... har ni hamnat på nu! Åtminstone känns det så! Vem vill att någon bara ska bli ledsen över vad någon skrivit? Ledsen och trött på att ständigt läsa om eländes elände! Vem har ork till det? Fast mitt liv är ett liv i mycket kaos just nu, och min vardag har blivit ett nytt sätt att leva, så vill jag hitta glädje, ge glädje, få glädje och ändå kunna berätta min historia..! Det är en ständig balansgång, för den tragiska verkligheten är vad den är, och glädjen finns där den finns... och det är som det är!
Så nu vänder vi bladet... ler mot världen.. och hoppas att världen kommer med sina blommor medans vi lever...
Onsdag idag..
Vaknade med en en Pontus P i sängen... dags att kliva upp alltså! Han höll fortfarande på att övertala mig med sin lek-hopp-vifta på svansen-klivuppdans när SE kom in med kaffebrickan.
Men morgonen och förmiddagen blev inte riktigt som jag hade tänkt mig! När jag och min familj nu hade behövt all styrka och glädje som finns här i världen, händer saker och ting som gör att man rasar ihop! Vi hade inte behövt det här just nu...!! Men jag borde ha vant mig... Jag fick ett brev.. och jag skrev ett brev. Det här är min blogg/dagbok med mina ord, och jag undrar ofta om jag ska vara ärlig och säga som saker och ting verkligen förhåller sig, eller om jag ska försköna och dölja sorgliga faktum...?? Är det av någon vikt om jag trampar på någons tår - det tycks ju inte betyda något att de gör illa! (Jag dippade rejält igår över detta, andra människors kallsinnighet och självupptagenhet .. och det tar all min energi och styrka att ständigt konfronteras med dessa människor... jag behöver den styrkan för SE nu..! ) Jag funderar..
Lilla barnbarnet David kom.. och blir här till på Lördag! Det livar alltid upp när han kommer - en liten 6-årig diplomat med spiderman-känsla! (Märker att SE också tycker att det är roligt när han kommer - leker och busar med honom ganska ofta..!)
Middag- makaronpudding. Nja, den dög... om man säger så!
Carolina åkte iväg till kompisen Victoria. De var 5 stycken som skulle träffas hemma hos henne och käka pizza och se på film... SÅ roligt för Carolina att komma ut lite! Hon kom hem med taxi 00:30... och hon hade haft väldans trevligt! (Taxi är dyrt... men vad skulle jag göra? Jonas jobbade, mamma och pappa hos min syster i Mellansel... så det var inte så mycket att välja på om jag skulle få hem stjärnan...!)
Jag och SE såg filmen "Vilda jakten på juvelen" med Michael Douglas. Sett den sisådär 2 biljoner gånger... men som vanligt ny för SE..! Vi kalasade på Carolinas blåbärskaka!!
Avslutar kvällen med att vänta in Carolina... jag och Pontus P. För övrigt en ganska bra SE-dag... tack för det! (I förmiddags frågade han "gråter du?"... "Ja", svarade jag bara... och sen var det inte mer med det... och han fortsatte att läsa tidningen! Skönt för honom att han inte förstår!)
Roligt idag: David kom, Carolinas pizza-film-kväll....och blåbärskaka
Mindre roligt idag: brev och kallsinnighet
Tips: Skulle skriva: gör en god blåbärskaka.. men kom på att det nog faktiskt är ganska många som kan åstadkomma en sådan... förutom jag! Tur man har en dotter då som kan...!
Till alla mina livlinor: I ett hjärta tar man beslut om vilka som omfattas av ens kärlek, omtanke, värme och empati.... och i mitt hjärta omfamnar jag er alla..
9 kommentarer:
Snälla kära vännen!!!
Inte kan väl du få brev som är kallsinniga???
Jag blir så förundrad över hur det kan vara ibland...
Jag kände själv igår att jag gick balansgång med orden men det är väl kanske normalt att man gör... Till exempel så avvägde jag huruvida du skulle kunna uppfatta ett jämställande av elände genom att ta upp min tumör men det vet jag att du inte gör, jag vet att du förstod att jag försökte förstå dina känslor och att jag genom det fann en väg...
Balansgång av ord är en sak men ren kallsinnighet det är något helt annat... Inte tycker jag att du ska behöva tänka dig alltför mycket för vad du skriver i din blogg... Blogg är ju ändå en form av dagbok och i sin dagbok får man känna och tycka som man vill...
Kanske denne brevskrivare lider av okunskap, dumhet eller något liknande, kan det vara så???
Så tråkigt är det i alla fall, du har nog med saker och ting som det är!
