lördag 14 augusti 2010

Ikväll sitter jag ensam igen...

... och det är inte en sorglig rubrik på någe sätt. Bara ett konstaterande av hur min lördagskväll ser ut... jag och Pontus P, fransk musik från cd-spelaren, och några lite för många kaffekoppar. Å det går ganska bra, tycker jag. För att jag bestämmer det så... jag tänker "här och nu".

Å när jag sen tar kvällspromenaden med Pontus P, så känner jag värmen... på många sätt. I parken sitter ungdomar, och jag hör dom skratta.... från balkonger runt om så hör jag samma sak... musik som spelar... någon som sjunger med... och jag tänker: Ikväll behöver inte Carolina gå här med mig... jag vet hur många gånger hon önskat att hon fått vara med någonstans... ikväll är hon en del av det. Någonstans här på Haga...

För ikväll blev hon bjuden på grillfest. Av samma kille som igår... så det var med förväntansfulla och pirriga steg som hon gick iväg. (Å det var så himlens roligt att se och höra henne...!)

Å då går ju precis allt.... även om en sur Pontus P har legat parkerad nedanför ytterdörren precis hela kvällen, och väntat på att hon ska komma hem.

5 kommentarer:

Bloggblad sa...

Jag förstår precis. Det gör inget om man har lite trist själv när ens barn har roligt... då kan man glädjas ändå.

Och det egna sällskapet behöver inte vara särskilt trist. Det är ju egentligen inget som säger att alla de där skrattande glada människorna är så genomlyckliga som det låter. Alla har sina spöken i garderoben, även när de skrattar. Eller "när vi skrattar" ska jag väl säga.

Kersti sa...

Å vad jag blir glad för Carolinas skull. Hoppas att hon får en riktigt bra kväll. Och du också som är en av de starkaste mest fantastiska människor jag känner. Bamsekram från ett tropiskt varmt Enskede.

Renée sa...

Åh vad roligt!

Unknown sa...

Ensamheten, har så många ansikten den, och det du berättar om här, är väl ett av de...fridfullaste.

En ensamhet, där man kommer till någon slags ro med sig själv, och samtidigt känner glädjen över att någon annan inte behöver känna sig så ensam.

Hoppas nu att Carolina hade det riktigt roligt, och mysigt...sådär som det behöver "få vara" ~~~

Och Tack för dina varma ord hos mej, till mej, min vän.

Varmaste kramen, alltid
Eva

annika sa...

Å som en klok bloggkontakt sa; Ibland är jag ensam och ibland är jag själv.

Jag föredrar när jag är själv men ibland känner jag mig ensam. Fast jag sitter i samma soffa som när jag är själv och tittar på samma program och dricker samma tesort.

Ha det gott!