tisdag 18 maj 2010

Stockholm...



... Carolina, nationella prov och togatåg.

Jag måste bara skriva: Carolina-gumman, vad jag är stolt över dig! Hela förra veckan har du kämpat med nationella prov i både det ena och det andra... och hela helgen, och igårkväll, så har du pluggat inför det stora nationella provet i matte nu på morgonen.
Du var så nervös nu när du gick... men du vet... och som jag har sagt... du kan bara göra ditt bästa! Å räcker inte det... ja, då vet du iallafall att du har kämpat väl! Å det vet jag ju att du gjort... och gör... och därför, gumman... så är jag så så stolt över dig!

Nu ska jag packa färdigt. Igår hade jag besök av min vän M (kontaktpersonen), så det blev inte så mycket packat. Hon hade med sig "gofika", och vi satt länge och pratade om både SE och brutna familjeband.

Togatåget, ja! Jag undrar hur det kommer att bli? Jag kan liksom inte frammana bilden nu av en Elisabeth och Carolina, iförda vita lakan, och som togar på bakom kändiseliten. En liten syn för Gudarna, skulle jag tro.
Men huvudsaken... och viktigast av det viktiga... att det samlas in mycket pengar till forskningen av demenssjukdomar... både för vår egen skull, för de som kommer att drabbas, och framför allt, för våra barns skull.

Men nu måste en stolt mamma med lite resfeber packa vidare... ikväll åker vi ju!!

...........

Hoppas att alla ni som bor i Stockholmsområdet har möjlighet att komma in till Kungsträdgården på torsdagkväll halv 6... för tillsammans är vi starka, oavsett vad! Å kanske kan jag få krama om några av er...


Tillägg: Pappa kom nyss förbi. "Jo, jag har ju hört att ni ska till Stockholm... till Carolina.." sa han, och sträckte över en slant. Det blev svårt... vi stod i hallen...men jag kramade om honom och sa tack. Han frågade hur det var med henne... hur det gick i skolan... och lite så. Jag berättade lite, och frågade om han ville ha kaffe. Men han hade bråttom... skulle åka och hämta mamma. Nu får jag gråta... jag lägger inga värderingar i det här... men det är svårt. Jag menar, det är inte så ofta jag träffar min pappa nu... och än mindre kramar om honom. Men viktigt att minnas...

6 kommentarer:

Lena sa...

Det är så svårt att avgöra bara genom att läsa här, men det känns som om din pappa gärna vill, och försöker ibland. Vet att jag tänkt det vid något tillfälle tidigare också. Men sen vet jag ju också att jag själv upplevt liknande situationer som enbart känts jobbiga...

Söt Carolina!!
Nu ska jag säga något "typiskt vuxet" men visst liknar hon SE till utseendet? Eller? Vet ju inte hur du ser ut, men de ser ut att ha samma lite pillimariska blick.

Återigen - ha en underbar resa!!!
Ska tänka på er på torsdag ;-)

Bloggblad sa...

Jag hoppas verkligen att ni får en härlig och ljus upplevelse.

Hon är så söt och ser pigg ut, dottern... Vilken utstrålning!

Anonym sa...

Hoppas du kan hitta tilbaka till din pappa, man förstår, att han saknar er.
Man kanske inte talar samma språk alla gånger, men blod är tjockare än vatten, oftast;)

Musikanta sa...

Så söt hon är, din Carolina. Hoppas det gick bra på matten. Kul att komma ut och resa också.

Du får väl bjuda hem din pappa och mamma lite oftare så det blir lite mer naturligt att träffas. Men han har väl sina egna bekymmer så han kanske inte orkar att alltid lyssna till dina...

Lycka till med stockholmsresan.
Kramar/M

Di sa...

Vad jag hoppas ni får härliga dagar i Stockholm, Carolina är så fin! Varma kramar till er båda och ha det så mysigt!

Vida sa...

Önskar att jag hade kunnat vara där men jag arbetar till 18:30 på torsdagar men jag kan tänka mig att det var ett pampigt tåg i sommarvärmen.

Kramar