tisdag 17 augusti 2010

Idag ska jag gå på Röda Korset...

... och det är livlinan för dagen. Min livlina - varje tisdag och torsdag. Jag slipper tänka...

Vad Carolina ska roa sig med... ja, det blir nog att ta Pontus P-promenaderna, städa sitt rum kanske, och sitta vid datorn. Igår så träffade hon iallafall killen med stort P en stund...

Mamma är tillbaka på sjukhuset efter helgpermisen. Det hade gått bra, förutom att hon hade börjat blöda lite igen. Jag var inte och hälsade på henne, då jag förstod att hon nog hade alldeles fullt upp ändå... både med besök och annat. Å när jag pratade med henne igår... så var hon så tacksam över att hon hade fått vara hemma lite... pappa hade varit som en liten hustomte... och besöken hade varit roliga.
Imorgon blir det min vän M (kontaktpersonen) på förmiddagen. Carolina kanske följer med. På eftermiddagen blir det till mamma...

Sen hoppas jag mycket på ett annat möte i veckan... kanske en fika med någon som kommer långväga ifrån, en anhörig som gör samma resa som jag, och där dom nu ska till sjukhuset. För så är det ju... en demenssjukdom ger ingen frisedel för att man inte kan drabbas av andra sjukdomar också.

Nu måste jag vattna tomatplantan... med hela 9 tomater!! Visserligen små.. men jag är lite stolt ändå!

Sen måste jag också dra ett litet djupare andetag nu... och jag förstår verkligen inte varför det oftast går som tyngst på morgonen?

5 kommentarer:

Eleonora sa...

Knoppar på orkidén och 9 små fina tomater - det är något att glädja sig åt. Ha det bra. Kramis

Laila sa...

Härligt att du hittar dina små glädjeämnen trots allt. Jag njuter av mina orkideer här jag med. Dom står och blommor så härligt nu!

Dom behövs... Dom små guldkornen. JAg förstår dig så väl nu när mitt liv är totaltkaosigt!

Anonym sa...

Vet du, min vän, att jag - som också förlorat min livskamrat, fast på annat sätt - har det också tuffast på mornar och fm:ar? Vet inte varför, men så är det. Märkligt.. Jag "kartar på mig" först mitt på dan o på em. Har följt din blogg många år nu, ända sen SE ff bodde hemma och du o C fick en allt mer påfrestande tillvaro. Beundrar ditt mod, din inställning och din ärlighet. Kommer fortsätta följa din blogg. Det kommer lösa sig Elisabeth. För både dig och för er beundransvärda dotter C. Det tar tid, lång tid, men du/ni fixat det så här långt så kan det bara bli bättre. Sakta sakta sakta - men säkert. Styrkekram från Anna

caja sa...

Hej vännen1 Jag hittade idag ett ordspråk som jag ville dela med mig till just dig....

"Styrka kommer inte från att vinna. Din kamp utvecklar din styrka. När du går igenom svårigheter och beslutar att inte ge upp, det är styrka!"
Arnold Schwarzenegger

Hur många gånger tror vi inte att; nu ger jag upp...men något tar tag i oss och får oss att kämpa. Kämpa för livet, fast det kan se olika ut hos var och en av oss.

Må väl/caja

trollmor sa...

Hej Där ! Det var så nära jag hade tittat förbi dig igår (tisdag ). Skulle på mamografi och tänkte att nu ska jag baske få träffa dig men då läste jag att du skulle på Rk.
Det blir säkert fler tillfällen.
kramis ewa