tisdag 25 november 2008

Jag kämpar...

... i varje vaken sekund.
I varje andetag och ögonblick.
Min längtan. Min sorg.
I varje andetag och ögonblick.

Gud, hade jag inte kunnat ge vad som helst just nu
"Nog vet du att det här löser sig, gumman!"

Jag gråter nu för jag är ingen ryss heller... bara
stark för det mesta, men inte alltid.

Inge bra skriv är det här... men det får stå kvar.

"Nog vet du att det här löser sig, gumman!"

11 kommentarer:

Dubbelörn sa...

Det flög en fågel idag fr Karl-Johansgården.

Vinkade av den idag.

Den flyger norröver o jag hoppas vindarna är goda.

Siktet inställt mot Björkarnas stad.

Vi får väl se om den hittar fram ;)

Varmaste kramarna är dina idag

Anonym sa...

Skickar en kram till dig!

Gisan sa...

Stora och varma kramar vill jag ge dig! Sitta med dig och ge dig tröst. Kramar...

Isabelle sa...

Omtankeskramar!

Anonym sa...

Såklart man mår dåligt när tröttheten tar över handen och irritationerna avlöser varandra. Då blir det faktiskt skrikvarning här hos mej åxå! Dåligt som bara den mår jag speciellt om ungarna gått till skolan eller jag till jobbet...skulle i stället vilja sitta hela dagen och kramas med den som fått utstå mitt sura humör.../Stor krram

Elzie sa...

Vilken mysig överraskning hon gjorde åt dig. Och du - man har rätt att vara irriterad, känna sig som en dålig förälder, ja allt, för man är inte mer än människa. Och du är en människa som har väldigt mycket på dina axlar just nu.
Kramar i massor från Elzie

Anonym sa...

Jag tycker att det var mycket bra skrivet! Fortsätt att skriva, vi är många som följer er och stöttar er fast det kanske inte kan ske på plats...

Jessica sa...

hej vännen
nu måste jag skälla lite på dig.
Vad är det för dumma tankar du har? Usel mamma, du?
Nej det tror jag inte på. Tänkte du så om dig själv när SE var frisk?
Nej just det. Kraven på dig som mamma har faktiskt inte ökat, de har bara ändrats. Du är bara en person. Du är mamma det kan ingen ändra på. Carro och du hade säkert haft era fighter även om SE bott hemma och allt varit som vanligt. Du och C kan ju inte vara sams jämnt, ni måste få utlopp för era irritationer mot varandra också. Det är ju fullt normalt. Och med tanke på allt du gör för och med henne så..........verkar du vara en underbar mamma. Men som alla andra mammor har du också en gräns för vad du tål. Så.....nu ska jag inte skälla mer;).
Jag önskar att jag kunde kommit upp en vända till dig, men jag kan sitta som en liten räddande, hjälpande ängel på din axel och ge dig tröst i all sorg, och klappa dig på kinden. Fast jag skulle vilja göra mer!!!!!!!!
Post är på väg, du vet vad.
Stora kramar

Anonym sa...

Ja,,,,, nog vet du att det löser sig det här gumman,,, kommer tid kommer råd.
Man får gråta, man får vara ledsen, man får misslyckas, och man får vara usel - Sedan ur allt detta växer sig en styrka, en glädje, och en ödmjukhet,,,, som du redan har mycket av :-)

Kramar i massor.

Tussegumman sa...

Elisabeth min vän önskar jag kunde lindra din smärta säga att det ordnar sig att det kommer att bli en dag som det går att se tillbaka utan att det blir ett hugg i hjärtat. Jag önskar verkligen dig och Carolina det goda i livet att ni skall kunna få vara glada och inte behöva kämpa varje dag. Dessa födslovåndor som man bara får följa efter i...Önskar att du verkligen får ha nära och kära omkring dig i jul och att det blir en jul för dig och carolina där en ny start på något sätt där ni gör det som ni mår bra av. Skickar min skyddsängel till er/Kramar Tussegumman

Anonym sa...

Elisabeth, min vän. En uselmamma är inte en sådan som du. Du är en toppenmamma. Kom ihåg det.
Bråk finns hos alla. Ni två lever så tätt inpå varandra nu, så det är nog lätt hänt att det kan bli meningsutbyten och gräl då. Men ni älskar ju varandra. Det gör ingen uselmamma. Kom ihåg det.
Den här toppenmamman måste också få visa sina mindre starka sidor någon gång. Det går inte att vara en stålmänniska och vara stark, stark hela tiden. Inte i den situation du lever i. Tänker på dig. Varje dag.
Kramar Nalle