Tittar in mitt i natten väckt av mitt elaka knä. Ser att du hälsat på hos Filifjonkan skrivit snälla ord har du med gjort! Det tycker jag är en stor bit att gå vidare sak om man kan uttrycka si lite enkelt.Ser hur du kämpar i din text varje minut och att klara av en minut eller 2 är en prestation!Det svåra knackar på dygnet runt ju.Men livet runt ikring det fortsätter helt okänsligt fast man tycker att ALLT borde stannat! Allt borde bara tystnat som en frusen bild men det gör det inte Tid tid den måste gå, det måste få göra ont det måste få värka fram ett slags hanterbart mellanläge där man kan andas i det tomrum som plötsligt öppnat sig.Det är det svåraste,, accepterandet! Man önskar som varande den som ser hur andra kämpar att man kunde knäppa med fingrarna trolla att nu så nu är det bra hokus pokus,,men så fungerar det inte Jag kan bara som medmänniska lyssna på dig och önska att din dag denna lördag som står orörd och ogjord måtte bli en lördag som du kan orka leva en bit i taget. Skickar dig en styrkekram.
Tjej och mamma på snart 50 år...
Min man fick i november 2005 diagnosen Alzheimers med stora frontallobsskador!Han var då 49 år. Jag var hemma med honom fram till den 22 januari 2008, som var dagen då han lades in på geriatriken (om det kan du läsa här: http://himlastigen.blogspot.com/2008/01/jag-skriver.html ) Sen kom han inte hem mer.. och idag så befinner han sig på ett särskilt boende för dementa. Så just nu rör sig min blogg om den kaosartade vardag vi lever i! Hur vi försöker hitta ett nytt sätt att leva, i detta väntrum...
Men jag skriver om annat också... sådant som är viktigt, och som berör mig på något sätt. Både viktigt, och oviktigt... tokigt, och otokigt. Som livet också ska levas...
9 kommentarer:
Men sicken snygging!
Hade han varit här så hade han haft en helt vild Cilla efter sig.Hon höglöper nu och är som galen :-) ingen hanhund går säker.
Liten plutt...så liten och oskyldig man blir när pälsen är borta...
Pussa på honom från Marskatten!
Å, så fiiin han är!!!
Och så sitter han på en mormorsrutefilt också *wow*
Kram från Eva
Tittar in mitt i natten väckt av mitt elaka knä. Ser att du hälsat på hos Filifjonkan skrivit snälla ord har du med gjort! Det tycker jag är en stor bit att gå vidare sak om man kan uttrycka si lite enkelt.Ser hur du kämpar i din text varje minut och att klara av en minut eller 2 är en prestation!Det svåra knackar på dygnet runt ju.Men livet runt ikring det fortsätter helt okänsligt fast man tycker att ALLT borde stannat!
Allt borde bara tystnat som en frusen bild men det gör det inte
Tid tid den måste gå, det måste få göra ont det måste få värka fram ett slags hanterbart mellanläge där man kan andas i det tomrum som plötsligt öppnat sig.Det är det svåraste,, accepterandet! Man önskar som varande den som ser hur andra kämpar att man kunde knäppa med fingrarna trolla att nu så nu är det bra hokus pokus,,men så fungerar det inte Jag kan bara som medmänniska lyssna på dig och önska att din dag denna lördag som står orörd och ogjord måtte bli en lördag som du kan orka leva en bit i taget. Skickar dig en styrkekram.
Ja det var en fin liten vovve. Han verkar inte riktigt vant sig vid att vara nyklippt på bilden och känner sig nog lite naken!
Läste nu på morgonen att Ingemar Johansson avlidit och tänkte på dig....och din situation.
Oj oj så liten han blev.Tur det inte är så kallt ute.
Kikar bara in en snabbis och önskar dig en bra helg.
kram ewa
Vilken sötnos.
Önskar dig och Pontus P en riktigt fin lördag.
Stor kram!!
Villken snygging han är er Pontus P.
Önskar er en skön lördag vännen
Kram
Men oj oj oj,, vad sööööt :))
Skicka en kommentar