Och så blir jag avis på Eleonora som får träffa er ;*) Nu är jag ju inte någon som orkar träffas, och umgås speciellt mycket, eller knappt normalt mycket...men det händer ofta att jag tänker, att vi skulle ha mycket att prata om, Du och jag, och Carolina.
Tjej och mamma på snart 50 år...
Min man fick i november 2005 diagnosen Alzheimers med stora frontallobsskador!Han var då 49 år. Jag var hemma med honom fram till den 22 januari 2008, som var dagen då han lades in på geriatriken (om det kan du läsa här: http://himlastigen.blogspot.com/2008/01/jag-skriver.html ) Sen kom han inte hem mer.. och idag så befinner han sig på ett särskilt boende för dementa. Så just nu rör sig min blogg om den kaosartade vardag vi lever i! Hur vi försöker hitta ett nytt sätt att leva, i detta väntrum...
Men jag skriver om annat också... sådant som är viktigt, och som berör mig på något sätt. Både viktigt, och oviktigt... tokigt, och otokigt. Som livet också ska levas...
2 kommentarer:
Vad gulligt :-)
Och så blir jag avis på Eleonora som får träffa er ;*)
Nu är jag ju inte någon som orkar träffas, och umgås speciellt mycket, eller knappt normalt mycket...men det händer ofta att jag tänker, att vi skulle ha mycket att prata om, Du och jag, och Carolina.
Många kramar från Eva
Men tjejer va trevligt vi hade! Och så god maten var - i alla fall min laxpudding!
Jag gick så mycket i sandalerna i går, så när jag kom hem hade jag en blåsa under foten, så det känns skönt att få vila idag.
Ska vi kanske ta utflykten på lördag - då är det ingen trängselskatt för mig.??
Vi hörs per mobil. Kramisar och ha skönt idag i Kungsan!
Skicka en kommentar