Gamarna samlas...

... eller kanske jag hellre skulle skriva pöbeln? De som nu med skenheligheten som vapen använder en pöbels signum för att fånga rovdjuret... och rovdjuret är jag! Allt bara för ett inlägg på en blogg! Ett inlägg som speglade en frustration och ilska över en lång tids förtvivlan och sorg.. och möttes av detta hat! Hade jag vetat att ert hat varit så stort, er självinsikt så liten, er ärlighet så förljugen... så hade jag kanske fortsatt att svälja!

Vad hade jag trott? Vad hade jag förväntat mig? Nja, jag vet egentligen inte riktigt vad jag hade förväntat mig, men ett vet jag: Aldrig hade jag väntat mig detta, att människor som säger sig inte stå för elakhet och kallsinnighet, ändå väljer att bemöta inlägget precis med dessa egenskaper!

Kanske hade jag bara förväntat mig en smula förståelse och lite självkritik från er! Jag gick inte in på några detaljer, utan talade bara om den orättvisa och elakhet jag hade mött under så många år! Orättvisor och elakheter som nu bevisas av era simpla kommentarer.....

Lögner och påhopp förtjänar egentligen inget bemötande, men för Sven-Erik och Carolinas skull så måste jag visa att jag står stark och orädd, bemöter orätt och skyddar de mina! Med ett tyst medgivande står ni också bakom den anonymes röst för ytterligare lögner och påhopp... er självgodhet måste verkligen ha gett ert hat sådan näring när ni måste ta till sådana onda och desperata uttryck!

Som sagt, nu kommer jag att bemöta era kommentarer och inlägg. Sen måste jag vara situationen vuxen, vi avslutar den fruktlösa relationen med er, och jag fortsätter min historia, med mina ord, på min blogg!

Pyrobritt: Vad är det för lögner och falska anklagelser jag har skrivit? Att ni inte har ställt upp är ju sanning, eller hur? Att ni genom åren har varit både orättvisa och elaka, det har du ju själv konstaterat genom åren... så vad är det då som jag har ljugit om? Anledningen till varför jag ringde och skällde, var det lögnen? Att mitt arga telefonsamtal till dig berodde på en frustration, sorg och ilska som nu rann över - ljög jag om det? Om du läser inlägget lite noggrannare så ser du att jag har inte berört med en enda bokstav vad varken, du eller jag sa... för jag sa ingenting nästan.. jag skrek! Det skrev jag också!

Sen ... att du "erbjöd" dig att komma och hämta Se till barndomshemmet, så att jag och Carolina skulle få lite avlastning... det bevisar egentligen bara vilken liten insikt du har om dementa i allmänhet och SE i synnerhet! Att bara komma och hämta honom, en person som han inte umgåtts med på flera år.. till ett ställe där han förväntas komma ihåg så mycket! Det tyckte du skulle vara en bra idé? För en demenssjuk som bor hemma och vårdas av nära anhörig är det så att hans trygghet och beroende vilar på den anhörige och hemmiljön. Att då utsätta honom för en människa som han idag inte har någon trygghet till, och att ta honom till en miljö där så mycket redan gått förlorat för honom.... det är bara grymhet! Detta sa jag också i telefon till dig...

Jag vet att du alltid har misstrott mig och de kunskaper jag har om dementa och SE:s sjukdom. När jag på ett tidigt stadium i SE:s sjukdom berättade om hur allvarligt det var... långt gången alzheimer med stora frontallobsskador... så trodde du att jag ljög! Du fick ringa läkaren - som bara bekräftade det jag hade sagt..! SE: s läkare sa senast jag träffade honom: Elisabeth, du måste förstå att allting som SE gör nu kräver så mycket av honom... vad tror du då att en sådan utflykt skulle ha krävt av honom? Detta samtal har jag också återberättat för dig några gånger.. så därför trodde jag väl att du nu förstod och insåg omöjligheten med ett sådant grymt förslag.. men tydligen inte! Vi har nog inte samma erfarenhet av dementa... för trots att även jag är vårdutbildad, har tidigare arbetat i många år med dementa människor, och har vårdat en närstående i betydligt större omfattning än dig... så inser jag grymheten!

Att jag skällde ut dig... och var riktigt, riktigt galet arg... det skrev jag också! Det var ingenting som jag förnekade - det var, återigen om du hade valt att läsa, precis vad hela inlägget handlade om! Att du fick en riktig utskällning där jag bl a sa att jag tyckte du var en "skenhelig ko", det står jag för - det tycker jag fortfarande! Sen kan jag ju inte förutse när han kommer in - och det gjorde han nu - under tiden jag stod och skrek till dig..! Ditt val av ord, "applådera", det får stå för dig, tycker jag! Men då din åsikt om mig är att jag t om kan ljuga om SE:s sjukdom - då vill du nog gärna tro att jag ljuger om vad han sa också...! Men det spelar ingen roll... det är kanske lättare att acceptera en lögn än en sanning en sån här gång!

