... brukade min farfar säga. Det var hans tro och styrka, att i de mest omöjliga och hopplösa situationer så fanns det alltid en utväg, en möjlighet, ett hopp. Trots att det tog många år innan jag riktigt förstod innebörden i hans ord... "än skvalp ä ti kaggen", så var det precis det han menade... och det som bekräftade hans tro... "att än så finns det hopp".
Så... "än skvalp ä ti kaggen"! Jag håller fast vid det...
Men det har varit några tuffa dagar. Jag är ganska så helt slut på...
I förrgår så åkte jag upp på öppenvårdsmottagningen på psyk... och igår så var jag på avstämningsmöte med f-kassan.
Jag orkar faktiskt inte skriva så mycket om det... mer än att det var svårt att berätta om sig själv... berätta om hur livet sett ut.. och hur jag mår idag. Å samtidigt... när jag gick ifrån psyk så kände jag det... kaggenkänslan... det där lilla hoppet. Någon att prata med? Ska jag äntligen få någon att prata med? Det känns stort, och jag är så oerhört tacksam....
På måndag får jag veta mer exakt... men klart är att jag kommer att "få någon". En någon att prata med... en någon som finns där för att lyssna på mig. En någon som kan lotsa mig rätt... Jag har väntat länge på denna någon...
Avstämningsmötet gick bra. Tror jag...
Men jag började ju gråta... det gick bara inte att hålla tårarna borta den här gången... det gick bara inte!! För när jag skulle berätta om den insikt som drabbat mig samma morgon, den där insikten som bara rasade ner i skallen på mig just där vid köksbordet, den där sorgligaste, då brast det bara.
Jag insåg något som jag aldrig aldrig insett.... kanske så har jag nuddat vid tanken någongång, men aldrig velat eller kunnat kännas vid den förut.... men den Elisabeth som jag kämpat för att hitta tillbaka till, hon är borta nu. Hon är borta. Hon kommer inte tillbaka mer. Jag kommer helt enkelt aldrig mer att bli den jag en gång var...
En sådan insikt är svår när den kommer... så mycket annat har ju också förlorats.
Så istället finns det nu en annan Elisabeth kvar.
En som trots allt känner lite "än skvalp ä ti kaggen" just nu...
..........
Fortsatt sjukskriven till sista november.
Utförsäkras den sista december.
Det är också tufft att tänka på...
... framtiden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Du kommer att hitta rätt ......du vet så mycket mer om dig själv än vad du tror ....
Och blir du utförsäkrad jag då måste man hjälpa dig att hitta rätt....
Du kommer att hitta rätt det är jag säker på.
Så skönt att få någon att prata med, det kan göra underverk.
Önskar dig allt gott min vän
Kramkram
Det sägs ju att den som lever får se och så är det väl...tiderna förändras och vi med dem, vare sig vi vill eller inte. Jag är inte heller samma person som jag en gång var och längtar inte tillbaks till henne heller...
Önskar jag kunde hjälpa till på nåt sätt... =)
Kram och lycka till!
/ Maria
I det här numret av M-magasin finns en artikel om en kvinna som drabbats liksom du. Tänkte på dig då.
Hoppas att du hittar nån som kan hjälpa dig till att hitta dig själv i allt det här. Nån som inte bara ger dig kryckor utan lär dig att gå.
Kram!
Hej, käner igen mig i mycket av det du skriver. Men jag hunnit landa litelängre än vad du har gjort.
Du kommer att skapa en ny E, men du kommer också att upptäcka att i sinom tid så dyker mycket av den gamla E också upp. Du märker det bara inte än.
Tro mig jag är säker.
Stor kram - vonna
Man måste ta "ett steg i taget" i vissa lägen i livet.
Du är duktig på det - jag hoppas du inser det:)
Hoppas du får den bästa kontakten att prata med!
kram
Nu ska jag säga nått dumt!!
tror jag, eller så är det inte så dumt trots allt....
Den gamla Elisabeth finns inte, säger du.
