lördag 1 november 2008

Tappa trygghet...

... kan man göra det? Inte visste jag att den känsla som jag levt med i så många år.... den känsla som jag inte ens visste hur den såg ut, och hur starkt den omslutit mig.... inte visste jag att den kunde tappas!
För hur kan man tappa något man inte ens visste om att man ägde?

Men nu vet jag... i varje andetag så vet jag. Tryggheten är borta. Han.

Idag vaknade jag gråtande mitt i mardrömmen. Jag drömde att min mamma och pappa dog. Å så vaknade jag gråtande mitt i den sorgen.... men fortsatte att gråta för att jag inte hade någon här som kunde krama om mig, och berätta att det bara varit en eländesmardröm.

Så var det... gud, tänker jag... varför?

Så är det... man tar ett djupt andetag, och kliver upp. Ny dag.

..........

Nu tänker jag också på någon som gör precis samma resa som jag.... någon som inte ens kan trösta sig med att allt varit en mardröm.... och jag kan bara säga, som den klenaste tröst, att hon finns med mig i tanken nu, och att jag kramar om henne.

10 kommentarer:

mossfolk sa...

Ibland frustrerande med bloggvärlden är att man möter så mycket människor som de geografiska avstånden är så stora till. För även om en tanke värmer känns det, som du skriver, som en ganska klen tröst att att skriva i ett inlägg eller en kommentar.

fideli sa...

jo man kan tappa tryggheten och känna sig som om man stod på myrmark, hur fötterna,kroppen sjunker och sjunker. Så måste man finna den inom sig själv, den som säkert funnits där tidigare men som av olika skäl urholkats och tunnats ut. Det är en kamp och ett slitgöra för de där dagarna efter en mardröm, eller när längtan blir för stor, är man så förtvivlat liten. Hoppas du får en fin dag trots allt.../fideli

Vida sa...

Stor varm kram!

/Liv

Anonym sa...

Det finns så många tankar och du förmedlar dina på ett så fint sätt... alltid.
Vill komma inom och krama på dig och ge dig varma tankar.. det där med att drömma mardrömmar är så himla otäckt.. tur så länge det inte är sanndrömmar i alla fall..
Det finns så mycket, så många som just i tiden mist någon kär människa.. En människa som olika orsaker rest sin väg utan packad väska och dit inga telefonsignaler når..
Att minnas i tanken är en fin förmåga.
Ha de nu så gott du kan och som alltid varma kramar med yllekoftan på:-)

Anonym sa...

Det tar tid att lära sig vara trygg med sig själv, efter att ha varit van vid att leva i den trygga tvåsamheten...jag vet.
Inte är jag riktigt där än, men på väg. Du också, hoppas jag!
Kram!

Lallis - liv och leverne sa...

Åh, vännen!
Jag vill bara krama dig så länge som du behöver.
Men jag kan ju bara skicka kramen i tanken..
EN STOR, varm kram från mig till dig.
/Lallis

✿Ewa sa...

Lämnar ett litet avtryck här ikväll och en stor och varm kram.

Vida sa...

Tack snälla för dina varma rader hos mig, de sätter spår i mitt hjärta och jag fylls av tacksamhet.

Varm kram från lilla Liv i stora världen

Gisan sa...

Du är fantastisk som mitt i din sorgestund kan tänka på din vän som har det tungt. Hon ska vara glad att hon liksom många av oss andra finns i dina tankar. Kramar...

Anonym sa...

Ja, fy,,,det är inte kul att vara ledwen och ensam,,,jag känner igen mig,,,att gråta och vara själv och att inte ha någon som håller om en och kramar en,,,