... till drömmar som gick i kras? Ja, det är så mycket som tar slut nu, allt eftersom, så insikten, sorgen och rädslan över att detta kanske var den sista resan till den kära stugan känns tung! Vi vet ingenting om morgondagen...
Den första dagen i Raja... Om SE hade varit frisk, hade han redan på morgonen varit i full gång med byggandet i stugan, eller något annat som behövde göras... men inte nu! Han hade ingen brådska med någonting, och höll sig till mig/oss i stort sett hela tiden! På eftermiddagen besökte vi "stugan"... och när vi stod där sa han: "Ja, men jag har gjort halva taket.." Det var allt han sa! "Jo, men vi är ju här snart igen, och då har du ju verkligen att göra" svarade jag. Vad skulle jag säga? Ville så gärna, just där och just då, att han skulle känna precis så; snart är jag tillbaka här igen..! Men han sa inget mer... (inga planer, tänk, drömmar ... han kan inte det längre..!)
Men ett bra initiativ tog han på eftermiddagen.... han skulle laga klipptraktorn! (Nu vet jag ju att det inte var något fel på den - men tydligen hade han hittat något...!) Vad han gjorde vet jag inte riktigt, men han var väldigt engagerad och höll på länge och "mekade"! Stolt kom han sen in och talade om att nu hade han lagat klipptraktorn! "Gud, vad du är duktig - vad skulle det bli om inte du fixade och donade som du gör..!"sa jag. Han var stolt.. (Min bror Fredrik sa sedan när jag talade om det för honom: "Låt honom tro att han har fixat den.. men den fungerade då som den skulle när vi var hem senast, det var bara slut på bensinen!) ... och jag var stolt över honom! Det kommer jag alltid att vara... !
Resan tillbaka dagen därpå, gick via SE:s hemby Holmträsk. Innan vi kom fram märkte vi alla att SE blev väldigt irriterad och orolig...! Riktigt vad det berodde på vet jag inte, men kanske var han hungrig eller så var han lite spänd inför att komma till Holmträsk... jag vet inte, men efter gott fika och en trevlig stund tillsammans med SE:s syster, mamma och morbror, så var han, när vi fortsatte resan, betydligt lättare till sinnes.. !
Slutligen, ... det var en underbar resa! Min syster, som körde nästan 100 mil för att kunna ge oss denna upplevelse... hur futtigt låter inte ett litet tack? Men jag säger det ändå, ...TACK syster! Tack också från SE... ! Så länge...
Ett annat slut - om någon frågar om mina upplevelser från denna resa... så visst kan jag tala om, jo, vi gjorde det... och vi gjorde det... var där... for dit... men jag kan inte berätta om de känslor som resan väckte.... trots glädjen - sorgen och saknaden -....... för de har jag stoppat undan.. Här var det vi, och här var de drömmar som vi vävde för framtiden.... så slutgiltigt borta... de känslorna har jag gömt.. för idag är en ny dag som måste överlevas...!
12 kommentarer:
Man vet så lite om framtiden och det gäller att klara en ny dag så det är viktigt som ni gjort att fånga dagen. Att göra allt man kan av nuet och leva på det för att få kraft till det andra! Jag önskar dig och de dina allt gott/Kram Tussegumman
Det känns fjuttigt, vad jag än skriver. För jag vet exakt hur det är att göra en sådan här resa, fast i andra sammanhang. Det finns inget att säga som kan ta bort känslorna som jag tror du känner, som jag tror liknar dem jag hade i vintras... och har ofta. En märklig blandning av glädje, sorg, obehag, vemod, rädsla, föraning...
Vilken underbar syster du har. Jag skulle tro att det hon också kände sig rätt väl till mods när hon kunnat ge er något så värdefullt.
Kram till dig och dina kära.
Svar på min blogg:
Ja det vore väl på sin plats just nu att göra en sådan magisk beställning på Ellos *skratt*
Vagnen - som skillnaden på natt och dag ju
Tack vännen,lovar!! ska ta det lugnt!!
Kramas!!
****************
Ett mycket starkt inlägg som får mig att tänka till en extra gång över dom skitsaker i ens liv som tar ibland lite för mycket plats..
Det finns så mycket viktigare saker att lägga sin energi på..
Man vet ju inte hur morgondagen kommer att se ut..
Massor med varma goa kramar till dig du fantastiska människa!!
du får kämpa du
,,,,,,,,
hej elisabeth
ja visst låter det gott och det är det. lyx du bor i hjortronland
Så du bor i björkarnas stad. När jag är där brukar jag ta mig vidare via den blå vägen hem till tärnaby
Ja jag håller med, det är mest elände med alkohol. Nu när alla bären kommer så finns det ju alla möjligheter till hur goa frukt och bärdrinkar som helst. jag säger inget om dom som dricker alkohol, jag kan själv ta något litet ibland, förr lite mer, men inte längre
Men tyvärr verkar alkohol ha den egenskapen att förr eller senare blir folk som tokiga
tråkigt med gallan, då måste du vara försiktig med allt som du äter och dricker. ja du, det är som det är
ja visst är den vacker. den har hängt med i många år
kramis sofia
Låter som att det har varit en värdefull resa för alla parter. Kan tänka mig att även din syster är lycklig över att ha kunnat ge er den här möjligheten.
