Anonyma kommentarer...

... som rör relationen med min mans släktingar kommer att plockas bort/anmälas. Generellt är min åsikt att det borde finnas plats för ett fritt tänkande, och under anonymitetens skydd få ha sina åsikter. Men när dessa åsikter och kommentarer blir vinklade för att med förmodat uppsåt misstänkliggöra bloggskrivaren, eller när man gör uttalanden som i sig är ärekränkande och därför straffbara, då anser jag att anonymitetens skydd och gräns har överskridits för vad som kan anses vara försvarbart. I de fall där den anonyme kommentatoren lämnar namn och adress/telefonnummer, och på så sätt blir identifierbar, får den anonyma kommentaren naturligtvis samma bemötande som övriga.

Fredag igår..

En seg dag... varit mycket turbulens kring mitt tidigare inlägg om SE:s delar av familjen! Det har tagit så otoligt mycket av min styrka och energi, så det tar tid att komma igen.. Hela dagen har varit "off"... och kvällen blev inte så mycket bättre den..!

Till min kurator och min läkare har jag sagt: "Min strategi för att överleva det här - är att varje dag, här i vår lilla bubbla, med vardagens rutiner och dagsformer överleva en dag i taget. Att söka varje tillfälle till något som gör mig glad: ett skratt, vänliga ord, trallglad melodi, kramar.... allt, stort som smått, huvudsaken att det är något positivt som håller mig ovanför vattenytan... en motvikt som balanserar detta fruktansvärda....

Min läkare sa: "Elisabeth, det var en bra strategi.. och det är också ganska vanligt att man som anhörig måste hitta strategier för att orka! Då du lever under stark konstant press nu - och inte vill ta någon medicin så måste vi ju tillsammans hitta andra vägar för att du ska orka det här!"

Min kurator sa: "Människor som är dum behöver du inte nu - lägg locket på! Du behöver din energi till annat.. du har nog att orka med ditt liv för dig och SE!"

Anhörigkonsulenten sa: "Vad är det viktigaste för dig nu, Elisabeth? För Carolina? Er framtid tillsammans..?" (Men jag sa: "Vi pratar inte om framtiden ... det är stängt dit just nu.. jag vill inte gå dit...!" Hon förstod det...!)

För vår skull, min, Sven-Erik och Carolinas skull - så hoppas jag verkligen att alla respekterar min önskan nu... och lämnar den infekterade situationen med SE:s syskon ifred! Att det som har varit har varit... situationen är som den är... och jag orkar helt enkelt inte... !!

Elisabeth..