måndag 31 maj 2010

Fråga doktorn...

... visar de nu på teven. Jag som mycket sällan brukar titta på ettans kanal råkade nyss trycka på fel knapp... hamnade på ettans kanal... och så hör jag att de pratar om demens, och en ny film som har kommit. En film FÖR dementa... och ett reportage om detta från Sjöjungfruns demensboende. Där SE bor nu...
Jag skruvar ju upp... ropar på Carolina... vi sitter tysta och lyssnar... och jag känner klumpen i halsen.
Han som de intervjuar (mycket fint och respektfullt) är en kompis till Sven-Erik... och en mycket trevlig man.

Å när Desire (den så så otroligt fina sjuksköterskan, och som jag har träffat flera gånger) berättar att de har suttit tillsammans med de boende och sett den så vänder sig Carolina mot mig och säger: "Åh, mamma.. då har nog pappa sett den också... hoppas han såg motorcykeln!"

Jag kunde ju inte bara byta kanal då... då när de visade min allra "lyckligaste sorgens längtan"... men jag tänker nu... varför tryckte jag på fel knapp???

När reportaget var slut så sa hon också: "Åh, vad fint det var!" Med längtan... hon också.

Det blev svårt det här... påminnelsen... fast jag vet.

...........

Jag skulle egentligen skriva mer om dagarna som gått, och går... men det får vara lite nu.

5 kommentarer:

bollebygdsbo sa...

Jag tänkte direkt på er när jag hörde att det var Sjöjungfrun de var på.
Hoppades att du skulle se - och det gjorde du.
Kram från mig i Bollebygd

Bloggblad sa...

Jag såg det också, och tänkte även jag på dig och din familj! Och hoppades jag också att SE har sett filmen. Så trevligt det verkade vara på Sjöjungfrun.

Du vet att vi är många som envisas med att du SKA tänka på dig själv och C - ni behöver omtanke. SE får så mycket omtanke om ompyssling som han behöver - och det är inte alls att glömma att våga tänka på sig själv. Det är ditt liv du lever!

Ruta Ett sa...

Jag ska se reprisen.

Pia sa...

Åh då måste jag gå in på SVT-play och titta på det programmet! Dels för att det är från Sjöjungfrun där din älskling bor; och dels för att jag själv jobbar på ett demensboende.
Och att du råkade trycka på fel knapp var ingen slump....

Ang ditt tänk på att det är jobbigt att ringa och att du är feg...det är du inte alls Elisabeth !

Det är jättejobbigt för er anhöriga att se och förstå att era anhöriga försvinner mer och mer i demensen. S-E är ju inte längre den man du gifte dig med. Han ser likadan ut men är ändå mycket förändrad....mycket svårt måste det vara.//Kram

Pia sa...

Nu har jag sett inslaget på SVT play - vilket fint inslag och vilken härlig film det verkar vara....en så´n film vi också ha :) // Kram