söndag 27 december 2009

Arma människa...

... tänker jag. Nästan åt skällhållet tänker jag så... om mig själv ikväll!
Inte kunna fixa någonting praktiskt själv... å om du ändå hade varit här, gubben... tänker jag också!

För så är det ju... jag är, och har alltid varit den mest opraktiska människa... och SE, han var precis tvärtom... han var alltid den mest praktiska.
Han var den som fixade och lagade... han var den som kunde reparera bilar, fixa nya tak, dra kablar, fixa med allt elektriskt... ja, jag vet egentligen inte någonting som han inte fixade. Å fixade han det inte... så tog han reda på hur han skulle göra... och så fixade han det ändå.

Å nu finns han inte längre här... å ikväll hade jag behövt både hans trygga försäkring att det skulle ordna sig, och att han sen hade ordnat det på någe vis! Vad jag saknar honom..!!

Ikväll så gick inte vår balkongdörr att stänga... jag hade öppnat den... och när jag skulle stänga den igen... så gick det bara inte! Men vilken panik... vad gör jag nu... tänk om jag trycker för hårt, och så spricker glaset... vem ska jag ringa... vi kommer ju att frysa ihjäl... vad gör jag???

Ringde Jonas, som sa att jag skulle ringa Riksbyggens jourservice först... annars skulle han komma ner. Tack och lov... men jourservicen/securitas kunde inte hjälpa mig förrän imorgonbitti... så nu har jag tätat med handdukar och tjock tejp.

Det ordnar sig... jag vet ju det. På någe sätt så gör det ju det... jag måste ju fixa mycket praktiskt själv nu... ta beslut och avgöra... vad behöver göras... hur ska jag göra... osv osv. Å det är ju då... och just nu... som jag ändå saknar hans trygga försäkring att det ordnar sig... och helst skulle ha varit hemma och fixat det.

Men det måste ju gå ändå...

..........

Jonas med sin lilla familj var hit tidigare ikväll... långt innan balkongdörreländet... och det blev en trevlig och rolig stund. Middag o lite julklappar (till barnbarnet David från oss..), surr och skratt om allt möjligt... och bara... tillsammans. Det kändes så himla bra... och jag vet att Carolina tyckte precis som jag.

Nu ska jag snart blåsa ut ljusen... släcka ner Il Divo... och försöka sova. Pontus P har redan somnat...

6 kommentarer:

Unknown sa...

En sån dålig jourservice.

Tänk att ha haft den enormt stora, och som det hörs mycket manliga tryggheten från SE...och så poff så är den borta...å, vad jag beundrar Din kraft och styrka nu!!!


KRAM från Eva

Ancan sa...

Det är väldigt frustrerande när man inte kan läsa problem själv.
Tycker ditt patent låter som en utmärkt nödlösning.
Själv är jag ju hästmännsika och mina "bästa vänner" i nöden är balasnören och silvertejp - oj vad jag lagat en massa provesoriskt med sådant genom årens lopp :)

Di sa...

jag förstår dig, jag minns så väl det första året jag var själv efter skilsmässan och grät och slet under diskbänken i stugan...då lovade jag mig själv att börja lära mig saker med hjälp av böcker och nätet..:) men det är ju inte samma sak som för dig nu, men tycker du har gjort det bra ändå av det som gick att göra. Varma kramar och en önskan om en riktigt gott slut på 2009 och önskan om ett fint 2010!

Elisabeth sa...

mORMORSHEM: Ja, jag kan hålla med dig, men de kom ju till slut... så nu är det glömt. Å du har rätt... den enormt stora, och manliga tryggheten som jag fick gömma mig i... den var en gåva. En gåva som jag än inte har fattat att jag mistat! Tack snälla för dina ord om min kraft och styrka... inte för att jag är särskilt mycket att beundra... men att du ser hur jag kämpar, ger i sin tur ännu lite mer kraft och styrka. Tack snälla Eva! Kram...

aNCAN: Ja, min vän... frustrerande var nog ett milt ord igårkväll! Då var det "starta paniken" mest hela kvällen.. du vet, när man aldrig har behövt fixa sådant här tidigare, och så hipsvips så märker man vilken liten okunnig människa man är på mycket! Å jag är rätt säker på att jag har mycket mycket att lära än... å jag ska inhandla mer tejp!! Kram..

dI: Tack snälla Di, det känns skönt att veta att man inte är ensam om att vara... ja, inte så kunnig på det praktiska. Å jag gissar att jag i framtiden kommer att få göra som du... läsa och söka på Internet! Å fråga mig fram... för jag har alltid haft det tänket... "Bättre att fråga, och verka dum, än att inte fråga och förbli dum!" Kram..

Unknown sa...

Hej Hittar hit via "alltomoss" har bara läst ngr inlägg och förstår vilken konstig ödesmättad situation du lever i... önskar man kunde knäppa på fingrarna och fixa till allt men det går ju inte tyvärr... men jag kan knäppa mina händer och forma en bön med mitt hjärta till himlen för dig om styrka och att du får allt du behöver .... lägger gärna til dig om jag får i min blogg lista... kram

Elisabeth sa...

iNGELA: Ja, det var ett klokt skriv... "en konstig ödesmättad situtation" är en bra beskrivning på vilken väg livet tog för oss. Att höra att någon vill knäppa sina händer, och be en bön för oss... ja, det är så stort och vackert, så jag vet inte vad jag ska skriva här nu! Men med ödmjuk tacksamhet för dina ord, så skriver jag det vackraste ord jag vet... tack! Från mitt hjärta...
Å du får gärna lägga till mig i din blogglista... Kram..