... självaste julafton. Å som vanligt så sitter jag här i sängen, med kaffe kvar i koppen, och Pontus P som ligger och snarkar. Carolina sover.... och jag tänker på henne.
Hon vill fira jul med sin pappa. Kanske inte så lång stund, men julen är en familjehögtid... och alldeles självklart så vill hon ju vara där en stund med honom också... låtsas lite grann... känna hans närhet lite sådär som i en annan tid.
Självklart, säger en del. Förstår att det spelar roll för henne...
Varför då, säger andra. Förstår inte att det spelar roll för henne...
Å det spelar väl ingen roll för hans del... han har ju ingen som helst aning om att det är jul... att hon är där... att vi är där... att han är pappa... att han är en del av en familj. Att han i sin sjukdom inte skulle bry sig det minsta om vi kom dit, eller inte. Säger en del...
Hur kan någon säga det, undrar jag? Vem vet hur han känner och tänker... egentligen?
Kanske skulle han få en reva där i sitt moln... och helt plötsligt bara undra vart vi tagit vägen på självaste julafton?
Logiskt så vet både Carolina och jag.... han minns inte. Logiskt så vet vi att hans små revor i molnet sluts lika fort också. Men känslomässigt... rädslan för de där revorna i hans moln är större än vilken logik som helst. Att han ska sakna oss... på självaste julafton.
Å därför är det viktigt för en dotter att veta att hon varit där hos honom... på självaste julafton.
Sedan. när man åker därifrån... lämnar honom... på självaste julafton... för att försöka hitta lite ny julstämning, så får man helt enkelt lov att ta på sig masken. För man kan inte åka därifrån och låta gråten och sorgen ta överhanden... det skulle ju bara inte gå då. Man kan ju inte åka hem till sin egen lilla jul med bilden på näthinnan över den älskade som man varit tvungen att lämna... det skulle ju bara inte gå då. O det skulle absolut inte gå på julafton...
Å därför är det viktigt för en dotter att veta att hon får hjälp med den där masken... på självaste julafton.
Det kommer att bli svårt i år... för i år måste jag ensam hjälpa henne fixa masken. Efter att vi varit hos SE, så ska vi åka hem hit, till vår lilla lägenhet... hon och jag... till vårt nya lilla hem... och fira jul. Det går... självklart gör det det... och som jag skrivit förut... det ska bli den bästa julen... men då jag vet hur mycket sorg och saknad vi båda känner, så...
Gud. Käre godaste Gud... just nu har jag en stor stor bön till dig... hjälp mig att göra det här till den bästa julen för oss. Hjälp mig att sätta på mamma-masken bra... och att vi kan få det så juligt och mysigt som vi båda behöver... och att Carolina får en fin jul... ändå. Tack... jag litar på dig.
Det här är mina tankar... och viktigt för mig att skriva ner.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Jag önskar och ber att julen ska bli så bra den kan för er <3
Jag förstår att det är extra jobbigt när man blir dränkt av hur lycklig man bara måste vara just på julen... En stor belastning för alla som inte är reklamlyckliga.
Det är många år sen jag slutade tro på reklamlycklig jul. Jag är så nöjd om allt är ungefär som vanligt - fast lite mer mat och några fler tända ljus. I år tänker jag förstås extra på min kollegas sambo som livet förändrades för, och den mannen som hon krockade med och hans barn... en av deras lärare var det ju...
Men - sorg och olyckor kan inte mätas eller jämföras. Var och en har sitt...
Kram till er. Hoppas att ni kan inse att det bara är i tv och tidningar som den där gullelyckan råder över jul.
Klart det spelar roll för henne, och tror det gör det för honom också. Han känner ju er kärlek och omtanke.Önskar en skön jul.Stor varm kram !Ann
Jag håller tummarna allt vad jag kan för att du och Carolina får en helt underbar och fin jul tillsammans! Och jag hör till den kategorin som tycker att självklart ska Carolina fira jul med sin pappa när hon så gärna vill det! Känslan av kärlek är den allra viktigaste, kärleken till sin pappa, den kan aldrig någon, någonsin ta ifrån din Carolina!
Ha en riktigt GOD och fin JUL!
Stor varm kram, vännen!
aNONYM: Tack snälla... och vi ska göra allt vi kan för att fylla den med både ljus och värme. Kram..
bLOGGBLAD: Ja, det här med reklamlyckan blir nog för många ett måste... de köper hela konceptet, och blir det sen inte som de tänkt sig... ja, då ramlar allt det dom faktiskt hade ner till glömskans domäner. Sorgligt, egentligen...
... och jag förstår att dina tankar dröjer lite extra hos din kollegas sambo i år. Det måste vara bortom svårt, och än värre för mannen som hon krockade med... vilket ok att bära. Det är då alla varför kommer...
Man kan, som du så riktigt skriver, inte mäta eller jämföra sorg och olycka, men i vissa stunder så gör vi nog det ändå... en sådan här gång, när något svårt händer, då jämför vi med vårt eget, och inser att vi, trots allt, har det ganska bra ändå. Hoppas ändå att julen ska bli fylld av mycket ljus och värme för dig.. och jag gissar väl att din lilla sångfågel är den som står för mycket av det ljuset, och den värmen? Kram..
aNONYM ANN: Ja, jag tror också så! Han känner ju vår kärlek och omtanke just då, än om den är borta i nästa sekund. Önskar dig också en jul fylld med värme och ljus... Kram..
cHAOS: Tack snälla! Å jag håller tummarna för dig, det hoppas jag du vet, min vän...
Jag kan bara hålla med dig i allt det du skriver.. "känslan av kärlek är den allra viktigaste, kärleken till sin pappa.. den kan aldrig någon, någonsin ta ifrån Carolina". Dina ord värmde mig, mycket... tack igen!
Å en riktigt riktigt God Jul önskar jag dig och hela din familj... fylld med ljus och värme! Kram..
Klart att tösen vill hälsa på sin pappa! Jag hoppas att det blir bra i morgon...hos SE och att ni sedan har det skönt på julaftonskvällen, som det bara går.
Jag tänker på min pappa, som också var dement och även om det kändes sorgligt så visste jag att han hade det bra där han bodde och att jag inte behövde känna skuld eller dåligt samvete,men...det kändes ju ändå.
kramar, vännen...
Jag önskar er båda en så God Jul det någonsin går att få. Mina tankar är hos er och jag kramar om er båda två på samma gång. Puss o kram
Jag önskar dig en fantastiskt go stund med Carolina där hemma, och du, jag tror du är bra som mamma precis den du är här och nu.. min dotter skickade mig ett sms nyss och skrev, tack för att du finns, och jag har bara varit jag,precis så skör som jag är idag, så enkel som jag är, finns jag bara där och hon uppskattar det. Det känns skönt.
Varmaste kramar till dig! God Jul och ett Gott slut och en God början på 2010 snart!
Skicka en kommentar