... som man spar i hjärtat. Sådant där som blir minnen av lyckliga stunder, som man sedan tar fram och tänker på, de dagar det går lite sämre.
Så var det ikväll...
Sitta tillsammans... David, hans mamma, Carolina och jag. Skratta och mysa... gofika... tända ljus, och öppna paket. Även Carolina fick en liten söt före-jul klapp...
En gåva att få var det... och min födelsedagspresent innhöll goda hembakta kakor, som efter lite provsmakning åkte in i frysen för att sparas till Carolinas och mitt julfika på julafton.
Med sådana stunder kan man aldrig någonsin vara fattig...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Vilken härlig överraskning Elisabeth, att bli uppvaktad när man minst anar!
Jag har läst tillbaka lite och det känns som om du är på väg, jag vet inte riktigt mot vad, men jag känner en förhoppning om att du ska ta dig ur och igenom det här styrkt och med framtidstro.
Många varma kramar till dig!
Vilken underbar överraskning! Hoppas nu att jag kommer ihåg att gratta dig på den riktiga dagen. Här är snöstorm i det närmaste och jag måste ut och göra ärenden. Helst ville jag krypa ner i sängen igen.... Allt gott och kramar
iNGRID: Ja, det var verkligen en helt underbar överraskning!
Å du känner helt rätt... jag är på väg. En visshet om det, skulle jag vilja säga. Sen att det blir lite tuffare, så här i juletid, så är det ju.. och så är det nog för många, just den här högtiden. Man saknar familj och vänner...
Så att någon går med en på vägen nu, betyder oerhört mycket... tack snälla vän. Kram..
eLEONORA: Ja, det var en fin och bärande överraskning, som jag ska spara i mitt hjärta. Att jag fyller år brukar jag i och för sig inte tycka är så märkvärdigt... men de här senaste åren har det väl känts lite mer. Så många fattas mig...
Hoppas snöstormen har bedarrat nu... för det är inte kul när man måste ut i snöstorm och kyla. Här har vi -18.9 just nu...
Förresten, hur är det med din värk sådana här dagar? De som dras med eländesvärk brukar ju oftast bli sämre när det blir kallare... men jag hoppas, min vän, att du inte drabbas så hårt. Kram..
Skicka en kommentar