... min stund, och mina tårar.
Det är inget kul att vakna, och känna att allt känns som ett eländesliv! Sorgen.... den där spindeln i magen... vill bara ut.
Alllting går åt helvete!!! Så känns det.... eller rättare sagt.... allting har redan gått dit!
Vad skulle jag inte ge.... vad skulle jag inte ge.... för att få tillbaka!!!!!
Gud... det går inte att sitta och fika och gråta.... men det gör ont nu. Skitförtvivlat ont...
(Meningslösa bokstäver... svarta plumpar på vitt... vem förstår.... )
Var är allihopa... de som ska stå bakom?
VAR ÄR SVEN-ERIK???????????????????????????????
(Jag ska inte skriva mer just nu... meningslöst gråt-pladder, men som måste ut lite! Det är förtvivlans tid nu... men vi försöker, och vi klarar av! )
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
19 kommentarer:
Många, många kramar till er!
Kära Elisabeth. Inte är det meningslöst att gråt-pladdra. Du är ju i en situation som är fruktansvärd. Du behöver gråta, pladdra, prata om och om igen.
Och att människor i din omgivning har flytt så du inte har någon som sitter bredvid dig nu och lyssnar, det spär ju på din förtvivlan. Spär på ensamheten. Pladdra på till oss här i cyberrymden. Om å om igen. Vi lyssnar.Jag lovar.
Jag skickar ett hjärta till dig idag. Ett stort hjärta på AllaHjärtansDag. Inte hjälper det din förtvivlan ett dugg, men jag vill bara med det säga att jag står vid din sida.
Jag finns för dig, även om avståndet är långt.
Kram Nalle
Vad bra att du skriver av dig. Vad bra att det kommer tårar. Det måste ut. Den där spindeln i magen skulle jag så gärna vilja ta död på. Men den måste nog få finnas där ett tag. Så istället för att kämpa emot den så kämpar vi med den. En liten liten stund i taget.
Stora omtankes och hjärtekramar till dig vännen.
Vi är här - vi som står bakom. Vi är långt borta, men ändå hos dig. Känner du det?
Kramar, vännen...
Idag på Alla Hjärtans Dag tänker jag extra mycket på min söta Elisabeth och kramen kommer här
Jag lider så med dig kära vän. Jag önskar jag kunde trösta, torka dina tårar. Men det kan jag inte, det jag däremot kan är att lyssna. Jag är här.
Kram kram kram.
Ord på en vit papperslapp kan ta slut eller minska..
Kramar bara om och skickar en AllaHjärtans hälsning på denna dag..
Solen skiner och jag hoppas du får en strimma av den ljusglimten hos dig oxså..
*Kramar.. alltid
Du e i mina tankr hela tiden skall du veta. Svempa finns inom dej o e med dej hela tiden. P o K jag nere i götet
Vännen du överlever... jag vet att du gör det... Du kommer upp igen, upp fr avgrundsdjupet, förändrad men du kommer ur det...
Varmaste hjärtekramarna till dig idag
Allt måste få ha sin tid.
Du har hållit inne med din gråt så länge - nu måste den ju ut..
Kramar till dig som tyvärr är så långt borta.
Kommer in med en kram till dig! Jag kommer från Nalles sida. Jag har varit här och läst innan men det är ett tag sedan och jag har nu läst här och förstår att mycket har hänt.
Skriv du ditt pladder här hur mycket du orkar. Det är bra att skriva av sig...
Kram Gunilla
Lämnar ett litet hjärta till dig idag ett hjärta med en tår, en tår över att du skall ha det så hemskt.
Kram vännen
Förstår att det måste kännas fruktansvärt... en dag som denna antar jag att kärleken kämms tung på något sätt. Men det är ändå skönt att läsa mellan dina rader att du ändå håller dej över vattenytan. Kram på dej... imorgon är en ny dag, du får ta dom som dom kommer.
Håller om och värmer dig!
Håller om dig i mina tankar, hoppas du får en någorlunda bra dag. kram
Bara jag som kikar in för att krama om dig lite extra idag :-)
Elisabeth min vän önskar att jag kunde hjälpa dig mitt i all sorg sitter på din sängkant och lyssnar på dig. Önskar jag kunde ge dig extra energi så att du orkar igenom denna tuffa period. Många styrkekramar till dig och Carolina
Jag vill ge dig en massa kramar idag på Alla hjärtans dag. Men jag tror attd et för dig känns som Smärtans dag, som alla gör nuförtiden. Det finns inget klokt att skriva. Men mina tankar är hos dig och jag sänder dig all styrka och värme jag kan. Stora kramar...
Det är kanske så det måste kännas. Någon gång måste allt det där som du gömt undan komma ut. det är redan åt skogen, men du har inte jkunnat känna det, det har inte funnits plats för det tidigare men nu..gråt,gråt,gråt.
För det gör ont och det är tufft.
Men kanske du en gång kan tänka som mannen i Karlfelds dikt när han får frågan
Hur var ditt liv?- Det var storm och nöd och kamp i en enda veva;
det var gäckad längtan och fåfäng glöd
och små glimtar ur molnets reva.
Jag är så glad att jag fått leva.
Kram
Skicka en kommentar