måndag 11 februari 2008



Ensam...

Imorgon ska jag på vårdplanering på geriatriken..

Tack alla som verkligen orkar bry sig...

Upplagd av kl.

15 kommentarer:

Anonym sa...

En stor varm kram till dig, min vän!

06:30
Anonym sa...

En stor styrkekram inför dagen, jag tänker på er!

07:14
Kajsa sa...

Stor kram!!!

08:14
Anonym sa...

*kramar om*.....Tycker om dig=)

08:26
Isabelle sa...

Jag är med dig. Sitter i fickan som vanligt. Ta min hand när helst du behöver. Du får trycka hur hårt du vill. KRAM!

08:55
Tussegumman sa...

Tänker på dig och hoppas du får kraft att klara vårdmötet att du får den stöttning du behöver av kuratorn där. Nu behöver du alla kanaler du kan få Elisabeth. Tänker på er och ber för er/Många Kramar Tussegumman

09:12
Anonym sa...

Klart jag bryr mig, jag tycker du är en fantastisk människa och jag tänker på dig varje dag. Många, många kramar från mig.

09:16
happymajsan sa...

En stor kram. Tror vi är många som tänker på dig idag och alla dagar.

Kram

09:20
Anonym sa...

Sänder dej styrka och ork.Du betyder så oerhört mycket för dom som också har det tungt och svårt. Det kommer många fina stunder ännu.

09:47
Anonym sa...

Fånga dagen njut av solstrålen som kanske lyser en kort stund på marken ....men den lyser hela tiden på dig för att ge dig kraft.

Men vad kan man säja när man står på sidan om....vad säger man när det inte finns någon återvändo, som när min granne berättade att han hade ALS. (kanske skrivet det tidigare men ett stark minne för mig).

Styrkekramar till dig.....och du unna dig något, något där du kan koppla av slippa tankarna som bitit sig fast i hjärnen .

10:29
Annela sa...

Det är klart att vi orkar bry oss. Vi fångar dig om du faller och jag önskar att vi allihop kunde komma upp till dig så du får se hur många vi är som står bredvid dig och din tös.

10:56
Bilder från min kamera sa...

Har läst din blogg under en väldigt lång tid nu. En gång har jag skrivit en kommentar. Det blev bara den gången. Varför jag inte skrivit fler gånger finns det naturligtvis en orsak till.

Orsaken är denna. Det finns inga ord i vårt Svenska språk som kan lindra eller lätta den fruktansvärda smärta ni känner. Att se sin "Pappa" "Äkta man" försvinna in i sin egen värld mer och mer. Detta kan ingen ens tänka tanken i första bokstaven, hur fasansfullt det måste kännas.

Därför skrev jag bara en gång för jag fann ej dom rätta orden som tröstar i ert jordbävningsdrabbade liv. För jag är övertygad om att det kanske känns så. Bara en tanke!

Alla säger att tiden läker olika sår. Jag vet att tiden bleknar, vid olika händelser i livet. Men såren som är öppna och gör ont läker kanske, beroende på hur öppna-smärtsamma dom är.

Av hela mitt hjärta, önskar jag er att ni med tiden kan se på era minnen tillsammans, och glädjas över åren med SE innan det han nu har-drabbade er alla!

Varma hälsningar från/Erika

11:26
Anonym sa...

Kram, kram, kram och åter kramar till dig! Fårstår att det inte kan vara så lätt att alltid "fånga dagen" men jag tänker på dig och din familj och önskar att jag kunde ge dig extra styrka! Du verkar vara en helt underbar männsika!
Kram Ugglan

13:31
Anonym sa...

Ja du Elisabeth.. var finns alla. De där orden ringer i öronen. Jag kan inte förstå att syskon och andra runt om inte bryr sig, då det verkligen gäller.. är inte syskonen värda något och den människa som stått så nära alla dessa år. Jag fattar banne mej inget av det där.. det finns människor och det finns människor.. Önskar dig all kraft du behöver vännen.
Kramelikram

19:08
Tussegumman sa...

Smyger in till dig på morgonen och hoppas att inte gårdagen alldeles tagit slut på dig min vän! Jag kan tänka mig att du går igenom eld och vatten nu! Tänker på dig! Många kramar till dig och Carolina

05:00

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)