lördag 7 augusti 2010

Gott med macka...



5 kommentarer:

Nonna sa...

Tog du steget?
Kram Nonna

Unknown sa...

Du och SE.
Mitt emot varandra.
Nära, vardagsnära, kärleksnära.

Och ändå, inte...

När jag ser den här bilden, också...så upplever jag Ditt mod, ännu starkare...
Och längtan, och saknaden, och famlandet, som måste treva sig sakta igenom, hela tiden om och om igen, för att samla det MOD du har samlat ihop inför den här stunden...

Jag hoppas av hela mitt hjärta, att allt det friska på något sätt lyckades lysa rakt igenom allt det sjuka, coh att Du fann Din SE där, om än för bara några sekunder.

KRAM från Eva

Renée sa...

Han ser ut som vilken man som helst och ändå döljer det sig stora skador i hans hjärna... Han finns men ändå inte. Förstår att du känner stor sorg...

Elisabeth sa...

nONNA: Ja, att gruva för saker och ting kan bara sluta på ett sätt... antingen så flyr du ifrån det, eller så är det bara att ta tjuren vid hornen. Jag valde det senare...
Fast ibland så önskar jag att det gick att ta flyktvägen istället... Kram..

mORMORSHEM: Tänk... jag upphör aldrig att förvånas över dig! Som så ofta så rör du så försiktigt, varsamt, och respektfullt vid min resa. Och framförallt som om du visste... tack snälla snälla!!
Jo, jag fick en sekund av "min Sven-Erik", då när han sa: "Å jag också"!
Dessa ord ska följa med mig, och bära mig, så länge jag lever... Kram..

rENÉE: Ja, det är ju en av grymheterna med den här sjukdomen... att man inte ser på utsidan den sjukdom som finns där på insidan. Men så är det nog också med många invärtes sjukdomar... som du ju alldeles säkert vet, min vän! Ja, idag är det iallafall en svårare dag att komma igen. Kram..

Eleonora sa...

Vilken bamsemacka!!