fredag 27 juli 2007

Bättre att tända ett ljus..



Tänd ljus
Låt inte mörkret hindra dig att söka ljuset.
Och när du funnit det,låt andra se,pröva, övertyga sig.
Vill du, att ljus ska leva,tänd då hos andra med samma längtan.
Tänd frimodighetens ljus i rädslans mörker,
tänd rättens ljus i korruptionens mörker,
tänd Trons ljus i förnekelsens mörker,
tänd Hoppets ljus i förtvivlans mörker,
tänd Kärlekens ljus i dödens mörker.
Tänd ljus!


Bättre att tända ett ljus än aldrig så litet, än att förbanna mörkret.




Torsdag idag...

Så trött är jag nu... det har varit en tung dag! Men en liten solglimt också...!

Mamma ligger kvar på Hjärtintensiven. Hennes smärtor har försvunnit, och hon är lite mer vaken. Hennes blodvärden är också lite stabilare! Alla provsvar är inte klara, men det verkar, iallafall inte just nu, som om det skulle vara något med hjärtat. Blodtrycket är fortfarande mycket lågt.... och nu kan vi bara avvakta och invänta morgondagen!

En liten solglimt har ändå värmt idag: SE har haft en ganska klar och bra dag! På eftermiddagen så var han och Carolina strängt upptagna med att möblera om i hennes rum. SE hjälpte till med omflyttning av möbler, satte upp tavlor och plockade undan och ställde bort... I en annan tid skulle den här bilden ha varit...Carolina och Sven-Erik tillsammans jämt... nu var det en underbart sällsam gåva, en stund av något som en gång varit! De två!

God natt alla ... och tänd ett ljus!

15 kommentarer:

Christina sa...

Skall tända ett ljus för Er inne på min blogg.
Ni finns i mina tankar just nu....
En varm kram skickar jag upp till Er.
Kram

Anonym sa...

Så härligt för de båda och för dig att se =) Kramar...

Anonym sa...

Vad skönt med något så positivt i går trots allt.

Att dottern och SE kunde fixa tillsammans!

Kram på er!

Anonym sa...

Jag sänder mina styrkekramar till dig! Skönt att dotter och SE fick tid tillsammans./Kramar från Tussegumman

Anonym sa...

Så skönt att det i alla fall har stabiliserats något för din mamma...

Så skönt att det blev en sån ljusglimt för er med se och vilken lycka att du i din oro för din mamma ser ljusglimten....

Stora kramar till dig min vän!!!

Anonym sa...

Ömsom ljus ömsom mörker. Livet är verkligen en berg och dalbana. Önskar en god fredag!

Christina sa...

Min goaste goaste vän...
Det var så lite så men åhh så glad och rörd jag blev av din kommentar.
Jag hoppas att allt blir bra för din lilla mamma och jag önskar Dig SE och Carolina en skön dag trots rådande onständigheter.
Skall ju inte glömma din pappa, hemskt tråkigt för honom också naturligtvis.
Ljuset är för Er alla.
Kram vännen

Anonym sa...

Det är en väldigt fin bild, man riktigt ser ljuset stråla ner!
Skönt att din mamma är på bättringsvägen, och att dagen igår var ljus och klar...det är sådana stunder man ska ta till vara på..en lite "pärla" att ta fram och beundra senare i livet...kram på dig!

Anonym sa...

Kommer inom och önskar dig en skön kväll!

vädret är så nyckfullt här idag så man hinner inte med i svängarna!

Jag var tvungen att in och skriva av mig en runda till idag!

Kram på dig!

Ella sa...

Va dglad jag blir när jag läser att din mamma mår liiite bättre. Jag fortsääter att sända er mina tankar.

Anonym sa...

Mina tjejer är 14,16 och 18 år.
Det är de två yngsta som har varit med på "semestern"!

Och snacka med honom är inte lönt............han köper sig fri genom att ge dom pengar.Han är av den uppfattningen att pengar är ALLT!
Något vi har/hade väldigt olika syn på!

kram!

Anonym sa...

Vacker dikt och vacker bild.
Skönt att din mammas hälsa verkar gå åt rätt håll.
En sak till: Kom ihåg att försöka ta hand om dig själv också.
Kram från Ingela

K sa...

En dag till snart till ända. Jag hoppas den har innehållit några positiva och roliga ögonblick.
På något vis får vi nog styrka från någonstans att klara den situation som vi befinner oss i.
Ger dig och din familj den styrkan jag kan med några få ord. Kram!