MEN det finns en NY, en annan, en klokare, visare, modigare, en modig tjurig en som reser sig trots allt som skett....
å då, kära vän, menar jag inte att du var mer "dålig" än nån annan innan. Utan bara precis som vi alla är - man lever ett mera aningslöst liv, som man gör, i livet innan. Innan livet delas i före och efter.
Man måste bli en annan, å ta det, förvalta det nya man blivit, kanske använda det på ett konstruktivt sätt.... Kanske som min gosse, Henke, som förbereder sig för att föreläsa i skolor om hur skört livet kan vara.
Kramar, å så mera å flera kramar.
Beundran ska du ha för att du tar tag i ditt eget liv! Det var svåra samtalspartners du haft i veckan, men du har fått framföra din egen version. Jag hoppas du ska få en respons som är "pånyttfödande".
Jag tycker Lena har givit dig ett bra svar. Kramar kramar
Jag tycker också om Lenas svar. Och som vonnaponna skrev: gammelbitar kommer att återkomma, saker med din person som du trott var förlorade kommer att "ansluta sig till ledet Du".
Hurra för att du ska få någon.
jag förstår att den "gamla" E är borta,men min erfarenhet är av min egen utvecklig att Di som var för 10 år sen finns kvar, och även den som fanns för 48 år sen...att vi,både du och jag har varit med om mycket under våra år har bidragit till de vi är idag, sen krävs det lite att förstå vem man blivit på vägen, vem det är som finns där under skalet av de roller vi tar på oss i våra liv. Jag tror mig sköjna en helt fantastisk människa där i Elisabeth, hur hon än varit och hur hon än upptäcker att hon blivit av de hårda tag livet ruskat om henne med! Du precis som jag är fantastiska människor, och vi är inte klara med oss än, vi växer fortfarande! Tack för din goa kommentar, det är så fint att läsa dina ord de värmer mitt hjärta. Jag har en sak som jag mailar dig om lite senare, så får vi höra vad du tycker om det! varmaste kramar från mig!
Mimmi: Ja, jag hoppas verkligen det! Tack snälla för din tro på mig... Kram..
Pärlan: Ja, jag hoppas verkligen mycket på den här kontakten! Hoppas ni haft det bra på husvagnsturen... Kram...
Alviken: Ja, du har helt rätt... tider förändras, och vi med dem! Det är väl bara att jag tycker det varit lite väl mycket förändringar åt fel håll nu ett tag... och så, min vän.. dina ord hjälper mycket.. bär mycket nu. Kram..
Bloggblad: Ska försöka köpa tidningen... tack för tipset, min vän. Ja, jag hoppas, och ber också, att det ska komma någon nu som, precis som du säger, inte bara ger mig kryckor, utan lär mig att gå. Kram..
Vonnaponna: Tack snälla! Du kommer verkligen med hopp! Att höra att någon tagit sig igenom och upp, det är oerhört betydelsefullt! Krsm..
Ancan: Tack snälla! Nja, ibland tycker jag väl att jag fixar ihop det rätt bra... men vissa dagar, och stunder går det inte alls! Kram..
Lena: Dina ord... jag har läst dem några gånger nu. Ord som jag vill stödja mig på. Jag hoppas, och ber, att det verkligen förhåller sig så som du skriver... och jag kämpar verkligen för det! Kram..
Eleonora: Tack snälla vän! Men det fanns inget alternativ... det finns ju heller ingen annan som kan ta tag i ens liv... än om jag nu ofta önskar att det fanns det. Ja, jag tycker också att Lenas ord var bra... ord att hålla fast vid. Kram..
Cecilia N: "Gammelbitar, som kommer att ansluta sig till ledet Du"... tar jag till mig. Tack snälla... Kram..
Di: Du kloka... tack snälla för att du skriver "fantastisk Elisabeth". Jag hoppas det finns en sådan någonstans... Tack för varje bokstav... jag skulle ha velat skriva så mycket mer nu, men det får bli sen kanske. Låter spännande med mail... Kram..
Skicka en kommentar