Mmmm, vad fint :-) Ja, bär den med dig som små dyrbara pärlor,,, trä dem på tråd, och gör ett vackert halsband av dina minnen och stunder av stillhet och ro,,, så kan du ta fram halsbandet sedan och hålla det mellan dina fingrar och minnas och känna,,,
Genom dina senaste bilder Elisabeth...så framtonar verklighetens overklighet...starkt...och med alla dina ord som jag ständigt är in här och läser...så...ja, så kommer det här som är er vardag nu...mycket smärtsamt nära...även om jag också vill se...den varma kärleken i bilderna...
Vilken fin bild och vilken fin plats! Det finns ett vemod nu när sommaren håller på att övergå i höst, bitter ljuvt på något sätt..Rörande med din svärmor.
Tjej och mamma på snart 50 år...
Min man fick i november 2005 diagnosen Alzheimers med stora frontallobsskador!Han var då 49 år. Jag var hemma med honom fram till den 22 januari 2008, som var dagen då han lades in på geriatriken (om det kan du läsa här: http://himlastigen.blogspot.com/2008/01/jag-skriver.html ) Sen kom han inte hem mer.. och idag så befinner han sig på ett särskilt boende för dementa. Så just nu rör sig min blogg om den kaosartade vardag vi lever i! Hur vi försöker hitta ett nytt sätt att leva, i detta väntrum...
Men jag skriver om annat också... sådant som är viktigt, och som berör mig på något sätt. Både viktigt, och oviktigt... tokigt, och otokigt. Som livet också ska levas...
8 kommentarer:
En stund att gömma längst in i hjärtat!
Stor varm kram!
Åh, vilken underbar bild! Stora kramar igen!!!
Stor kram till dej kära vän!
Mmmm, vad fint :-) Ja, bär den med dig som små dyrbara pärlor,,, trä dem på tråd, och gör ett vackert halsband av dina minnen och stunder av stillhet och ro,,, så kan du ta fram halsbandet sedan och hålla det mellan dina fingrar och minnas och känna,,,
Kram.
Å så underbart trevligt det där ser ut. En stund fylld av harmoni och gemenskap. En stund att minnas.
Kram Nalle
Så trevligt o gemytligt det ser ut.
Spara dessa stunder i ditt hjärta och det ska värma dig.
Kramar till dig.
ewa
Genom dina senaste bilder Elisabeth...så framtonar verklighetens overklighet...starkt...och med alla dina ord som jag ständigt är in här och läser...så...ja, så kommer det här som är er vardag nu...mycket smärtsamt nära...även om jag också vill se...den varma kärleken i bilderna...
Kram från Eva
Vilken fin bild och vilken fin plats! Det finns ett vemod nu när sommaren håller på att övergå i höst, bitter ljuvt på något sätt..Rörande med din svärmor.
Skicka en kommentar