onsdag 23 december 2009

Dan före dopparedan...

... och det har varit en bra dag.

Mest så bär jag minnet av när jag kom gående där i korridoren på Tomtebo... såg SE som stod därborta i köket/dagrummet tillsammans med kompisen B. Där borta stod min mest älskade i världen, och precis som så många miljoner gånger förut, så gick mina steg mot honom... och hur lätt jag just då ville lura mig själv att han, lika många miljoner gånger, stod där och väntade på just mig.

Han såg när jag kom gående... och följde mig hela tiden med blicken. När jag kom fram så höjde han på ögonbrynen, och sa:
"Å vad gör du här då?" Lite förvånad sådär...
"Ja, men vi ska ju fara ut på lite äventyr... är du färdig?" både svarade och frågade jag.
"Jajamensan... här ser du en som alltid är färdig" svarade han glatt.

Jag hämtade jackan, och vi gick ner till bilen.

Sedan åkte vi till köpcentrat Strömpilen. Min bror, som var chaufför och äventyrsföljeslagare, skämtade och pratade på med lite tuffgrabb-stuk, och jag märkte att SE hakade på, och tyckte det var roligt. Han skrattade åt mycket...
Å vi var tidigt ute... bara för att SE inte skulle bli så stressad av allt julköpsfolk. Men det hade nog inte spelat någon roll... det var rätt mycket folk ändå.

Vi gick in på Systembolaget. Där skulle vi köpa en likör som SE:s syster hade ombesörjt, för att SE skulle få bjuda sina Tomtebokompisar på lite festligt. Jag hade tänkt att vi skulle kunna välja lite i lugn och ro... och att SE kanske skulle få någon "reva i molnet" om de likörer han en gång gillat, men jag förstod ju rätt snart... när jag såg folket... det här blir nog lite för tufft för SE. Att koncentrera sig på olika likörsorter när det var så mycket folk omkring honom... det var ju bara dömt att misslyckas. Å jag såg ju... han var hela tiden mer intresserad av folket runt omkring honom. Å jag hörde honom säga... "Vad det är mycket folk här!" flera flera gånger.
Jag fick "hjälpa" honom att välja... och han tyckte nog att det var skönt att komma ut därifrån!

Sedan gick vi... SE, Fredrik, och jag in på Kicks. Där köpte vi en liten... ja, just det, det kan jag ju inte skriva nu. Utifall att... Men när vi stod där och skulle välja... och jag frågade honom vad han tyckte om en annan sort av samma sak.. så tog han och sprutade hela insidan av sin hand med nämda sort... alldeles fullt i handen fick han... och så sträckte han ut handen mot mig så att jag skulle lukta i den. Lilla gubben min...
(Å sådant här är viktigt att skriva ner för min egen skull... bara för att det är så svårt, och speciellt när man har honom bredvid sig, att se, och förstå, att han är så sjuk som han faktiskt är...!)

Men sedan blev det fika... och det gillade SE. Mycket! Å jag vet ju att han har blivit ganska "glad i mat" nu... så både macka och bakelse åkte ner. Å där satt vi, på det nästan folktomma fiket, (tack och lov!) och fikade, skrattade, och surrade på. Det blev en underbar stund.. och min bror och SE "höll ihop" mot mig... och retades med mig om både det ena och det andra. Å jag såg ju att SE njöt... både av roligt och gott. Tack Fredrik, det här gjorde du verkligen bra... o det vet jag att SE tycker också! Tack snälla...

Sedan åkte vi hem. Å jag märkte att det var en nöjd, men trött SE, som fick sätta sig vid dukat bord "hemma" på Tomtebo.

Å när jag gick... så sa jag att han kunde ju stanna där, så skulle han bli bjuden på lunch. Å att jag bara skulle iväg och uträtta några ärenden, så skulle jag komma tillbaka sen. Han hade en ihoprullad tidning i handen... och med den slog han mig lätt på armen. Skämtsamt och kärleksfullt, tänkte jag. Han log mot mig, och sa...
"Ja, men då gör jag det...!"
Sen vände han sig mot bordet... och jag var borta.

Jag gick tillbaka samma väg som jag kommit... med lite tyngre steg. Men också glad och tacksam över den stund jag fått tillsammans med min mest älskade i världen.


Imorgon åker vi dit tidigt... och vi kommer att äta en julmiddagsbrunch, eller vad de nu kallar det, med honom och de andra på Tomtebo. Det blir roligt... och sen så har vi med oss lite paket till honom. "Så det blir ju jul med pappa ändå..." sa Carolina.

..........

Sedan så skjutsade Fredrik mig och Carolina på Willys, så att vi fick handla lite julmat. (Tack igen Fredrik, för man får som lite mer för pengarna om man kan åka på Willys...) Å sedan har det varit lite mer julklappsinköp... både till Carolina och SE på eftermiddagen.

Jonas, morfar, och lillebror Fredrik har varit förbi med lite julklappar. Tack snälla...

Å nu sitter vi och ser på "uppesittarkväll" med Lotta. En bra dan före dopparedan-dag... där lite twist-godis är alldeles perfekt att avsluta kvällen med!

3 kommentarer:

Bloggblad sa...

En jättefin dag - och trots att det är som det är, är jag helt säker på att SE trivs betydligt bättre med sitt liv nu, än den sista svåra tiden hemma när han förmodligen förstod mer av vad som hände.

Vida sa...

Vill bara surfa förbi och önska dig en god jul!

Kramar

Eleonora sa...

Så fint du klarade av besöket på Tomtebo. Bra att ni var flera som var där och hälsade på. Kram kram söta Elisabeth!