söndag 9 maj 2010

Det vita kuvetet...

... drömde jag om inatt. Inte det där som de flesta av oss kanske förknippar med begravning och Fonushjälp... utan ett vitt kuvert som innehöll dess raka motsats... hopp och framtidstro. Å av någon märklig anledning så kändes det viktigt att skriva ner det nu... trots att jag brukar ha svårast på morgonen med att få ihop bra-tänket i huvudet. För så är det... varje evigaste morgon nu börjar med att jag måste bestämma mig för att den nya dagen också ska bli bra. Som om natten har dragit fram eländet.. och jag måste stoppa undan det när varje ny dag kommer. Det är inte helt lätt alla dagar. Men jag tänker... "ja det är väl en process av någe slag!?"

Inatt drömde jag, som sagt, om det vita kuvertet. Å det var lite märkligt, för igår när Carolina låg på min säng, och jag satt på golvet och gick igenom lite papper, så sa hon: "Mamma, visst känns det lite som om det håller på att vända nu?"
Jag kunde bara hålla med henne... för mitt i vårt dagliga kämpande nu för att orka komma vidare i livet... utan både familj och make/pappa... så orkar man lite bättre nu. Inte så att vi tjoar och tjimmar åt dagarna precis... men om vi tittar bakåt... vågar se lite... så känner vi ju... det är inte så tungt som förra året... eller året före det... eller före det... eller före det... eller... ja, långt tillbaka. Å det finns hopp i en sådan syn..

Drömmen... som egentligen bara har lämnat kvar en bild och en känsla på näthinnan nu.
Min svärfar, och SE:s syster B stod mitt emot mig i ett ljust och varmt ingenting. Svärfar stod lite framför sin dotter... och i handen höll han ett kuvert som han sträckte ut mot mig. Kuvertet var vitt, och med en ditmålad tjock guldrand runt om. Kuvertet var också öppnat..
När jag tog kuvertet i min hand så nickade han och log... (å nu börjar jag nästan gråta här)... och hans syster gjorde detsamma. Å just då... i det ögonblicket... när vi båda hade händerna på kuvertet... han gav och jag tog emot... då visste jag vad det var i kuvertet... där låg ett löfte om att allting var på väg att vända nu.
I det ljuset... i det löftet... så vaknade jag.

Den här drömmen kommer jag att vara mycket mycket rädd om...

..........

Nu är det iallafall söndag... alla sover i den lilla familjen Ingelsson. Jag ska koka mig en påtår... och fundera lite på hur resten av dagen ska se ut. Carolina kom aldrig iväg till någon klasskompis igår... de har någon fnurra på tråden.... så vi försökte göra en bra lördag tillsammans istället. Men lite gofika mitt i dan.. mycket prat... duka fint till middag... se film o äta lite godis på kvällen... ja, så det blev en bra lördag! Än om jag ju visste att hon var ganska ledsen för det här med klasskompisen...

Å nu har vi börjat nedräkningen för Stockholmsresan och "togatåget".... som ju faktiskt är en mycket mycket stor bärhjälp till "orka-tänket" nu! "Vad ska vi åka i... vart ska vi äta... får man ta kort på kändisarna (tänker då INTE mamma göra!)... vad blir det för väder/får inte glömma paraplyerna... åka på "Junibacken" i år igen... hitta den där affären i Gamla stan... ja, ni vet... "nästa Kungsträdgården"!

Precis nu dök en nyvaken Carolina upp med ett leende, och det första hon säger, innan hon ens har sagt godmorgon, är: "Mamma, snart åker vi!!!"

7 kommentarer:

Bloggblad sa...

Jag kände inte till togatåget, men klickade och läste. Hoppas att ni får en fin upplevelse i Sthlm.

Eleonora sa...

Hälsningar och kramar från Eleonora

Cathis stick och sy sa...

Trevlig resa
Catharina

~ Hennes Rum ~ sa...

Drömmen ~ Ljuset ~ Löftet...jaa, vännen min, den drömmen förstår jag att du kommer att vara rädd om ♥

Och så blir det ju roligt det här med resan till Stockholm :-)
Hoppas, hoppas att det blir en härlig upplevelse för både dig och Carolina ~~~


Sov så gott ♥
Många Kramar från Eva

✿Ewa sa...

Ja, man vet när drömmar betyder något speciellt. För mig är det så att jag bara kommer ihåg drömmar som har ett "budskap". Och jag kan nästan berätta om dem i detalj då.

hjärtekram till dig min vän

Elisabeth sa...

bLOGGBLAD: Ja, och kanske har man rent av turen att få stöta på en bloggbladska där? Kram..

eLEONORA: Å många kramar och hälsningar tillbaka... kram..

cATHIS STICK OCH SY: Tack snälla! Det ska vi verkligen försöka ha... Kram..

mORMORSHEM: Jag visste att du skulle förstå. I din vemodsvackra värld kan man också se drömmar av ljus och löften...
Å vi SKA ha roligt i Sthlm... bestämmer jag. Kram..

eWA: Ja, och det är precis likadant med mig. Vissa drömmar lämnar detaljer som jag sedan bär med mig, och minns, i flera år framåt.. Kram..

Vida sa...

Vilken vacker dröm, klart du ska minnas den.. jag har just kommit hem från Barcelona så jag ligger lite efter med läsandet men jag tar igen det lite i taget.

Varm kram från solvarmt Stockholm

Liv