Elisabeth!
Jag skulle tro att din syster är så glad över att ha kunnat ge er det här! Som de som står bredvid så känner även de sig så ofta maktlösa, rådlösa och vilse men din syster tog tag i något som hon kunde göra för er och som blev bra trots spruckna drömmar, sorg och ovisshet...
Jag förstår att du måste putta undan, sopa under mattan de känslor som inte riktigt finns ork att bära just nu, du behöver din energi för dagen och om jag kunde så skulle jag vilja bära dig en del av dagen så att du kunde ta lite av din energi helt och hållet till dig själv...
Stora kramar med förhoppningsvis lite energikraft!!!
Jag beundrar dig för hur du hanterar allt detta!
Du har säkert kolsvarta stunder när du känner att nu orkar jag inte mer..........men sedan spottar du i nävarna och trots allt så förmedlar du styrka och en smula hopp mitt i allt kaos!
SE har tur som har en sån fru som du som verkligen finns där när nöden är som störst och stöttar och omhuldar!
Ha en bra dag vännen!
Kram på dig/er!
hh vaad jag beundrar dig, du är en tapper kvinna med hjärtat på rätta stället!
Trots det svåra har du styrka, inte många som har det.
Vet inte riktigt hur jag skall formulera mig för det låter så simpelt allt.
Men jag önskar Dig och de dina allt gott i världen....
En stor kram till dig min vän
Framtiden kan man inte utse, nuet är där vi är nu och det är det viktigaste, varje dag varje andetag är värdefull. Så det är bra att leva ut alla sina drömmar här o nu. Jag önskar dig o dina all lycka/Kram Angel
tussegumman: Tack! Ja, jag försöker hitta ljusglimtar varje dag.. det måste man! Önskar dig också allt gott.. Kram..
ella: Den där blandningen - precis så är det! Ibland har jag de dummaste önskningar.. som ett barn önskar jag att det fanns ett magiskt trollspö, med vilken jag kunde trolla bort allt elände.. vips bara, så vore allt så som förut igen.. Tänk om man kunde det!! Jag har skrivit ett inlägg/tack till min syster.. för hon tyckte när jag tackade att; "asch, det var väl inget att skriva mig på näsan för - nu pratar vi inte mer om det", men jag kände att det finns så många i världen som inte alls skulle göra det..! Ha det gott.. Kram..
puffeltufflan: Att leva i nuet - det är en konst! Att veta vad det innebär att verkligen göra det, har jag nog aldrig riktigt insett - förrän nu! Du är också en mycket fantastisk människa... Kram..
sofia:Ja, Tärnaby är ju nästan "nässgårds"... typ! Åtminstone med norrlänska mått mätt! Min morfar kom från Tärnaby.. Lindgren hette han! Som jag skrev.. önskar verkligen att jag kunde ta mig ett glas vin ibland, men tyvärr... då får jag ha en monolog till toalettstolen resten av kvällen!! Kram..
plupp: Ja, den var värdefull - på många sätt! Min syster tyckte inte det var särskilt mycket att orda om.. tycker ju inte jag då! Kram..
maria: Tack snälla för de varma orden.. din empati för mig och min situation värmer ända ner i tårna..!Maktlösa, rådlösa och vilse... jo, många nära känner det nog så, och väljer den lättaste vägen - att inte vilja se, förstå och engagera sig!
Att putta undan, och stoppa under mattan, är nog också lite typiskt kvinnligt.. det praktiska: arbete, barn och familj får gå före i kön... Energin strömmar.. Kram..
åsa: Precis så känner man ibland! "Nä, nu går jag ut härifrån, smäller igen dörren, och vänder mig inte om...!" Ibland tar jag ett "snack" med Gud.. för jag undrar hur mycket han har tänkt att jag ska orka med... och då.. då kommer ofta någon liten sådan där ljusglimt, som gör att man orkar ett tag till..! Som en liten fin kommentar som den här..! Tack snälla du... Kram..
christina: Du är också en stark kivnna... och har verkligen hjärtat på rätta stället! Inga ord skrivna av omtanke och värme kan någonsin vara simpla.. alla dina ord värmer! Kram..
angel: Precis så är det! Vi har inga löften om någon framtid... så det är bäst att passa på att leva nu! All lycka till dig också.. Kram..
Det låter ändå som en fin resa....Trots tankar på annan tid...Måste bara säga att din syster verkar så bra.....Hoppas att S-E kommer i håg pyttepytte av resan.....eller? Annars får väl ni minnas åt honom. Jag har så svårt för att sätta mig in i hur det är....Kram...
annika: Ja, han pratar knappt om resan... men något kommer han nog ihåg, än så länge.. Kram..
Skicka en kommentar