Imorgon fyller Sven-Erik 52 år. Jag vet inte om jag åker upp och firar hans födelsedag... det går fortfarande vinterkräksjuka där, och jag som har fobi för att kräkas vet inte om jag vågar riskera att bli smittad! Inte ens för hans födelsedag.... för jag känner mig alldeles för nere för att orka med att bli magsjuk! För varje andetag är en kamp nu....
Det känns....Gud, vad jag önskar att jag slapp alltihopa! Det är så tungt att behöva känna så här... känna att man inte kan... inse det... och samtidigt veta att han ska sitta ensam där... på sin födelsedag... utan mig! Nu blev det tufft det här att skriva...
I 22 år har vi alltid firat hans födelsedag tillsammans....
Men åker jag inte upp imorgon... så åker jag upp till helgen! Det rådet fick jag av sköterskan när jag pratade med henne idag.
Så vi får se....
Idag när jag ringde satt han i Bjurholm och drack kaffe.... sa han! (Bjurholm ligger 6 mil härifrån..)
(Min lillebror...)
I november fyllde han 45 år. Nu ligger han på intensiven och kämpar...! Jag har skrivit om honom förut ("Inatt sov han på häktet"... 10 oktober 2007).
Med sina diagnoser så har han farit rätt illa här i världen... eller rättare sagt, mycket illa! Otaliga är de resor som gått till sjukhuset. Nu ligger han där igen... men den här gången var det bara med Guds änglars beskydd som han stannade kvar här på eländesjorden. Åtminstone så är han kvar än... min lilla sjörövarfabbe!
Han hade inte tagit något insulin på flera dagar... och till slut var det någon som hittade honom, läkaren sa: "det var bara frågan om minuter"... !
Nu ligger han med slangar överallt... sover mest... man har satt vak bredvid honom för att hålla honom under uppsikt, och för att han inte själv ska kunna ta bort några slangar.... man vet inte vilka organ som är skadade... och läkaren har skickat ett förordande om ett snabbt LVM... vi får veta imorgon....
Älskade, älskade lillebror..... jag tror jag dör!
Nu skriver jag inge mer.... jag vill gråta. Tar det aldrig slut...
11 kommentarer:
Elisabeth förstår att de känns ännu mer när SE fyller år! SE är ju lyckligt ovetande om hans födelsedag och blir glad av att se dig vilken dag som helst.
Men det är ju just detta med födelsedagar och högtider som man delat med varandra som kommer att kännas extra tunga. Din bror hade änglavakt och vad skönt att höra att han är utom fara nu.
Det händer för mycket omkring dig Elisabeth som om detta med SE inte är tillräckligt nog.
Tänker på en lovsång som jag sjunger när jag är ledsen och nere den går så här!
Din trofasta kärlek aldrig oss lämnar din barmhärtighet den kan aldrig ta slut den är ny varje morgon ny varje morgon stor är din trofasthet min GUd stor är din trofasthet....
MIn vän.... Jag vet inte vad jag ska skriva.... Egentligen är det inte förrän nu, när du skriver att S-E fyller år som jag inser hur ung han är. 52 år är ju ingen ålder..... Det är så sorgligt alltihop =(. Också mitt i eländet så blir din bror så dålig.... Att du orkar. Men du är stark.... Det har du visat min vän. Önskar dig en fin dag...om det går. massa massa kramar till dig <3
Nu greppar det tag om min själ ordentligt. Jag skickar en lång och varm stöd- och tröstekram till dig.
Käraste fantastiska du.
Vad du får stå ut med.
Jag hittar inte orden...
Jag tror du gör klokt i att stanna hemma idag. Oavsett kräksjuka så kommer besöket att ta hårt på dina redan obefintliga energier. Kanske har du hunnit fylla på pyttelite till helgen. Ta hand om dig så gott du kan vännen. Önskar så att jag kunde hjälpa dig på något sätt. Finns hos dig hela dan i tanken. STORA KRAMAR!!!
Elisabeth söta rara...orden räcker inte för att uttrycka den medkänsla och sympati jag känner...
Många varma kramar!
Elisabeth, vet inte vad jag skall skriva, får inte fram något, blir så arg på mig själv för det.
En värmande, tröstande kram är allt jag kan ge dig, hoppas att den lindrar något lite........
Alltid finns du och Carolina i mina tankar
Kram
Snälla Elisabeth! Vad får DU för hjälp i allt detta? Det känns som du finns till hands för alla. Men vem finns till hands för dig? Dyu måste ju ha hjälp och stöd i massor nu. STyrkekramar...
Ja, tar det aldrig slut! Denna ständiga oro och ångest som du får ha i magen. Stor kram!!!
Kära Elisabeth. Du har inte bara en sorg att bära.
Men ge inte upp hoppet om lillebror, även om han sedan länge har "hamnat snett" i livet, så finns det hopp om att han skall kunna koma tillbaka till ett "normalt " liv. (Vad som nu är normalt i denna underliga värld). Men han måste ha viljan själv också. Ett snabbt LVM var ju bra.
Om du firar SE på hans födelsedag eller om du väntar till helgen, det har nog ingen som helst betydelse. Men för din egen del, så tror jag det är viktigt att du iaf går dit. Även om du får räkna med att SE själv inte har en aning om vem som firas. (Om du har en stark mage, så kan du slänga ned några vitpepparkorn, innan du går, som gör att baskiluskera från en ev kräksjuka inte biter så bra.)
Stor kram till dig !
Från Nalle
Så det här oxså, det är ju bara för mycket just nu.. hoppas, hoppas det vänder snart..
Kramar.. alltid. Vissa har en massa bråte att hantera och du är en av alla..
Nej, det verkar som om det bara rullar på...
Jag kan bara säga att jag faktiskt har en liiiiiten aning om det där med att det bara händer nya grejer ideligen. Det är så tufft. Jag försöker att suga energi från de lugna dagarna, men det går åt rätt fort sen.
Skicka en kommentar