lördag 14 augusti 2010

I tiden förut...

... så skulle nog mycket roligt, vackert, och fint, ha fått passera som någonting.... ja, någonting mer åt vardagshållet, tror jag. Jag vet att jag tog mycket för givet... som till exempel SE:s "God morgon gumman!" varje evigaste morgon. Inte kände jag den där himlastormande lyckan då... men idag... idag skulle jag ge vad som helst för att få höra det igen!

Jag tänker på det nu... vad som är viktigt för oss. Hur vi värderar det vi får.
Så idag passerar inte det minsta roligt, vackert, och fint som någe åt vardagshållet här... idag tar jag verkligen ingenting för givet... idag vet jag att varje litet pyttigaste ljus av roligt, vackert, och fint, jagar lite mörker på flykten, och lyser upp vägen lite bättre. Å det är ett så välkommet ljus...

Så därför...

Carolina var som en bubblande kvitterfågel när hon kom hem igår kväll! Att få gå ut... träffa en kille... bli bjuden både på pizza och fika... ha tusen saker att prata om... bli presenterad för hans kompisar... få sällskap hem i mörka natten... ja, för en nittonåring så är det ju lite vad livet handlar om... också!
Att då som en liten hönsmamma få sitta där och höra henne berätta om sin kväll... ja, kan det finnas någonting som lyser upp vägen bättre...? Se hennes försiktiga glädje... tack snälla snällaste Gud!!

Så mamma... som förhoppningsvis, och om pappa får/kan ge henne de sprutor hon ska ha, får dagspermis från sjukhuset idag... ja, det tar jag också som ett litet ljus mitt i eländet. Åka hem lite... kolla pappas städning... kanske orka sitta lite på balkongen... äta vid sitt eget köksbord... ja, jag vet att det betyder mycket för henne.
Å kanske tar jag en promenad dit senare på eftermiddagen... vi får se hur hon tänkt sig. Men tack snälla snällaste Gud här också. Än så länge...

Så dagen idag är en betydelsefull dag... den hade med sig två mycket bärande ljus. (Och så fick jag skriva om någe roligt på den här eländesbloggen... !)

Nu blir det påtår...

5 kommentarer:

Renée sa...

Tyvärr så är det ju så att man inte värdesätter livet förräns det händer nåt... Jag var precis likadan innan jag blev sjuk. Nu är jag tacksam och tar tillvara på livet på ett helt annat sätt. Jag känner en inre glädje på ett sätt som jag inte gjorde förut. Konstigt eller hur?
Ha det bäst!

Musikanta sa...

Du har så rätt - man tar så mycket för givet. Man tänker inte på sådana småsaker som förgyller livet när allting fungerar som det ska och tiden bara rusar iväg. Hoppas du får många sådana här dagar med ljusglimtar i framtiden!
Kramar!

Eleonora sa...

Jag är glad att höra att flera ljus har tänts hos dig igår. Och hur mycket du uppskattar dessa.!

Fortfarande seg, men något litet piggare. Det måste vara värmetrycket .. har förstått det nu. Trevlig helg vännen min och många kramar

Anonym sa...

Vad roligt för Carolina!
Hälsningar från Marie

caja sa...

Åh vad skönt med lite ljusglimtar i mörkret. varm kram/c