En beslut som jag har tagit, är att om SE far illa i kontakter med andra människor, oavsett släktskap eller inte, så kommer jag i egenskap av hans fru och anhörigvårdare att se till att han inte behöver utsättas för något han mår dåligt av!

Något nära sammanbrott är inte förestående... det är nog bara du som tror det! Jag är en stark människa... men aldrig så stark, att jag inte inser värdet av stöd från vänner och familj! Speciellt när det är svårt...! Men oavsett om jag vore en svag eller stark människa så brukar jag nog både hålla mig till fakta och sanning...

Att du säger att du är ledsen... ja, ord är bra! Men de kan aldrig ersätta en praktisk handling.. så är det! Du har sagt flera gånger att du är ledsen för att du inte KAN komma och hälsa på... för det är alltid fel tidpunkt när jag frågar... ska ha gäster, nöjesweekends, åka utomlands eller besöka andra, har andra planer etc etc...! att du då kommer med ditt "jag är ledsen", klingar rätt dåligt för en sjuk bror... och många gånger orkar jag helt enkelt inte ta någon diskussion, utan säger bara: "Jag förstår!" Sen förstår du väl att han blir glad när du ringer ibland, eller?

Slutligen, om du tycker att mit inlägg var lågt... vad är då eran häxjakt? Men du får fortsätta slå dig för bröstet, du allena som sagt den "rena och skära sanningen"... och jag som bara är den falska och lögnaktiga skatan ... ja, jag får väl fortsätta blogga jag! Sen förutsätter jag att alla får tycka och tänka som de vill - och använda de starka ord, som de anser passar i sammanhanget!!

cillirill: Ja, om jag tyckte att Britts kommentar var både trist och lögnaktig... så vet jag verkligen inte vad jag ska tycka om ditt hopkok av bevisligen uppenbara lögner! Inte så friskt, faktiskt!

Att du, Britt och Sven-Erik hade en relation även innan jag kom in i bilden behövde du nog inte upplysa någon om... ni var ju syskon! Men att skönmåla några tillfällen när ni gjorde roliga saker tillsammans, till att vara en lång tid då ni bara umgicks, hade roligt och tog hand om varandra, det är en skönmålning som bara existerar i din fantasi! Men det är inget fel att vilja försköna upplevelsen av sina egna minnen - så länge inte syftet är att använda det för att smutskasta någon annan! Sen var det ju så, att den som fick titta till dig var din syster Britt!

Men när det gäller ditt minne av SE:s 30-års dag (27 feb 1986)... då ljuger du! Jag och Sven-Erik hade då flyttat ihop - och han var inte hemma då! Den kvällen Olof Palme dog (28 feb 1986) var SE på mc-mässa i Stockholm, jag var hemma i vår gemensamma lägenhet och hade fått ryggskott! Morgonen efter mordet ringde SE till mig och berättade...! Att du kom hem vid ett senare tillfälle, och att ni tre gick på China - det minns jag också! Sven-Erik ville att jag skulle följa med, men jag tyckte att ni tre skulle få den kvällen för er själva!

När var jag f-bannad på dig och din syster då? Eftersom du verkar ha så klara minnesbilder av andra saker måste du väl minnas det också, eller? Kanske var jag f-bannad på dig, över din respektlöshet mot era föräldrar? Britt? Kanske de också är komna ur din fantasi?

Att du väljer att dra in din mamma och pappa i dina lögner - ja, vet du... det visar väl med vilken respekt du alltid har behandlat dem? Vilken heder du tillägnar dem! Vilket av din och din systers otaliga bråk är det inte som jag har blivit indragen och inblandad i? Ni har alltid försökt att få mig att "välja sida"... och tyvärr Cecilia, så har jag nog ganska många gånger också gjort det - till Britts fördel! Att jag tycker det är respektlöst att komma hem och skrika sig hes av ilska mot sina gamla föräldrar - det ställde jag inte upp på då, och inte senare heller för den delen! Att jag sen skulle ha gett dig en lögn.. att du efter överläggning med svärmor och svärfar inte var välkommen hem... faller ju på sin egen orimlighet! Så lättkontrollerad lögn skulle jag ju isåfall inte ha presenterat - det hade ju bara varit för dig att lyfta på telefonluren och kolla, eller hur? Hur du kan fabulera sådant här begriper jag inte! Men du är kanske van...