Stora kramar till dig min vän
PS: behöver du ha nå´n som är duktig även på kallsinniga svar så säg till!!!
förstår precis din första del av inlägget
,,,,,,,,,,,,,,,,
Elisabeth, tänk inte så, allt är precis OK. Dessutom så stänger jag kommentarsfuntionen ibland. Därför har du inte kunnat kommentera, som igår tex.
ja varsågod. Kopiera den du. Visst är den fin. Den är en anonym kristen person som har skrivit den i USA... Om det inte är en som det står mitt namn under förstås. men det är OK vilket som. Kopiera du
kramis sofia
Kallsinnighet är hemskt att drabbas av. Speciellt om man själv är känslomänniska och i en så sårbar tid som du. Jag kan inte sätta mig in i din situation, men jag känner med dig. Kramar dig i tanken. Även om din ord handlar om sorg så delar du med dig av så mycket glädje också. Dessutom så är jag bloggen till för dina behov. Fortsätt skriv det DU behöver skriva! Stora styrkekramar...
Jag gillar din blogg VÄLDIGT mycket,just för att du skriver som du gör!
En blandning av livets upp och nergångar.
Att du nu har mycket nergångar är ju inte konstigt med tanke på allt runt dig!
Jag gillar din rättframhet och öppenhet!
Och självklart ska man skriva som man själv känner i sin egen blogg!
Och gillar man inte det man läser så finns ju det röda krysset uppe till höger.
Fattar inte varför folk skriver kallsinniga brev till dig??
Som Maria säger så får man hoppas denna person skrivit av okunskap och inte av dum/elakhet!
Fortsätt blogga på ditt sätt,för din blogg är kanonbra.Det behövs bloggare som skriver om livet oxå, inte bara glitter,glamour,politik eller mode!
Bamsekram till er!
Jag tänker ofta på dig/er!
Men vännen...
Så tråkigt, hur kan de göra så?
Fortsätt du att skriva precis som du vill, det är din blogg och ingen skall hindra dig från det.
Jag tycker om din blogg, den är så vacker fastän det finns mycket lidande...men vacker för du skriver från hjärtat.
Jag blir så glad när du hälsat på mig också skall du veta....
Hoppas inte jag skrivit något som missuppfattats, då blir jag olycklig...
Ha det riktigt gott vännen min
Kramkram
Jag förstår lite vad du menar....Att det känns som om man bara skriver om en massa elände, jag tycker jag gör detsamma...Men jag tycker att bloggen är till för att ventilera vad man känner och just nu går du genom en oerhört tuff tid så givetvis måste du få ventilera det. Jag tycker att du är bra på att visa på glädjen också, som faktiskt finns i ditt liv.....Jag blev förresten jätteglad för det där med dombollen...Skrattar gott åt det:) Känns kul att ha fört något vidare som kanske sprider lite glädje..Ha det bra vännen. Kram...
Hej allra käraste bloggkompis!
Har inte lämnat några spår på sistone, men det betyder inte att jag inte följer era dagar. Har förstått att det går lite tyngre än vanligt just nu med negativa inslag i tillvaron. Konflikter tar så mycket energi och i synnerhet om det är personangrepp!
Visst kan integritetsfrågor och sekretess bli en balansgång i nätbloggande, jämfört med en "äkta" dagbok. Samtidigt är en blogg per definition just ett uttryckssätt, och fyller den funktionen för bloggskrivaren.
I slutändan är det ändå ditt eget samvete och den gyllene regeln man får lyssna till. Tumma aldrig på din egen moral! Om du håller huvudet högt sjunker du inte lika lågt som din fiende...
Stor och energifylld cyberkram skickas i expressfart till Himlastigen!
TILL ER ALLA: Klockan är .... så sent och hjärnan har gått hem... svar på era underbart fina och stödjande kommentarer kommer imorgon! Aldrig har jag varit så tacksam för era stödjande och underbara kommentarer som nu - då jag möter så mycket kallsinnighet, självupptagenhet och oförståelse som nu... Tack kära kära alla ni... TACK så länge...
TILL ER ALLA IGEN DÅ: Usch, nu känner jag mig lite usel - jag hade ju lovat att svara på alla kommentarer - alla era fina kommentarer, där varenda en går rakt in i hjärtat! Maria, sofia,gisan,sickan,christina,annika, plupp...+ alla ni som inte kommenterade just det här inlägget: NI ÄR ALLA EN LIVLINA FÖR MIG... SOM TILLSAMMANS BYGGER DEN LIVBÅT DÄR JAG KAN FINNA STÖD OCH ÖVERLEVA JUST NU...
Men jag insåg att jag ville skriva så mycket tillbaka till var och en av er - så det skulle ta evinnerliga tider att svara på alla... vill hellre ägna lite av den tiden till att besöka er..!
Det här är min blogg.. så är det! Men jag tycker inte om att såra och göra illa människor.. oavsett vilket nästan! Ett honnörsord för mig under hela min uppväxt har dock varit ärlighet... då förstår ni min balansgång!
I den här balansgången avvaktar jag just nu.. bara för att någon varit dum behöver ju inte jag vara dummare..men nu tar jag inte mer skit heller...!
Ha det gott.. alla ni underbara, goda, starka och omtänksamma människor..
Skicka en kommentar