... usel liten mamma. De dagarna, eller stunderna finns där också. Då man känner sig som en liten pyttaliten lort på jordens yta.... och som världens sämsta mamma.
En sådan stund känns det som nu... bara för att tusen saker tydligen hade bestämt sig för att komma precis nu! Vi försov oss, hon var irriterad och på dåligt humör inför matteprov och samhällsdebatt idag, jag blev på dåligt humör och irriterad på henne för det... och vi blev osams. Nästan skrikvarning över snabbfikat i köket blev det...
Men det gick ju över... tack och lov ganska fort.
Nu sitter uselmamman här... fast vi sa förlåt, fast vi kramades i hallen, fast jag "som den bästa mamman i världen" gav henne sista peppet inför matteprov och samhällsdebatt.... vi sa förlåt igen, så känns det ändå nu... uselmamma.
..........
Skulle skriva om de trevliga timmarna jag hade igår tillsammans med mamma och pappa. Fika hos dem, hjälpa mamma köpa BH, få fina julstjärnor av dem... men jag orkar inte skriva om det nu. Av flera anledningar.... bl a uselmammakänslan just nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Ja du Elisabeth. Alla vi som haft eller har barn känner nog igen sig i din beskrivning av "uselmamma". Även om vi inte haft din stora sorg att bära har vi nog alla känt oss otillräckliga ibland. Det hör till livet att vi inte alltid är perfekta eller har humöret på tip top. Jag har i alla fall den bestämda uppfattningen att du din dotter har en gedigen, kärleksfull grund att stå på. Den klarar av en och annan dag med en "uselmamma".
Stor kram till dig. / Sylvia
Du är ingen usel mamma! Du ger så mycket till Carolina och det vet jag att hon känner. Sen kommer det stunder då ni inte riktigt "orkar". Men det betyder bara att ni är mänskliga och det får även en underbar mamma som du vara. Därmed inte sagt att jag inte förstår känslan. Men jag vill inte att du ska ha den. Kramar...
Ja uselmmamma har jag också varit ett antal gånger, särskilt då när lviet var som värst och orken bara inte fanns varken hos mig eller barnen. Då orkar man inte vara så där klok och vuxen alltid, när det brister och sedan står man där med det dåliga samvetet som biter hårt...men du...din dotter är klok, hon förstår och ni pratar med varandra, det är det viktigaste och gör de usla stunderna mindre...men jag vet..samvetet gör ont fast å andra sidan är det ju just det som visar att man inte är så usel egentligen...Kram till dig där uppe i norr från en i skåne som också är en uselmamma ibland.
Du är ingen uselmamma, bara för känslig nu och kan inte släppa alla funderingar som börjar: "OM bara ..." och "Tänk om..."..
Det är kanske inte så ofta att livet blir som man tänkt sig det. Och under resans gång får man försöka ändra sig och ta till sig så som det blir av olika anledningar.
Snälla snälla Elisabeth försök att bara tänka på dig själv ett tag. Försök att hämta krafter och glädjeämnen överallt du kan! Om du själv blir starkare - då kan du ge till till älskade C. och till andra. Men du MÅSTE ha något gott i din egen ryggsäck FÖRST. Rent fysiskt är det också av vikt att peta i sig vitaminer, just den här årstiden, så att man orkar med.
Du är den vuxna, bör veta, svälj irritation och ev. ilska och ni kommer inte att bli osams mer. Bjud på det.
Kram söta Elisabeth
Men du, gumman, du är en helt normal vanlig mamma. Inte ett dugg usel. Tvärtom, du är en toppenmamma! Vilken mamma tappar inte humöret ibland? Vilken mamma och tonårsdotter skriker inte på varandra då och då? Jag vet, det känns förskräckligt efteråt men huvudsaken är ju att man blir vänner. Vi vore omänskliga om vi inte tappade fattningen vissa dagar. Jag tror det är viktigt att visa våra döttrar att vi inte är någon perfekt superwoman, lika viktigt som det är att visa att man ångrar sig.
Så kasta genast det dåliga samvetet i soporna och sträck på dig! Du är en bra mamma!!
Näädå du är ingen usel mamma, bara en hårt prövad mamma.
Skickar styrkekramar
Visst känns det så ibland när allting kör ihop sig. Men mammor är ju också människor och inga änglar, även om vi försöker aldrig så mycket. Ni lever under sån press att det måste brista emellanåt och du är ändå "bästa mamman i världen"!
kramar, vännen...
Man måste få vara uselmamma också ibland,,,vi är inte mer än människor,,, vem har en ängels tålamod hela tiden? Tänk så skönt ändå att ni försonas så fort, och säger förlåt,,,det är inte alla som gör det, utan som går i vredesmod i en hel dag,,,,eller kanske flera dagar, och har dåligt samvete,,,, nej, att kunna kramas och säga förlåt är en styrka som du har Elisabeth,,,och likaså din dotter,,, Visst kan man känna sig vissen ändå, och ha dåligt samvete,,,,jag känner igen det där tänket - men vi måste få vara uselmammor - en stund ibland - du vet,,,de där små liven vi har satt till världen älskar oss ändå :-) Jag lovar! Det tillhör även en trygghet att kunna brusa upp, säga vad man tycker, och att kunna försonas,,,, om man inte var trygg i sin relation skulle man inte våga bråka och käfta,,,, så se det som en styrka, ett bevis för att ni är trygga med varandra,,, vänd på tanken från uselmamma till trygghetsmamma - som vågar finnas till, även när det stormar och brusar upp....
Kramar i massor.
Stora kramen vännen!!!
Är själv just nu i en "usellitenmammalorts" känsla...
Du om någon är absolut inte DET men har all rätt i världen att känna så då och då så STORA kramen på dig vännen!!!
oj, ni kan säga förlåt till varandra... jag tror väl min mamma lyckats få ur sig det ordet till mig typ fem gånger under hela mitt liv... Hon säger det inte, men jag märker att hon menar det ibland på vissa saker hon gör... Vi är kassa i min familj på att prata om känslor och det som verkligen betyder ngt. Hej förresten - jag har inte varit här på ett tag. Kom av en slump via ett gammalt inlägg från min blogg... det nya boktipset passar in det med. *kram*
Skicka en kommentar