... mellan mor och son. Vemodigt vackert...
Med en godispåse i handen gick hon fram till fåtöljen, där han satt nedsjunken och såg på cykeltävlingar på tv.
"Ja, det var länge sen..." sa hon, och böjde sig ner och kramade om honom, lite försiktigt sådär.
"Jaha..." svarade han. Inte frågande, bara som ett konstaterande.
För den som inte visste, så såg det nog ut som vilket litet möte som helst. Men för oss... vi som vet, så var det ett av de vackraste möten som livet kunde bjuda på.
Hon... mamma, som kom för att hälsa på sin sjuke son på ett demensboende. Hennes sorg...
Han... sonen, som satt där i fåtöljen, och tog emot kramen och godiset. Hans glädje...
Det var ett vackert möte...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
13 kommentarer:
Fint att det var ett vackert möte..inte lätt i en sådan situation för en mamma..är sonen ung?
Hoppas att du har det bra och att dagen blir fin!
kramen
Det känns så rörande mötet med mor och son! Hoppas din helg har vart bra!/Stor kram
Så fint att det blev ett vackert, om än vemodigt, (förstås) möte.
Jag är glad att det gick bra, ni var alla i mina tankar...
FInt med vackra möten!
Du skriver så underbart fint om detta vackra möte.
Kramar Nalle
och jag sitter och ler åt dina fina ord....
kramar
Vet du att jag rörs till tårar varje gång jag läser dina inlägg,,, det är så vackert, så skirt, så fyllt av kärlek,,,och så sorgligt.
Kramar.
Ps(jag har nominerat dig på min blogg - inget du måste föra vidare,,,men ville bara att du skulle veta :-)
Det var skönt att höra att allt gick bra och att ni hade en fin stynd tillsammans alla fyra.
Kramar, vännen...
Åhhhh.... en moders fasa.
Men - hon kan sjukdomen, tyvärr, hon vet vad hon kan förvänta sig, hon törs närma sig. Hon behöver inte bli förskräckt av okunskap, det är nog som det är, för hon VET redan hur det blir.
- Jag minns min mormor som vakade vid mammas säng.... min mormors ord - "det är inte rätt att barnen går före ..."
Jag är så glad för dig och er att mötet blev ett bra möte, en helg att orka minnas.
Tack för kommentaren!! (jag sitter här och småler och fnissar lite vid minnet, jag riktigt ser hur du grejat å trixat!)
/Lena
Så fint du beskriver detta möte mellan mor och son. Rörande fint. Kram vännen
Ett livsmöte...i omvänd ordning på något sätt...och mycket vemodsvackert...
Kramen från Eva
En mycket vacker beskrivning av ett vackert möte
Kära Elisabeth, så fint beskrivet..
Kände SE igen mamma?
Skicka en kommentar