lördag 22 maj 2010

Jag kan bara...

... göra det bästa av det jag har. Just nu och just här.
Så tänkte jag nyss... bara en tanke. Men viktig att ta fasta på...


Carolina bad mig snällt att gå ut en stund, så hon fick prata ifred med sin Leif. Så då gick jag ner till lobbyn... gick en sväng och tittade på folket här utanför som liksom aldrig tycks komma till ro. Eller kanske är det så att Stockholm vaknar till liv när skymningen kommer...?

En annan sak som jag har tänkt flera gånger nu... "jag tror jag ska ringa hem till Svempa och höra hur det går!" Märkligt egentligen, för jag kan inte minnas att jag tidigare längtat så starkt att kunna göra det... bara ringa hem och höra efter hur han och Pontus P har det.
Men lika fort som jag har tänkt tanken, lika fort har också den sorgliga vetskapen infunnit sig, och... "tänk om jag hade kunnat göra det ändå!"

Näsch, nu tänker vi inte på det. Idag har vi haft en trevlig dag, tillsammans med bloggvännen Eleonora. Hon är... ja, jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig... men en sådan där vän som man bara önskar att man hade fått mött tidigare i livet. Men jag ska skriva mer om det när jag kommer hem, känner jag...

Nu har väl pinglan pratat färdigt, hoppas jag... och nu är det vår sista kväll i Stockholm. Å med all den ödmjuka tacksamhet jag känner... ja, nästan så att jag får en klump i halsen här... så skulle jag kunna ge allt jag ägde och hade för alla de varma människor som gjorde den här resan möjlig för oss, och som gett oss minnen som ska bära längre fram...

Tack Alzheimerfonden... både från mig, Sven-Erik, Carolina... och Pontus P.
Tack bloggvänner... som tagit hand om oss här.
Tack alla ni som finns därute, och kämpar på ni också.

Jag är så tacksam för er...

5 kommentarer:

Renée sa...

Tack själv för att du delar med dig till oss som läser om ditt liv du lever. Fortsätt gärna!

bollebygdsbo sa...

Var är Pontus P nu?
Undrar bara.

Bloggblad sa...

Underbart att höra att ni har haft det bra.

Den där känslan hade jag länge efter att både mamma och pappa hade dött (länge sen nu, jag var på tok för ung för så gamla föräldrar), att jag skulle ringa och berätta något... javisst, ja...

Lisbet sa...

Tack ska du ha själv. För att du är du och
för att du delar med dej en del av dina tankar.
Ha en fin avlutning på Stockholmsresan!
kram

Eleonora sa...

Ja och vet du vad Elisabeth, nu får jag tacka A-fonden för att du kom hit ner till stora staden, och att vi fick träffas. Vilka trevliga stunder vi har haft vi tre. Och så mycket prata det blev!

Ni slutade ju gårdagen med smaskig hamburgare ser jag och i dag kan ni ju ta en lätt lunch vid bussterminalen och handla med er något färdigt att ta med på bussen.
Jag kommer dit och vinkar av er!
Tack gulliga ni för våra trevliga stunder tillsammans och trevlig resa hem med "HOME" i bagaget!!