(Jag och SE på Sjöjungfrun julafton 2009)
... bara en sådan där morgon, då man till och med kan plocka fram den vackraste bilden av ett minne. Då vill man se... då vill man känna det man innerst inne vet, men oftast inte orkar tänka på så mycket nu... så så lycklig jag är som har fått uppleva dig. Tänk, så rik jag är ändå... tänk.
Det är väl kanske så... att det är i stunderna av bra som man vågar hoppa lite.
..........
Men idag, eller just nu iallafall, så känns det bra. Kanske inte mätt med de vanliga måtten, och kanske inte mätt med hur jag ville att livet skulle se ut... men ändå, bara att få vakna en morgon och känna... ja, men inte det där tunga och "hur-ska-jag-fixa-den-här-dagen-känslan", och inte måsta kämpa kämpa för att söka ljuset i den nya dagen.... utan bara få vakna nyss, och känna den där känslan som jag tappat för så länge sedan... känslan av... ja, lyckan!! Ändå... och trots allt.
Jag blir så oerhört tacksam för den känslan... att den ändå finns kvar här inom mig någonstans... och att jag får känna den... lyckan över att ha ett liv ändå... lyckan över att ha en tro på att det kommer att bli bättre... och framför allt... lyckan över att ha fått vara så älskad av någon!!
Tack snälla Gud för den här morgonen, den här stunden... tack snälla!!!
.........
Det här var ett viktigt skriv för mig nu på morgonen... att berätta om den vackraste morgonen på länge.
Nog vet jag att den här dagen kommer att se ut ungefär som igår... nog vet jag också idag att SE bor på ett hem för dementa... nog vet jag att hela vår släkt (ja, förutom SE:s mamma då) har valt att stänga igen sin dörr för oss... men just nu... just nu... så känner jag... "ja, men jag är lycklig här och nu... och livet kommer att ordna sig på någe vis ändå!" För det ska det ju göra... har jag bestämt!
Det tunga och svåra... "dubbla bördor att bära" som min vän M (kontaktpersonen) sa, det är som det är. Å att lära sig leva med det... ja, det är väl det jag jobbar med nu. Å just därför så är det så viktigt att skriva om de stunder som kommer med lite "lys och värme"...
Men nu ska jag dricka mer kaffe... och njuta lite till!
..........
(Å inte för att jag tyckt att det varit av någon större prioritet att gå till frissan det senaste året... men när jag såg fotot på mig och SE nu, så... ja, nog hade det varit kul att gå till frissan inför Stockholmsresan. Å rätt nödvändigt också, såg jag. Men det får gå ändå, känner jag... och NU ska jag dricka mer kaffe!!)
2 kommentarer:
Gå till frissan Elisabeth och gör dig finare inför stockholmsresan, det är du värd! Och när jag läser om din kärlek till S-E så blir jag varm i bröstet. Tänk att få uppleva sådan kärlek; det är det inte alla som får.Förstår att "förlusten" är mycket svår för dig; men jag önskar och hoppas att du kan finna styrka i dina minnen av dagarna och livet med S-E. Kram
pIA: Tack än en gång för dina fina och bärande ord!
Nej, jag vet att det är inte alla förunnat att få uppleva den vackraste kärleken.. och därför är jag till livet så oändligt och evigt tacksam att jag har fått, och på ett sätt fortfarande, får uppleva den. Medaljens baksida, när man får kärlek, är hur ont det gör när man inte får ha den kvar!
Å frissan.. det får bli sen.. tack för din omtanke ändå, min vän. Kram..
Skicka en kommentar