Kristalldrömmen...

... som slog in. Visst låter det som en bra titel på en film? Ja, det kunde nästan vara Disneys nästa storfilm... typ!

Men rubriken är sann.... min kristalldröm har slagit in! Faktiskt! Jag har fått en kristallkrona av min lillebror! Ingen stor schabrak-modell utan en lite nättare typ! De som känner mig och har följt med mig i mitt liv, och på den här resan, vet... att jag i hela mitt liv har önskat mig en kristallkrona...

Fåfängt och lite finfru-aktigt... Jaha då, visst är det det! Önska sig en kristallkrona! Vad är det för en människa som önskar sig en kristallkrona när det finns så mycket elände i världen? Hon måste minsann vara både högfärdig och hjärtlös! Nähää då, inte ett dugg heller! För önska det får vem som helst... och det kostar ingenting! Varken samvete eller pengar... så är det! Nu har jag iallafall fått en... Tack snälla lillebror, för den gåvan...

MIN kristallkrona (åh, vad trevligt det var att skriva.... min!) ska jag hänga upp i sovrummet. Något vackert att njuta av, och vars skimmer kanske kan jaga iväg några av nattens skuggor.. Något vackert att somna till, och vars kristallklara droppar speglar och fångar upp min sorg... Något vackert att se på, i en tid när allt som är vackert tycks försvinna...

En vacker tanke.... att överleva. Carpe Diem...

Fredag idag... (som egentligen var igår då... trött som vanligt!)

Vaknade tidigt - SE kom med kaffe! Men jag märkte att han var lite irriterad...! En sådan stund alltså! Jag började prata om tipset vi hade fått av hans syster, att göra en liten fågel/vattendamm på våran uteplats... "såg du den där lilla dammen som Britt (hans syster) hade gjort?" sa jag. "Nä, vadå...?" svarade han. (Den lilla dammen som vi alla hade stått och beundrat 3 dagar tidigare på vårt besök i Holmträsk.. och som vi alla tyckte var så fin...!) Insåg att det minnet redan var borta ( ibland är det inte så lätt att veta om det finns något litet minne av en händelse...) och jag fortsatte att prata om dammbygget, nästan som om det vore min egen idé! Men han var inte på humör för något peppande göra-damm-bygge...!

"När ska vi lämna in cykeln?" sa han istället ganska vresigt. Gud, tänkte jag. inte nu igen... Hur ska jag kunna avleda hans tankar på att han ska ut och cykla...? Just nu är cykeln trasig och behöver lämnas in - och lika glad för det är jag! Hur ska han kunna cykla? Själva momentet att sätta sig på cykeln och trampa iväg - det klarar han nog... men han kan inte längre göra någon bedömning av trafiken runt omkring... och cykla till andra sidan stan (som han har tänkt), det fixar han INTE... men han tjatar hela tiden om detta... och jag hittar hela tiden på anledningar till varför det inte går... just nu... men imorgon... på måndag... kostar pengar... inte nu... jo, vi ska.....! Gud, vad det är jobbigt... Nu blev han så sur så han gick och la sig....!

Carolina åkte till stan och fikade med Petter och Vicka... Tur att hon har lite kompisar...!

Fick ett depp - insåg att imorgon är det 17 år sedan vi gifte oss! 17 år av lycka som nu har tagit oss hit - till helvetesgapet...!!! Gråter lite i duschen (musse pigg som sitter på mitt duschdraperi har sett ganska många depp nu...), sväljer ner resten... och går vidare med dagen! Sjung en liten trudelutt, Elisabeth... överlev nu!

Jonas, stackarn... försöker febrilt att laga Carolinas dator... !!

Mamma ringde och undrade om jag inte ville följa med på "myrorna" en sväng... jo, det ville jag ju! Komma ut en stund... hittade ett par nästan nya ecco-skor för 100 kr... fynd! Hon skulle sen bjuda på fika men då ringde SE och sa: "Vi har främmande.. Carina o Staffan.. kom hem!" Så det blev snabba ryck hem.....

Carina och Staffan kom på besök... De är våra tidigare bästa vänner från den tiden när vi bodde i Mellansel, utanför Örnsköldsvik. Sedan vi flyttade därifrån för 17 år sen, så har vi bara träffat dem en gång, i samband med SE:s 50-års dag förra året (vilket SE inte har något minne av..). Staffan var SE:s absolut bästa kompis, och de stod nästan jämt på huvudet tillsammans under någon motorhuv... allt detta är ju borta för SE idag! Carina var en av mina bästa vänner... en tid som är borta, men en vänskap jag alltid ska minnas! Vi pratade gamla minnen, nya minnen... och om att vi ska ses igen... SE sa inte så mycket ( mer än: jaså, jaha, jomenvisst... som en slags bekräftelse på att han var med i samtalet, men han berättade inget själv...), men skrattade och var glad hela tiden...! När de skulle åka sa vi: Vi måste ses igen...! (Jag vet att de kom för SE:s skull, att de ville hälsa på så länge han kan ta intryck av livet runt omkring.. så småningom, kanske snart, så kommer den tiden att vara förbi...) Tack Carina...Tack Staffan... för den glädjen som ni gav SE idag - han bär den i sitt hjärta. Jag bär den i mitt minne...

SE och jag gick och handlade... (SE pratar inte om besöket alls... utan om bilar och vädret... och det som händer precis där vi går...)

Middag... en vanlig sådan! SE åt lite för mycket och ganska glupskt som vanligt! Men vi är ganska vana nu...!

SE gick och vilade... han är nog ganska trött efter dagens besök!

SE på bättre humör nu än imorse! Han satt igång och putsade min kristallkrona... som om han inte har gjort annat här i världen! Glad och visslande... Tack gubben!

Såg "Space Cowboys" med Clint Eastwood. SE tyckte den var bra ... men jag..nja, sett den så många gånger så... det blir lite skåpmat!

Pontus och jag sist i säng som vanligt...!

Roligt idag: Kristallkronan... StaffanCarina-besöket...så roligt!!

Mindre roligt idag: cykel-tjatet.. 17 år sen imorgon...

Tips: Något som gör dig glad - en kristallkrona eller en kola spelar ingen roll... bara den gör dig glad, sök efter sådana glad-saker omkring dig... Jag blir glad av kokt potatis också...!

Till alla mina livlinor: Jag säger det igen... för ert tålamod, er ork, er styrka att lyssna, kommentera, bry er om, glädja.... ja, allt... NI bär mig alla genom den tyngsta av tider...!