positivt resultat.
Hoppet och drömmar är viktigt att vi har. Ha det gott, kram

Di sa...

det är nog bara det att bära dig och kaffekoppen, jag tror att du kommer att orka bära dig och mer än så,men förändringar går inte med stormsteg,de kommer som myrsteg,en liten bit i taget, och ja, du kommer att hitta något så småningom, något som ger dig livsglädjen hoppet och framtiden.
Varmaste kramar och förstår att du blir trött, men tror att det är bra för dig med samtalskontakten!

Nina sa...

Jag vet att det går att byta fokus... men det är inte så lätt alla gånger. Heja på!

Och att orka bära kaffekoppen är även det en framgång. Så misströsta inte, kära du!

Kraaaam på sig!

Annela sa...

Skönt att höra att det känns bra med samtalskontakten. Det är viktigt att det känns bra redan i början. Jag hoppas verkligen att det ska vara ett stöd till dig...men jag kan tänka mig att det är mycket som går igång och som måste processas. Jag önskar dig och de dina allt gott.
kramar,vännen...

Eleonora sa...

Tänkte på dig igår. Bra att du får träffa den här kontakten. Hon kommer att ge dig hopp och du vet: "hoppet är det sista som överger en människa". Du har ju drivkraften så tag bara emot tekniken att ta emot allt. Många varma kramar

trollmor sa...

Det sista som lämnar en människa är hoppet.Förmodar att det är din samtalskontakt som öppnar små luckor som du inte velat öppna tidigare.Det kan smärta oerhört.
Du har framtiden Elisabeth,det vet jag.Tänk på att S-e skulle aldrig velat att du skulle vara så ledsen och förtvivlad för hans skull.
Du har ditt liv i din hand.det vet du också.Tänk varje kväll vad som varit bra idag ,skriv gärna det i en positiv bok.Vi människor har en förmåga att se det negativa först istället för det poistiva.
I många sammanhang gör man visioner
,Själv gör jag det för mitt arbete och det är kul att läsa bakåt för många av mina visoner har jag lyckats med som jag aldrig trodde va möjligt då.
En dag kommer det att vara lättare för dig att andas det kommer när du har förlikat dig med ditt öde.
Det ska sakta men säkert läka det sår du har där inom dig.
Vissa sår tar längre tid att läka än andra.För att såret inom dig ska läka måste du tillföra goda saker som händer och att du tillåter dig att skratta och vara glad.Vi måste fylla på den positiva bägaren till bredden för att orka med den negativa bägaren.
Den får aldrig bli full.
Det är så vansinnigt lätt att ge andra råd om hur det ska vara.
Det är bara du som avgör vad som är bra eller dåligt för dig.
Nästa veckan ska jag till stan nån dag,kanske vi kan ses då ?
Många kramar
ewa

Anonym sa...

Det är bra med psykologers hjälp. Det finns sociologer också, och sociologi. Jag har haft en del bekymmer och tråkigheter genomn livet. När jag läste sociologi fick jag en slags tröst. Allt har sin tid, jag tänker på dig.