När du skiljde dig ställde vi alla upp för dig! Allra allra mest din mamma och pappa, och din syster! Helt naturligt! De tog ett fantastiskt ansvar för dig och dina barns skull! Men att säga att vi inte ställde upp för dig... otaliga är väl de besök vi gjorde till dig, köpte saker som du behövde, hjälpte dig att flytta etc etc... Jag har inget minne av att jag skulle ha sagt något sådant, att SE minsann inte hade några systrar... så det är en lögn eller en sanning som tyvärr får stå för dig! Men med facit av alla lögner och påhopp du har spridit här, så håller jag för troligast att du även i detta använder en lögn!

Ja, vi skulle kunna ha haft ett underbart förhållande... men vad du inte vet är att ett förhållande bygger på ömsesidig respekt. Den har du tyvärr inte! Att ge och ta... som du skrev till Carolina - gäller även dig, Cecilia! Att friskt blanda lögner och fantasier med sanningen brukar heller inte vara ett särskilt bra tillvägagångssätt för att skapa ett förhållande!

Din rad om SE:s ledsagare, den förtjänar egentligen inget bemötande! Att måsta ta till en sådan grov lögn för att smutskasta mig, det fodras en sjuk, ond människa till det! Så sorglig du är! Det är bara att gå in och läsa min blogg om ledsagarservicen... det kanske du också borde göra. Så inser du att de allra flesta genomskådar din fula lögn!

Du använder din syster Britt, och hennes sjukdom och hennes vistelseort som en mycket dålig ursäkt till varför ni inte hälsat på! Tror du inte jag vet hur dålig hon är ibland - men hon har ju även bättre dagar... och någon av dessa kunde hon ju ha använt för ett besök! Likaväl som att hon kan använda flyget för andra besök, kan hon väl använda flyget för ett besök hos sin bror? Försvaret för din egen del - är ännu sämre! Du har ju inte bott där du bor nu i 2 år (sen SE fick sin diagnos)! För några månader sedan bodde du i Örnsköldsvik.. vilket är 10 mil härifrån och det gick bussar flera gånger dagligen! Men det är konstigt ändå... att sedan du nu flyttade dit har du ändå haft möjlighet att besöka andra ställen som ligger betydligt längre bort? Visst är det lite konstigt? 17 mil för ett besök till din bror...

Var mitt "jag förstår" en försäkran för er... att ni, trots alla tillfällen och möjligheter ni hade för ett besök, inte behövde komma! Då jag är en så dålig svägerska som du beskriver mig här ovan - så är det ju konstigt att dessa ord har vägt så tungt i era öron! Var mitt "jag förstår" pluggen som slog igen ert eget förstånd, och ert eget samvete?

Slutligen, att syskon bråkar är jag väl förtrogen med... jag har tre stycken, så jag vet! Men att hitta på historier med lögner, händelser utryckta ur sitt sammanhang bara för att skapa en falsk bild av en svägerska som förstörde er relation - det bevisar bara vad jag tidigare har skrivit, du har ingen självinsikt och du är elak! Det visar också vilken respekt och EQ du har - ingen alls!

Sensitive: Jag tänker inte bemöta ditt inlägg så mycket! Jag vill inte det.. Vad jag istället vill göra är att tacka för att du var och hälsade på oss här i Umeå. Du och din pojkvän! Tack.. vi blev väldigt glada över det! Då varken din mamma eller moster har gjort det - så kändes det ju extra roligt den gången ni två var hit! Tack för det snälla du...! Men det finns flera sanningar och det finns flera lögner.. så är det! Vi har ställt upp både för din morfar och din mormor... mycket mer än du kanske fått veta! Din mormor har också varit hit flera gånger sen SE blev sjuk - men nu senaste gången så sa jag precis som det var: Jag orkade inte! Tycker väl inte att jag ska behöva lida för det, eller? I övrigt får du läsa de bemötande jag gjort...och precis som du tycker jag det här var så onödigt! Men har du aldrig blivit så arg över någonting? Än om vi under de flesta år försökt att besöka dig när du fyllt år eller vid andra högtidliga tillfällen - så betyder det ju inte att vi kan göra det jämt? Speciellt nu...! Ha det gott..

Nu har jag bemött de kommentarer jag fått från syskon och systerdotter... och nu lägger jag locket på det här!

Någon kommentar till den "anonyme" tänker jag inte göra! Vill bara fråga denne "anonyme", om han tror sig fått sanningen som underlag? Kan du bevisa det du skriver..? Kan jag bevisa motsatsen... Ja !!

Jag kommer också att fortsätta att blogga om mitt liv, och hur vi har det! En normalt sund reaktion från någon, som lever under konstant press, som min läkare sa nu senast, kommer det nog att bli flera av... ingen är perfekt!

Till alla mina livlinor: Nu är jag så slut på - tack för att ni förstått... tack för att jag slapp möta pöbeln själv... tack helt enkelt för allting... tack så så mycket!