Vem kom på...

... det här med mardrömmar? Att Gud skapade människan (eftersom jag nu valt att tro på det), det tycker jag var en bra uppfinning... men mardrömmarna? Vad skulle vi med dom till? Jag har svårt att förstå att dessa plågsamma och tända-lampan-rädda scenarier skulle ha någon som helst funktion att fylla...
... eftersom dom plågar mig varje evigaste natt nu.

Å lika ofta så ber jag... "Gode Gud, låt mig slippa drömma några mardrömmar inatt!"

Men han hör rätt dåligt i det avseendet... tycker jag.

..........

Igår var jag länge hos mamma. En liten nyopererad mamma, som sken upp som en sol när jag kom. En liten mamma, som så gärna ville få mig att tro hon var så pigg, och mådde så bra... o jag spelade med... men jag såg ju... tröttheten och smärtan som fanns där.
Jag känner oron.... hon har gått igenom så mycket. Hon har varit sjuk i över 20 år... hjärtförstoring, 3 hjärtklaffsbyten, stor stroke, proppar, hjärtinfarkter.... och nu även drabbad av KOL.
Å som ett eländigt "grädde på moset" så bröt hon nu bäckenbenet. Operationen har gått bra... men ikväll sa hon ändå, lite för fort, och sådär i förbigånde, att hon var lite orolig... hon har börjat blöda ur såret.
Så jag är en försiktig general.... än om jag nu säger att det ska gå bra. För det är ju klart att det ska göra det....!!

..........

Egentligen så skulle jag också skriva om det som jag var så rädd för igår.... kräkrädslan att komma dit, till det ställe, som gav mig ett av mina absolut svåraste minnen. När jag lämnade SE.
Men jag överlevde... jag gjorde som jag brukar... stoppade bort och undan allt känslomässigt svårt till den djupaste platsen inom mig. (Ett sätt som jag utvecklade, och behärskade rätt bra under SE:s sjukdomstid hemma.) Det funkade... jag bröt inte ihop hos mamma... och det funkar än. Därför vill jag heller inte skriva om det nu.
Men vägen dit.... den asfalterade vägen fram till den röda byggnaden... jag ser den hela tiden.

..........

Sen så fick jag ett välkommet besök idag. Ewa (Trollmor), kom hit.
En riktig sådan där vitamininjektion som dyker upp då man som mest behöver det.... med både blommor och annat i sin hand.
Sen åkte vi ut på lite äventyr, tittade både här och där, fikade lite, pratade lite, ögonshoppade... o det var bara så så roligt. Och välbehövligt....
Tack snälla Ewa.... du bar någon starkt idag... mig! Tack snälla för att du finns...

..........

Nu är jag trött. Verkligen trött...
Å så viskar jag lite försiktigt... liksom för att förbereda mig för det jag vet att jag måste ta itu med... mitt dåliga samvete mot SE. Att jag inte orkar åka dit mer än jag gör....
.... men jag stoppar undan det nu. Fort. Jag är ju bra på det.