... fick jag uppleva ikväll! För där stod jag som en fastfrusen istant och tänkte: Vad rik jag är! Som kan se det här... Natten gjorde sitt intåg, och bubbellyckan över att faktiskt bara kunna stå där och ta emot av himmelens skönhet - den liksom bara poppade upp! Med bubbellyckan kom också insikten - den lyckan är faktiskt inte alla förunnad! En del vill inte se... och några kan inte se! Så Gud, fast jag är arg på dig emellanåt, och tycker att du ger mig lite väl mycket upplevelser som verkligen inte är av det rosa slaget... så tack för allt jag ändå får... varje dag!
Tack också för orden jag läste någonstans:
May uou find a warm smile in each memory of yesterday,
a gift of joy and love in every today,
and the promise of a dream-come-true in every tomorrow
Torsdag idag... ( Laila och Ritva har namnsdag... till alla Lailor och Ritvor...grattis!)
Vaknade tidigt.. Hade bokat tvättstugan! Just då hade jag nog gett 25 öre för att få ligga kvar.. men Pontus P tyckte också det var dags att kliva upp!
SE har inte sagt så mycket sen vi kom från Raja! Men han är lugn och glad... och det är ju huvudsaken! (Höjningen av medicinen var bra - hoppas nu att hans lugna humör håller i sig..ett tag!) Vi fikar tillsammans... lugnt och trevligt! Än om det mest är jag som pratar!
Städdag.... tänker jag inte skriva en bokstav om - för STÄDA är så himlatråkigt! Men tyvärr nödvändigt!
Mamma och pappa kom på besök i det vackra vädret! Mamma i linne, solhatt och kompisen kryckan - ja, det är en syn för gudar! Men hon skulle vara vacker i en potatissäck...! Vi bjöd på fika, och SE satt med hela tiden... men pratade ju inte så mycket! Men sen sa mamma något om Arlanda flygplats, och då... kom det en röd tråd hos SE: "Jo, när jag var på Arlanda... och sen en historia som vi alla hade hört några tusen gånger! Men han var stolt över att få berätta om sin tid i vapenfri tjänst på Arlanda, och det var ju huvudsaken...
Carolina bakade hallon- och blåbärspaj... så gott...
Igår var jag hos läkaren.... lika jobbigt som vanligt! Men nu hade jag fått en ny läkare igen - så jag var ju tvungen att berätta min historia - och hur jag mår! Det är det värsta... när jag måste plocka upp och berätta om mig själv, mina nätter, magen, ångestattackerna (jo, jag har haft några stycken - de kom bara som på beställning...) och att min "rehabilitering" just nu, är att försöka låtsas en så normal vardag som möjligt, och samtidigt vara en resurs och styrka för den övriga familjen, framförallt för SE. Han tyckte att jag skulle prova med ångestdämpande mediciner, då jag nu "utsätts konstant för stor press"...! "Nej", sa jag. Du kan skriva ut hur mycket piller som helst ... men jag kommer inte att ta en av dem! Jag har alldeles för stor rädsla för allt vad piller heter - så nej tack! Men vi kom iallafall överens om att jag i slutet av augusti ska ta några prover (järnvärde, B12, ... och vad det nu var mer...) och fortsatt sjukskrivning tills dess! "Vi måste ju kunna hjälpa dig på något sätt, så att du orkar...", sa han...
Middag... "Erik med A" (alltså Carolinas kompis Erika) på middag och sova-över-kväll!
Dippade i soffan.. SE går också och lägger sig en stund..
Vi fikade och såg en "skit-film"... (men SE tyckte om filmen - var ju mycket slåss o pang-pang!)
Pontus P och jag zappakaljade på TV:n en stund, sen SE gått och lagt sig...
Roligt idag: mammapappa-besök, Carolina-paj, SE-lugn dag....
Mindre roligt idag:tvätt- och städdag, läkarbesöket (fast det var igår)...
Tips: Njut av allt det vackra ni ser... det är en gåva för själen!
Till alla mina livlinor: Vänskap och livlinor kan man inte leva utan... du är min vän och livlina..!
10 kommentarer:
Om det där var Umeås himmel i går kväll är du inte bara en lycklig åskådare utan också en duktig fotograf. Skicka in till VK:s sommarbild, vet ja!
Än en gång kan jag inte begripa vilken styrka som kommer fram hos dig som maka och mamma i den här svåraSTE tiden. All heder för tapper och uthållig strid!
Styrkekram i ceberrymden!
