lördag 28 augusti 2010

Idag ringde de från Sjöjungfrun...

... och frågade om vi ville komma på 10-års jubileum den 9 september. De skulle bjuda på tårta. Å visst vill jag ju det... men Carolina är inte lika säker. Hon har svårt att se sin pappa nu... det är länge sedan hon träffade honom... och det är gruvligt för henne. Hon vill minnas den pappa hon hade... och inte den pappa som på grund av sin sjukdom blev allt mer förändrad, och än mindre just det... hennes pappa.
Jag förstår hennes gruv mer än väl...

Vi har varit på biblioteket idag. Carolina skulle låna böcker.

Å jag tänker... det kan inte finnas ett snabbare sätt att upptäcka hur mycket det finns här i världen än att dra med fingertopparna över en lång rad med uppställda böcker!
Jag brukar göra det... gå längs med... och samtidigt dra med fingertopparna över de bokrader som jag passerar. Å det känns nästan magiskt... hur så mycket liv, som någon har präntat ner, finns förevigat under mina fingertoppar.
Ibland så stannar jag och läser på ryggarna... bara för att fascineras av alla dess titlar. Å hur mycket värld känner man inte att det finns kvar att upptäcka när man läser titlar som "Malmgårdarna i Stockholm" eller "Ö-luffa i Grekland"!

Ja, jag tror det finns mycket av framtidstro och hopp att hämta på ett bibliotek... åteminstone är det så för mig just nu! Jag läste rätt många titlar idag..

Å just nu behöver jag också lite sov på soffan, känner jag... det tar på att vara.

4 kommentarer:

trollmor sa...

Trodde nästan ni skulle vara o kika på festligheterna vid nya botniabanan idag. Hade jag inte jobbat skulle jag åkt dit.
Det var rätt många bra artister.
Bibblan är inte fy skam heller.
Må så gott
kramis ewa

Vida sa...

Å på en av malmgårdarna i stockholm så mötte jag min storasyster för första gången för ett år sedan..... nu kom din världsresa via boktitlar in i min livsresa..

Kramar från Liv

Caja: sa...

"Bakom glädje och skratt kan döljas ett rått, hårt och känslolöst temperament. Men bakom sorgen finns ingenting annat än sorg."
Oscar Wilde

Delar sorgen med er på cybervis vännen.....

Kram kram och åter kram/caja

Bloggblad sa...

Jag förstår verkligen din dotter som vill behålla de goda minnena och inte få såren upprivna. Det är en tröst då, tror jag, att SE inte är medveten om det. Hade ju varit värre i så fall...

Jag läser just nu en himla bra bok av Merete Mazarella, Tanten och krokodilen (eller om det var i plural) Ett himla knäppt namn på en bok som är helt underbar med klokskaper om livet och om att bli tant.

Efter den måste jag förstås läsa mer av hennes vidunderliga penna.