söndag 15 augusti 2010

"Jag orkar inte!"

Hur många är det inte av oss som har tänkt, och känt så ibland? Jo, men allvarligt...
När det där jobbiga och svåra liksom bara tar över, och hotar varje litet uns av den styrka som man tycker sig äga. "Jag bryr mig inte... jag stänger av... jag sticker... jag orkar bara inte längre!"

Å hur många är det inte av oss som just då önskat, att någon vem som helst skulle komma och ta över allt det där jobbiga och svåra? Å man känner sig rätt förtvivlad...

Jag tror vi är många... i allafall har det hänt mig minst en ziljon gånger! Nja, kanske inte en ziljon gånger då... men rätt ofta ändå. Å konstigt nog, oftare nu än när SE bodde hemma...

Men det är helt okay! Det måste få vara det... vi är bara små små människor som försöker göra så gott vi kan. Jag brukar tänka att det är väl ungefär som när tankmätaren i en bil börjar närma sig nollstrecket, och lampan börjar lysa rött. Man är som den där lampan... bensinen är snart slut... och man behöver nån slags påfyllning igen.
Å på någe märkligt vis så kommer ju alltid den där påfyllningen... styrkan vi behöver... och sen kör vi vidare, och glömmer det nyss tänkta och önskade. Rödlampan slocknar, och vill orka-känslan är tillbaka igen...

Så ikväll går min "slags påfyllning" till alla er som kämpar på därute...

4 kommentarer:

Caja: sa...

Klart du får "låna" citat vännen, vilket som helst. Jag letar upp och lånar själv till vad som passar mina inlägg just för dagen.
Tack för påfyllningen ;-D, den behövs precis som du säger....som tur är så lyckas man på ett eller annat sätt få den där ilskna röda lampan att slockna om och om igen.
kram/caja

Renée sa...

Precis så kan jag känna när mitt barn har varit lite för länge hos mig... Inte för att hon är jobbig egentligen men på grund av min sjukdom blir jag så trött när jag försöker hänga med i hennes tempo. Därför kan jag ibland känna en viss befrielse när hon åker till sin pappa. Jag är väldigt glad över att jag får den veckan hon är där som en vilovecka. Sen när hon kommer tillbaka är man utvilad (nja kanske inte direkt men lite) och orkar ett tag till.
Ha det bäst!

Eleonora sa...

Självklart Stickan !! Klart vi alla har tänkt så - mer än en gång. MEN det konstiga är att liver går vidare och efter en tid kommer man inte ens ihåg vad det var som gjorde en så deppig.

Alla kommer till KÖR igen - tack för påfyllningen. Kramis

Laila sa...

Just nu känner jag så innerligt att någon får komma och "ta över".
Men jga kämpar på! Å hoppas att livet tar en lugnare vändning snart...