... bland två miljoner andra. De låg lite snett mot varandra, och bildade tillsammans ett hjärta. Jag sparkade medvetet till dem med skon.... Fåntratt... tänkte jag vemodigt.
11 kommentarer:
Anonym
sa...
Vet du: igår bakade jag en äppelpaj och på ett av äpplena som jag delade, hittade jag ett litet brunt hjärta. Det hade bildats av sån där lite skorv på skalet eller vad man nu kan kalla det för... Jag skar bort hjärtbiten och la den på köksbänken. Där fick det ligga resten av dagen..
Å, du får mig att gråta. Att kunna se alla små hjärtan är ju en konst som långtifrån alla behärskar. Kom igen, titta och se, livet är fullt av dem. Jag vill så gärna att du ska orka och kunna.......
Jag sitter länge och tittar på det du skrivit.Så fint himla fint!
För några år sedan fick jag en jättefin sten av en av döttrarna. Den hade hon hittat på Gotland och sparat till mig. Den är hjärformad och anpassad till vänsterhanden. Vi är båda vänsterhänta så den symboliserar vår kärlek och likhet :).
Se det som ett gott tecken...en gång för några år sedan var jag mycket mycket ledsen...plötsligt såg jag ett hjärta på trottoaren som bildats när det regnat, jag tog det som ett gott tecken. Du är absolut ingen fåntratt Kramen
Att kunna se det lilla i det stora tycker jag säger ganska mycket om en person. Och små hjärtan finns det överallt, bara man håller ögonen öppna... Kramar
Tjej och mamma på snart 50 år...
Min man fick i november 2005 diagnosen Alzheimers med stora frontallobsskador!Han var då 49 år. Jag var hemma med honom fram till den 22 januari 2008, som var dagen då han lades in på geriatriken (om det kan du läsa här: http://himlastigen.blogspot.com/2008/01/jag-skriver.html ) Sen kom han inte hem mer.. och idag så befinner han sig på ett särskilt boende för dementa. Så just nu rör sig min blogg om den kaosartade vardag vi lever i! Hur vi försöker hitta ett nytt sätt att leva, i detta väntrum...
Men jag skriver om annat också... sådant som är viktigt, och som berör mig på något sätt. Både viktigt, och oviktigt... tokigt, och otokigt. Som livet också ska levas...
11 kommentarer:
Vet du: igår bakade jag en äppelpaj och på ett av äpplena som jag delade, hittade jag ett litet brunt hjärta.
Det hade bildats av sån där lite skorv på skalet eller vad man nu kan kalla det för...
Jag skar bort hjärtbiten och la den på köksbänken. Där fick det ligga resten av dagen..
Du är ingen fåntratt! Kram
Vilket tecken på din vandring! Fullt av kärlek - det var väl bra. Kram söta vän
Va fint du skriver om ett ögonblick.
Fåntratt är du dock inte.
Kramar Nalle
Å, du får mig att gråta. Att kunna se alla små hjärtan är ju en konst som långtifrån alla behärskar.
Kom igen, titta och se, livet är fullt av dem.
Jag vill så gärna att du ska orka och kunna.......
Kram
Ibland ser man hjärtan lite överallt i naturen. Stenarna var så fina.
Hoppas att det är en av de bättre dagarna.
Kram Elzie
Jag sitter länge och tittar på det du skrivit.Så fint himla fint!
För några år sedan fick jag en jättefin sten av en av döttrarna. Den hade hon hittat på Gotland och sparat till mig. Den är hjärformad och anpassad till vänsterhanden. Vi är båda vänsterhänta så den symboliserar vår kärlek och likhet :).
Hjärtekram till Dig!
Se det som ett gott tecken...en gång för några år sedan var jag mycket mycket ledsen...plötsligt såg jag ett hjärta på trottoaren som bildats när det regnat, jag tog det som ett gott tecken.
Du är absolut ingen fåntratt
Kramen
Att kunna se det lilla i det stora tycker jag säger ganska mycket om en person.
Och små hjärtan finns det överallt, bara man håller ögonen öppna...
Kramar
Återkommer till dina rader. De säger så mycket. Mycket fint skrivet.
Jag har börjat blogga igen.
Kram
Nalle
www.nallesfoto.blogg.se
Vackert!
Nu är jag tillbaka igen i bloggvärlden.
Endast kärleksfulla människor ser hjärtan omkring sig.
Du är en kärleksfull kvinna och du ger av din kärlek till så många.
Du är ingen fåntratt alls.....
Önskar dig en snälldag vännen
Kram
Skicka en kommentar