...har vi. Bara idag... Idag hade jag tänkt skriva något vackert till dig, som ett tack för alla de 17 år som du har stått vid min sida. Idag hade jag tänkt berätta för dig hur lycklig jag var när vi stod där i kyrkan, och jag insåg hur mycket jag älskade dig, och insåg att du älskade mig så mycket att du faktiskt ville gifta dig med mig.. Men min älskade, jag kan inte gå dit med mina minnen än... inte nu, inte nu..
Dina minnen av den dagen är borta...
Vi har bara idag min älskade, de lyckliga minnena i gårdagen är säkert gömda, och morgondagen... den .... inte nu, inte nu..
TACK MIN ÄLSKADE...
15 kommentarer:
Vad fint skrivit........
Ord är överflödiga!
Bamsekram på dig!
Jag sitter här med tårar i ögonen. Det var inte länge sedan jag stod i kyrkan och insåg hur ycklig jag var för att mannen som väntade på mig där älskade mig tillräckligt mycket för att gifta sig med mig.
Jag är så ledsen för din skull Elisabeth för minnen av en sådan dag borde aldrig få försvinna. Ändå... Ni har haft 17 år och er kärlek finns kvar. Minnet av dagen finns i SE:s hjärta det är jag säker på, kanske inte detaljerna men känslorna. Det märker man när d berättar om hur han kommer med frukost på sängen till dig. Kärleken finns där. Nu.
Det är ofta folk säger till mig att leva i nuet, inte oroa mig för morgondagen, inte tänka på det som var, de säger det för att trösta. Man kanske borde vara mer som SE, leva i nuet, för nu är faktiskt det enda vi verkligen har. Men det är inte lätt att leva i nuet och acceptera det som det är, minnena kommer och sliter upp sår som aldrig hinner läka. Och du kan inte dela minnena med den du älskar...
Å... jag vet att detta inte är någon tröst, inga ord kan göra dig gladare, inga kramar och vänliga tankar gör att det blir lättare att bära. Att leva. Det är som Sickan skriver... ord är överflödiga. Förlåt om jag inte var till tröst.
Kram
Så vackert skrivet och tänkt!
Förstår att det är svårt... Stora kramar på dig!!!
Hi Elisabeth you doing just fine
Yes I like your blog, and also, your are a woman who struggel a lot, of love actually. I admire you for what you are doing.
people who are standing bye, even when its`s rains along the road att good people
kramis sofia
Vilken vacker blogg. Du förmedlar så många känslor. Tack för att du vill dela med dig av din vardag. Jag lär mig jättemycket av bloggar och kommer komma tillbaka hit. *Kram*
jag är glad att jag introducerade dig i bloggens värd. Du verkar ha fått många vänner som peppar dig.Jag måste i ärlighetens namn säga att jag inte alltid orkar läsa din blogg. Det kanske kan synas i allmänhetens ögon som jag inte bryr mig, men alla som vet hur nära jag stått SE vet och förstår.det är inte så länge sedan som jag gick vid vår fars sida in i hans dimma försökte stötta hjälpa och leda honom och mor, det är så smärtsamt att återuppleva det med sin bror så just nu räcker krafterna bara till att stötta mor att förlora sin man och sedan se sin son gå in i samma dimma det är ett öde som är oerhört grymmt det också.Naturligtvis så är det värst för er som står närmast, hans fru och hans dotter, men trots att det kanske som sagt var kan synas som att man inte bryr sig eller att man väljer att inte se så är det inte så..det finns en familj bakom familjen som sörjer och lider och tycker sig inte räcka till, jag är glad för varje dag som SE säger med glädje i rösten när jag ringer " Tack för att du ringde" och jag är glad varje dag för att jag ringde...
Så vackert...man riktigt ryser och inga passande ord får jag fram.
Jag vill gratulera och önska Er allt gott.
Kram min goaste vän
Fint skrivet, finner inga ord men jag gratulerar från djupet av mitt hjärta.
STOR kram
Mina tankar finns hos dig... försöker väva omtankenskram omkring dig... Du är inte ensam, vi är många som känner med dig...
Kramar vännen
Gratulerar, och sänder varma kramar till er båda!
Jag och mannen kom på att vi glömt förlovningsdagen i år igen (2/7), men det är något helt annat när båda glömmer än när en inte kan komma ihåg. Försöker att förstå som utomstående, men det är svårt.
sickan: Tack snälla du! Bamsekramar tillbaka till dig..
ella: Tack.. dina ord värmer och tröstar verkligen.. Du förstår och vet.. Carpe Diem.. Kram..
maria: Tack snälla för dina ord och din omtanke.. alltid! Kram..
sofia: I´m trying, I´m trying..
Thank you for your concern about me.. you are a good life-line to me too... Hugs..
katharina: Tack för de snälla orden! Du är så välkommen tillbaka.. Kram..
pyrobritt: Ja, du ska ha många tack för den gången du visade mig blogg-världen! Här har jag hittat flera vänner som läser och bryr sig om! Att du en gång stått SE nära vet nog alla som läst min blogg, då jag skrivit om det tidigare.
Att få vara nära sin mamma när hon är ensam och har det svårt.. det är en gåva.
Att du var ett stort stöd för eran pappa och mamma, när hans sjukdom grasserade är vi väl alla överens om! Både du och din systers omtanke var vacker! Att ha möjlighet att åka hem när föräldrarna behöver hjälp är viktigt och rätt..
Vi hade inte den möjligheten..då! Bara 6 månader efter att eran pappa åkt in på ett vårdboende så fick SE sin diagnos.
När du tycker att det blir för tufft kan du åka hem till Stockholm - jag har mitt hem här!
Med all respekt Britt, du kan aldrig återuppleva något som du aldrig har varit med om..
SE blir alltid glad att prata med dig - oavsett vem som ringer!
christina. Tack min snälla vän! Du är som en liten kristalldroppe - som skänker ljus...Kram..
angel: Tack du rara! Ett passande namn du har...angel..Kram..
dubbelörnen:Tack! "Väva omtankeskramar"- så vackert sagt!! Det värmer verkligen.. Kram..
magalös: Tack.. det är som du säger.. när någon inte längre KAN komma ihåg.. lessigt är det! Kram..
TILL ALLA: Datorn har varit seg och "bråkig" ikväll.. fick göra om och bli galen, göra om igen.. och bli ännu mera galen... så jag hoppas ni har överseende med diverse sent och fel tappat skriv...
På ett sätt är det det allra viktigaste. Att vara här idag.
Till DITT fina minne vill jag säga grattis....i efterskott. Du kan ju i alla fall bevara det...Sen förstår jag att det måste vara trist att inte kunna dela det minnet med S-E....Jättejobbigt. Kram
Jag landade här och känner hur mitt hjärta tåras.
Skicka en kommentar