... mamma åkt in med ambulansen inatt! Väcktes alldeles nyss av ett sms från pappa: "Morsan med ambulans till lassa inatt. Meddelar senare". Jag har nyss ringt på sjukhuset, men ska få återkomma om en liten stund.. Vet bara att hon ligger på Hjärtintensiven....
Gode Gud, inte nu igen... så tänker man varje gång nu! Vad har hänt? Hur allvarligt är det den här gången? Mamma har 3 hjärtklaffar inopererade, 2 mekaniska och en annan typ av klaff. Så man känner ofta att hon lever lite på "lånad tid"...! Hur många ambulans- och helikopterresor har hon gjort? Så många att vi har tappat räkningen för länge sedan... 1993 hade hon en stor stroke, hon har hjärtförstoring, haft några hjärtinfarkter... och som om inte allt det här vore fullt tillräckligt, så dras hon med komplikationer av alla andra möjliga slag: Pacemakern lägger av, näsblödningar, smärtor..ja, jag kommer inte ihåg allt just nu!
......
Nu har jag pratat med dem på Hjärtintensiven! Hon hade tydligen kommit in i natt vid 3-tiden. Ont i bröstet, förvirrad, lågt blodvärde och mycket trött... De vet ännu inte vad det är - men de har tagit en mängd prover nu och kopplat upp henne på övervakningskamerorna... Pappa är där med henne...
Helvetets berg- och dalbana är vad det här är! Vi har åkt i den sedan 1988 ( den första hjärtklaffsoperationen..) och den stannar aldrig...
Snälla Gud, inte nu... bara bara inte nu..! Tänk om... nix, inte dit!!!!!! Åh, jag vill bara gråta... Sven-Erik säger när jag berättar: "Ja tyck synd om a Britt nu..." Älskade lilla mamma - det gör jag med!
Det blir en tung dag idag...
10 kommentarer:
Aj,aj, aj... Så tråkigt... Förstår din oro.
Min morfar åkte så fram och tillbaka i tre år efter en stor hjärtinfarkt... hans infarkt var så stor så hjärtpersonalen erkände efteråt att hade de kunnat ana storleken så ha de inte lagt all energi... Morfar skulle nog haft det bättre om han hade fått gå då på en gång men vi andra behövde tiden på oss att vänja oss vid tanken på vad som komma skulle...
Åh, Elisabeth!!! Tänker på dig och dinna nära... Det är så tungt att vänta på besked...
Stora kramar fyllda med tålamod, ork och en näsduk att torka kinden med och en arm runt din axel!!!
jag hoppas att allt går bra med din mamma hjärtat
sofia
Usch inte det också?
Hur mycket elände skall du ha...
Hoppas att det ordnar sig för din lilla mamma, stackaren.
Sänder några varma kramar till dig min vän
Kramkram
Elisabeth! Du är tagen när du orkar!!!
NEJ.....inte DET oxå ovanpå allt!
Hoppas du får snabbt besked.......ovisshet är så jobbigt!
Skickar styrkekramar till dig!
Kram!
Elisabeth!
Nu är jag hemma igen, äntligen! Inga glada nyheter angående din mamma, jag hoppas att det löser sig!
Många kramar
Så många och hjärtevarma kramar till dig och din mamma och alla kring er!!!
Är med dig i mina tankar. Jag har länkat till dig från min blogg. Titta in när du orkar och känner för det. Kram Kersti
Förstår din oro!
Tänker på dig o dina.
Änglakramar kommer från mig till dig / er.
Anita
maria: Tack snälla maria! Den näsduken har jag använt lite nu.. Så sorgligt med din morfar, och visst har du rätt.. men man vill hålla kvar så länge det bara går! Kanske är man lite självisk! Kram..
sofia: Tack.. det enda vi har är hoppet! Kram..
christina: Ja, det känns som om ketchupeffekten har varit stark de senaste 20 åren..! Men vi får ta en dag i taget..Kram..
maria livsflanör: Tack.. ska fundera lite!
åsa: Visst är det någe fel.. allt på en gång? Eländet kunde väl sprida sig lite? Kram..
johanna: Vad roligt att du är tillbaka! Nej, det här verkar ha blivit "en studie i elände" känns det som! Kram..
gisan: Tack.. dina värmande ord tinade upp ett litet eländes-hjärta.. Kram..
kersti: Tack.. jag har varit in på din blogg! Du är gullig du..Kram..
anita: Ja, en änglakram är nog vad som behövs i eländet..tack snälla! Kram..
Skicka en kommentar