Anonym sa...

Ja du lilla Elisabeth man kan undra varför många gånger som en familj ska drabbas gång på gång.. en mamma är en mamma och inget får hända lilla mamma.. Sorry jag inte haft tiden att komma in till diginnan, men jag blev helt överrumplad av allt du skrivit här.
Min mamma ska börja på sina förundersökningar nästa vecka (tisdag) för sin hjärtklaffsoperation. Hon är 79 år.
Eftersom hennes värde för övrigt är stabila och bra.. så kan det gå bra, men likaväl gå mot mörkret.. ingen vet och det var hennes och bara hennes egna beslut om op. Vi ungar kan ju bara ge råd och vår syn på saken.. Mamma blir annars bara tröttare och tröttare och kommer efter hand om kanske ett år inte orka gå sina promenader som hon kämpar på med nu. Hon har ju sin Parkinson oxså och ett ben med knäskålsprotes sedan hon blev överkörd på ett övergångställe.. (inte hennes fel dessutom)
Ryggen har tagit stryk liksom benen så hon går med en sned kropp, men kämpar som in i baljan.. envis som hon är.
Som sagt nästa vecka och två veckor framåt är det förundersökningar.. Jag bävar nu för kranskärlsröntgen.. den ska vara tuff.. (dagvård) och risk för blodsprut.. Usch ja det är inget roligt när våra mödrar drabbas av sjukdomar och elände.
Hoppas, hoppas det går bra för din lilla mamma nu och att ni får en dräglig tid den som ni har tillsammans.. Du har ju så mycket med din man oxså..
Alltid är det något som sker i våra familjer.. Tänk på dom som går på rak linje genom hela livet eller bara blir drabbade så där lagom.. de vet inte så lyckliga de ska vara.
Ha de nu och håller alla tummar och tår för er:-)
Stor kram från Skånegrebban:-)
Ps. Kanske jag blir utan dator här framöver en tid, då Tilda måste till farbror doktorn för översikt.. hon är en aning seg här.. någon infektion:-) Säjer till på min blogg innan förhoppningsvis. Ds

Elisabeth sa...

christina: Tack snälla för ditt stora hjärta.. Kram..

gisan: Ja, det var ett "magic moment".. Kram..

åsa: Ja, jag är rädd om de positiva stunderna.. Kram..

tussegumman: Tack snälla du! En viktig stund.. Kram..

maria: Ja, "räkna de lyckliga stunderna blott".. Kram..

plupp: Ja, en berg- och dalbana är det nog för de flesta, mer eller mindra i livet.. Kram..

christina: Rörd till tårar av DIN fina omtanke blev jag.. Kram..

trollpackan: Ja, visst var det så du skrev så vackert tidigare.. "en pärla i handflatan", eller? Kram..

åsa: Ja, du har det då inte så himla kul, du heller.. Kram..

ella: Det är stort, att du har styrkan att tänka även på oss.. Kram..

åsa: Jag blir så arg över hans nonchalans mot flickorna.. stackars dem, och dig.. Kram..

bollebygdsbo: Glömde skriva att dikten är skriven av Bo Setterlind.. den är tänkvärd och vacker! Tack.. jag försöker att tänka på mig själv också när det finns tid, men du vet hur det är.. Kram..

magalös: Jo, det är nog så.. "nån däruppe måste gilla mig".. Kram

pialotta: Då förstår jag att du är orolig för din mamma nu..! Det är ju inte en helt lätt operation.. som vi vet! Min mamma är 68 år, och hon var 49 när hon gjorde sitt första hjärtklaffsbyte. Hon var 63 när hon gjorde sin sista!

Din mamma har det också tufft.. men hon verkar vara en riktig kämpe... och med stark livsgnista. Det är en förutsättning för en sådan stor operation.. det sa mammas hjärtläkare till henne efter den senaste operationen: "Hade det inte varit för Britts (min mamma) livsgnista och livsglädje så hade det här aldrig gått..!" sa han.

När det gäller kranskärlsundersökningarna så är jag lite osäker.. är det den, när man går in via ljumsken? Mamma har iallafall gjort den några gånger, och det enda jag vet är att idag tycker hon inte att det är lika besvärligt som tidigare! Senast hon gjorde den blev hon nog lite förvånad själv över att det gick så bra!

Jag ska hålla tummarna för din mamma.. och jag skulle bli väldigt väldigt glad om du berättar hur det går..!

Våra mammor... att vara stolta över!

Ha det gott..kram..