fredag 13 augusti 2010

Städa balkongen...



... tror jag det får bli idag.
Inte för att jag tycker så mycket om att städa.. men det är ett bra sätt att hålla tankarna borta på annat. Man måste bara.
Å kanske tar jag en promenad upp till sjukhuset och mamma sen...

Nu har hennes pacemaker börjat gå sämre, och den måste bytas ut. Hennes hjärtsvikt har fått henne att samla på sig för mycket vätska igen, och man ser hur svullen hon är runt vaderna. Men man vet inte om man vågar byta pacemakern då man har satt ut waranet, och hon fortfarande blöder från såret. Å dessutom så "såsar" det... , alltså en infektion. Jag undrar hur många infektioner hon har haft sen hon kom dit... lunginflammation, urinvägsinfektion, luftrörsinfektion... och så nu detta. Hon har varit på sjukhuset över en månad nu...
Jag förstår att hon är orolig... och jag försöker, så gott jag bara nånsin kan, att peppa och stötta henne nu. Hon behöver det... än om det ju är pappa som är den store stöttepelaren för henne.

Carolina-gumman. Jag undrar just om hon har kunnat sova någe inatt...
Hon har kämpat på bra den här veckan... den här veckan också. Det blev inget fika med kompisar tidigare... så istället har hon städat rummet, följt med till mamma, bakat, lagt ägg-ansiktsmask, suttit vid datorn, och pysslat på sådär som tjejer brukar göra. Försökt att hitta på...
Men IKVÄLL... då ska hon ut på äventyr!! Kanske är det inte så mycket att orda om för andra... men för henne (och lite för en mamma också nu) så är det någe stort.
Hon ska gå ut och "ta en pizza" tillsammans med killen som inte ville låta henne gå hem själv när hon var på sommardroskan senast.
Så jag undrar just om hon har kunnat sova någe inatt....

Nu blir det balkongen....



2 kommentarer:

Eleonora sa...

Tack för rara hälsningen! Du är gullig som orkar bry dig. Har förstått att det är fler än jag som är trötta och sega just nu. Så någon större oro gör jag mig inte Men piggare blir jag ju inte av att veta att jag inte är ensam - det blir jag ju INTE.

Lilla mamma - hur ska hon orka. Jag känner så för henne men är otroligt glad att ni hittat tillbaka till varandra och att du kan vara ett gott och lojalt stöd för både mamma och för pappa.

Kul för C. att det händer litet roliga saker. Kram till er båda!

Di sa...

Å vilken lika "mamma" vi har...fast min har ingen pacemaker, för det kan dom inte sätta in hos min mamma, däremot allt annat, vätska,waran, infektioner och ja, det är tuffa tider för dig ser jag, och förstår din oro. Ingen vill att mamma ska vara sjuk, och jag håller tummarna för mamsen. Du skrev om ensamhet igår, och ja...det är tufft med den också, men samtidigt tycker jag mig läsa att du kan njuta lite av ensamheten också och glädjas åt C. Jag tänkter på dig, ofta och skickar dig varma styrkekramar idag!ps..du frågade när jag fyllde, om jag sagt det, tror inte det, men det är på fredag den 20e...då kliver jag över 50 strecket! :) kraaaaam igen