Fars dag...

... idag. Fars dag.
Förra året var han här... hemma hos oss. Hemma hos oss... jag vill inte ens skriva det.
Då fick du tårta, gubben... då var det en bra dag... då var du här... du dammsugade lite... och skämtade och skrattade med Carolina... och vi kunde ännu låtsas lite att... (nej, jag ska inte tänka på det nu... inte minnas....inte inte inte känna... inte idag.... INTE!)
Då var det så... nu är det så här.

Vi har bestämt att inte åka ut till Sven-Erik idag. Eller rättare sagt... hon fick bestämma. Ingen av oss fixar det idag... vi åker dit en annan dag istället. Idag kommer hon, precis som jag, att ta ett av sina djupaste andetag. Idag måste vi låtsas för allt vad vi är värda.... att det är en bra dag ändå. Att det går. Det går....

Vi ska städa istället. Hon och jag. "Göra riktigt höstfint..." som Carolina sa.

Det blir tufft idag. Mest för Carolina. Allra allra mest för henne...

..........

I går var det lördag. Dagen före det var det fredag. Svåra dagar.
För hur mycket jag än försöker att vara den starkaste och bästa mamman i världen, så är svårt bara förnamnet när ekonomin inte riktigt tillåter... när man ska vara det alldeles ensam... och när frun saknar sin gubbe.... så är det.
Jag hittar på att göra... igår så fixade jag "önskefika". Dukade i köket.... med ljus och servetter... trots att det var mitt i dan... o tre kataloger där vi med varsin penna fick sätta kryss på det vi önskade oss i julklapp.
Det blev en mysig och rolig stund.... å Carolina kryssade hejvilt!


Nu kommer hon... vi ska fika tillsammans nu... och sen städa. Å jag ska göra det till en rolig städa-dag! Det går...