Visst är det härligt när man får de där insikterna....."Jag är faktiskt lycklig" tankarna....Hoppas du får fler sådana rosaskimrande stunder:) Jag kommer nu att förmodligen försvinna ett bra tag:( Återkommer kanske en stund på onsdag ( min födelsedag)...Men du finns faktiskt ständigt i mina tankar:) Tycker så mycket om dig och du får mig att se med andra perspektiv på tillvaron....Massor av kramar till dig min vän<3 Annika
Skönt att läkarbesöket avlöpte bra,trots en ny läkare!
Men det är ju så trist när man måste dra hela historian igen.
Det känns tryggt med samma läkare som vet allt och ser på en hur/vad man känner!
Bilden var kanonhärlig!
Hoppas ni får en bra dag!
Kram!
ja jag vet att långt där inne så finns lyckan och glädjen över allt det vackra även när det är svårt. det är klart at det är bra om man inte behöver äta tabletter men det är tur ATT DET FINNS jag skulle inte klara en dag utan...hur går det för lillebror med dammen...
Elisabeth:
Så härligt att du kan njuta av din kvällshimmel!!!
Kanske ska du inte vara allt för rädd för piller? De är ju inte till för jämnan utan för att när man kört lite slut på sig så kan man behöva det för att få vila kropp och hjärna... Jag var väldigt emot mina antidepp jag fick men jag vet att om jag inte hade tagit dem så had ejag fortfarande gått omkring som en levande död... Man kan prova!
Stor kram på dig!!!
Jag hittar inte orden.... du imponerar så stort på mig. Din förmåga att hitta glädje i det lilla.
Jag undrar, har du någon som tar emot dig när du faller, som kan rida ut ångesten med dig?
Läkaren som erbjöd piller, erbjöd han även samtalskontakt? Det är mycket viktigare.
Jag skickar så mycket styrka jag kan till dig och hoppas att din dag blir fylld av små guldkorn.
Bamsekram!
Vilken härlig himel! Önskar vi haft en sådan, då ofta betyder att det blir varmt även dagen efter, men nej, nu är jag ju ledig i helgen så idag bara regnar det. Min vanliga tur!
Ta hand om dig
Jag undrar som Isabelle... vem ger dig styrka? Du finns till för alla men du behöver också någon. Ibland måste man kunna vara svag. Håller också med Maria, det finns tillfällen då det inte är helt förkastligt med piller...
Och kvällshimmlen... jag blir så glad när jag hör människor uppskatta sådant, det är så många som bara tar för givet...
Kram.
plupp: Oj, vad jag skulle ha velat ta åt mig äran för den bilden - men tyvärr.. hittade den på nätet! Tack för din omtanke..ja, ibland är det lite strid på kniven, så att säga - men det går ju inte att RYGGa för problemen heller, eller hur? Cyberkramar till dig..
annika: Ja, de rosaskimrande stunderna blir till guldfärger som vi målar de svåra stunderna med..
Tack snälla du för dina varma kommentarer - de värmer och sparas för deppstunderna... Tycker om dig också...du är en solstråle! Kram..
åsa: Ja, det är verkligen det värsta jag vet - att prata om sig själv och hur man mår! Men så har det alltid varit med mig... Jag har kunnat ringa en miljon gånger till läkare när det gällt någon annan, men ringa en gång när det gällt mig själv... huvva! Önskar också dig allt gott... Kram..
pyrobritt: Jo, jag vet att medicin är viktigt och ofta livsnödvändigt för många människor... men antagligen har jag så många människor runt omkring mig som just för att det är livsnödvändigt måste äta mediciner, så jag har blivit rädd... SE har inte börjat med dammen..
maria: Ja, det är många som försökt övertala mig att ta lite anti-depp, men jag kanske är för mycket kontrollmänniska för att våga prova..? Men som sagt, just nu kommer jag inte att ta några piller..! Kram..
isabelle: Tack snälla för din omtanke om mig... exakt din kommentar skulle jag kunna skicka i retur till dig... för du imponerar så mycket på mig - varje dag! Jag har en kurator på Geriatriken som jag besöker ibland - men... inte så ofta som jag skulle behöva kanske! En påse med guldklimpar till dig.. Kram..
sensitive: Ja, du borde verkligen få lite sol- och badväder.. du som har jobbat så himla mycket nu senaste tiden! Ta hand om dig du också...och Robert! Kram..
ella: Ska jag vara riktigt ärlig - så tänkte jag faktiskt på dig.. när jag stod där och såg den vackra himlen..!
Vem ger mig styrka? Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska svara... vem? Nja, jag har nog inget bra svar där..! Barnen finns ju alltid nära - men de ska ju inte bära mina bördor.. de bär nog mycket ändå i det här! Måste tänka lite på det där...! Kram..
Gulle dig. Jag blir alldeles tårögd, att du tänkte på mig.
Skicka en kommentar